Flyttar på måndag, han är osäker

Anonym (vetinte)

Äldre 30 Jan 19:11
29 svar

Visa endast Anmäl

Flyttar på måndag, han är osäker

Jag behöver verkligen hjälp. Min pojkvän sen 5 år tillbaka och jag har fått en lägenhet och ska flytta in på måndag. Han har sagt att han vill detta och inte verkat rädd att binda sig alls, pratat mycket om han han vill ha barn med mig och så. Men nu när jag frågade om han ser fram emot att flytta på måndag så svarade han "kanske det" och när det gäller honom så brukar det i regel betyda nej...

Han sa att han krisar lite, men att han skulle ringa när han kommer hem då han satt på tåget nu.

Vad gör man? Hur ska jag tackla det samtalet som kommer någon gång vid 23 ikväll? Han är inte direkt välartikulerad utan ofta får jag dra saker ur honom.

Jag är väldigt tacksam för alla tankar och synvinklar på detta jag kan få!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-30 19:16
Kan tillägga att vi båda är 22 år och flyttar hemifrån våra respektive föräldrar
- «
- ‹
- Sida 2 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Flyttar på måndag, han är osäker
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:22
#11

Visa endast Anmäl

Anonym (dumt) skrev 2014-01-30 20:00:28 följande:
Det absolut dummaste man kan göra är att flytta ihop utan att ha bott själv först. Jag gjorde samma sak och jag blev varnad för det och tyckte det var löjligt. Idag vet jag bättre.

Det kan gå bra om man har skinn på näsan och den man flyttar ihop med har ungefär samma toleransnivå för skit som en själv så att den man flyttar ihop med inte är sån att denne fått allt gjort av mamma innan.

Hur som, det är läbbigt att flytta ihop, tillbringa all tid ihop. Många frågor.. Får jag sitta vid datorn när jag vill? Kan jag träffa mina kompisar som förr? Osv.

Efter 5 år torde man dock veta om man vill leva ihop eller inte..
Du har nog rätt i det, men nu är det så här det ser ut :/ Men han är liksom den som har störst närhetsbehov så jag logiska vore ju att han va glad över att vi ska spendera mer tid tillsammans.
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:23
#12

Visa endast Anmäl

Griseknoen35 skrev 2014-01-30 20:08:54 följande:
Min sambo blev också sån. Jag flyttade in och en vecka senare säger han att vi borde väntat, att det blev för mycket. 6 år senare har vi två barn och radhus. Ta de lugnt och ge han lite utrymme när ni flyttar så vänjer han sig snart. Det är en stor förändring att flytta hemifrån och flytta ihop, alla tacklar förändringar negativa som positiva på olika sätt.
Tack! Men det gäller ju att han ska våga testa att flytta in över huvud taget, vad sa du när han berättade att det blev för mycket?
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:24
#13

Visa endast Anmäl

Miss Skywalker skrev 2014-01-30 20:14:28 följande:
Är man 22 bast och inte mer eld och lågor över att flytta från päronen skulle jag bli konfunderad. Du kanske borde flytta själv och skaffa en roligare kille. Han låter ganska efterbliven..
Efterbliven är han inte:) men lite försiktig med nya grejer.
sch32

Äldre 30 Jan 20:27
#14

Visa endast Anmäl

Nu är ni rätt unga, men om du är välartikulerad och inte han, då kommer du antagligen tröttna efter ett tag. Flytta in du själv och ta sedan allt som det kommer.
Anonym (dumt)

Äldre 30 Jan 20:32
#15

Visa endast Anmäl

Anonym (vetinte) skrev 2014-01-30 20:22:30 följande:
Du har nog rätt i det, men nu är det så här det ser ut :/ Men han är liksom den som har störst närhetsbehov så jag logiska vore ju att han va glad över att vi ska spendera mer tid tillsammans.
Närhetsbeov = sex?

Han kan ju också ha råkat ut för att ha pratat med en olyckskorp som jag Och fått kalla fötter. Eller vara rädd att lämna lilla mamma, särskilt om han är omhuldad hemma.
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:39
#16

Visa endast Anmäl

Anonym (dumt) skrev 2014-01-30 20:32:31 följande:
Närhetsbeov = sex?

Han kan ju också ha råkat ut för att ha pratat med en olyckskorp som jag Och fått kalla fötter. Eller vara rädd att lämna lilla mamma, särskilt om han är omhuldad hemma.
Nja...sex är naturligtvis också viktigt, men mer att han hemskt gärna vill att jag ska vara flera dagar i sträck hos honom, att vi ska göra mycket saker tillsammans tex spela dataspel och sånt. Han har inte haft så mycket annat under en lång tid eftersom han varit arbetslös och inte pluggat (lång historia det där) medan ja jobbar heltid och pluggar.
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:40
#17

Visa endast Anmäl

sch32 skrev 2014-01-30 20:27:48 följande:
Nu är ni rätt unga, men om du är välartikulerad och inte han, då kommer du antagligen tröttna efter ett tag. Flytta in du själv och ta sedan allt som det kommer.
Jag ska fundera på det, men jag vill inte vara utan honom. Man växer ju ihop när man träffas så unga. Första gången vi var tillsammans var vi 15. Sen hade vi ett uppehåll och blev tillsammans igen (de 5 åren).
cirkusmusen

Äldre 30 Jan 20:53
#18

Visa endast Anmäl

jag tror inte det är någon större fara. Det är något stort som ska hända och han är lite orolig. Fullt normalt.

Jag flyttade själv ihop med min kille efter 3,5 år tillsammans. Jag bodde då hos mina föräldrar, där jag verkligen inte trivdes och mådde psykiskt dåligt. Jag ville verkligen inte bo kvar, men jag var livrädd för förändringar och ville därför inte flytta därifrån. Ond cirkel.

Så jag visade nog inte så mycket glädje inför flytten utan stängde av mina känslor för att jag var rädd för vad som skulle hända. Om något skulle gå fel.

Idag är det det bästa beslutet jag någonsin tagit och jag är glad över att min nuvarande sambo hjälpte mig med det stora steget.

Kanske tänker din kille lite liknande?
Ramborg

Äldre 30 Jan 21:03
#19

Visa endast Anmäl

Finns det ingen möjlighet att flytta till varsitt studentrum istället?

Jag tycker som inlägg nr 6, man behöver bo ensam innan man blir sambo! Direkt från mamma till sambo... huvva...

42.
Griseknoen35

Äldre 30 Jan 21:06
#20

Visa endast Anmäl

Anonym (vetinte) skrev 2014-01-30 20:23:52 följande:
Tack! Men det gäller ju att han ska våga testa att flytta in över huvud taget, vad sa du när han berättade att det blev för mycket?
Jag grät som en baby och sa att jag vägrade vara särbo.. Antingen va vi tillsammans och bodde ihop eller så var det helt slut. Vet inte riktigt om ultimatum är så bra men den gången funkade det tydligen.
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 21:07
#21

Visa endast Anmäl

cirkusmusen skrev 2014-01-30 20:53:12 följande:
jag tror inte det är någon större fara. Det är något stort som ska hända och han är lite orolig. Fullt normalt.

Jag flyttade själv ihop med min kille efter 3,5 år tillsammans. Jag bodde då hos mina föräldrar, där jag verkligen inte trivdes och mådde psykiskt dåligt. Jag ville verkligen inte bo kvar, men jag var livrädd för förändringar och ville därför inte flytta därifrån. Ond cirkel.

Så jag visade nog inte så mycket glädje inför flytten utan stängde av mina känslor för att jag var rädd för vad som skulle hända. Om något skulle gå fel.

Idag är det det bästa beslutet jag någonsin tagit och jag är glad över att min nuvarande sambo hjälpte mig med det stora steget.

Kanske tänker din kille lite liknande?
ok, hoppas inte det är nån fara! Jag har vart öppen med att jag tycker det är jobbigt att flytta ifrån min mamma eftersom det bara har varit vi två sen min pappa dog när jag var 4 år, och han har bara sagt att jag är mammig, att han inte tänker så när jag frågat om han inte tycker det är jobbigt.
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 21:09
#22

Visa endast Anmäl

Ramborg skrev 2014-01-30 21:03:07 följande:
Finns det ingen möjlighet att flytta till varsitt studentrum istället?

Jag tycker som inlägg nr 6, man behöver bo ensam innan man blir sambo! Direkt från mamma till sambo... huvva...
Studentrum funkar tyvärr inte, dels för att jag har en katt som flyttar med och dels för att jag inte vill dela kök med många människor. Behöver känna att det är mitt eget liksom + att pojkvännen inte vill bo bland en massa stökiga studenter. Men tack för tipset:)
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 21:11
#23

Visa endast Anmäl

Griseknoen35 skrev 2014-01-30 21:06:14 följande:
Jag grät som en baby och sa att jag vägrade vara särbo.. Antingen va vi tillsammans och bodde ihop eller så var det helt slut. Vet inte riktigt om ultimatum är så bra men den gången funkade det tydligen.
Ujuj, undrar om jag skulle klara att säga så! Sen känner jag mig så feg när jag börjar panikgråta eftersom det har hänt några gånger när det varit kris och han backar varje gång. Känns som det vore ett sätt att "tvinga" honom att stanna.
cirkusmusen

Äldre 30 Jan 21:14
#24

Visa endast Anmäl

Ramborg skrev 2014-01-30 21:03:07 följande:
Finns det ingen möjlighet att flytta till varsitt studentrum istället?

Jag tycker som inlägg nr 6, man behöver bo ensam innan man blir sambo! Direkt från mamma till sambo... huvva...
Detta är självklart individuellt!
traveler

Äldre 30 Jan 21:17
#25

Visa endast Anmäl

Anonym (vetinte) skrev 2014-01-30 19:11:46 följande:
Jag behöver verkligen hjälp. Min pojkvän sen 5 år tillbaka och jag har fått en lägenhet och ska flytta in på måndag. Han har sagt att han vill detta och inte verkat rädd att binda sig alls, pratat mycket om han han vill ha barn med mig och så. Men nu när jag frågade om han ser fram emot att flytta på måndag så svarade han "kanske det" och när det gäller honom så brukar det i regel betyda nej...

Han sa att han krisar lite, men att han skulle ringa när han kommer hem då han satt på tåget nu.

Vad gör man? Hur ska jag tackla det samtalet som kommer någon gång vid 23 ikväll? Han är inte direkt välartikulerad utan ofta får jag dra saker ur honom.

Jag är väldigt tacksam för alla tankar och synvinklar på detta jag kan få!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-30 19:16
Kan tillägga att vi båda är 22 år och flyttar hemifrån våra respektive föräldrar
Hej,

Efter fem år tillsammans tycker jag verkligen han är skyldig att bestämma sig över sådana saker som att flytta ihop och skaffa barn. Man kan inte hålla på och vela hur länge som helst det är inte sjysst mot den andra partnern. Han måste verkligen rannsaka sig själv (vilket han borde gjort mycket tidigare enligt mig).

Jag tycker du skall kräva ett svar av honom ikväll och inte låta honom gå och lägga sig innan dess. Jag och min sambo har varit ihop i 5 år och vi har redan barn och hus tillsammans.
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 22:13
#26

Visa endast Anmäl

Pratade med honom nu, inte för att han sa så mycket...förutom att han inte vet om han älskar mig. Fan! Sen säger han i nästa andetag att vi kanske skulle prova ändå...jag frågar om han känner ett behov av att vara fri, eller att jag hindrar honom på något vis. Men tydligen inte, han ringer upp igen när han är hemma. Tänk om han faktiskt gör slut! Vad sjutton gör jag då?!
traveler

Äldre 30 Jan 22:48
#27

Visa endast Anmäl

Anonym (vetinte) skrev 2014-01-30 22:13:08 följande:
Pratade med honom nu, inte för att han sa så mycket...förutom att han inte vet om han älskar mig. Fan! Sen säger han i nästa andetag att vi kanske skulle prova ändå...jag frågar om han känner ett behov av att vara fri, eller att jag hindrar honom på något vis. Men tydligen inte, han ringer upp igen när han är hemma. Tänk om han faktiskt gör slut! Vad sjutton gör jag då?!

Ok.

Nu kanske inte folk tycker att det jag säger borde vara viktigt men jag anser iaf att det är det. Vad är det för lägenhet ni skall flytta in i? Är det en bostadsrätt som ni köpt tillsammans eller är det en hyresrätt och isf vem står på kontraktet. Iom att han verkar så osäker så kan det ju vara bra att du har en plan B ifall det inte skulle hålla.
Anonym (vetinte) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 23:15
#28

Visa endast Anmäl

Det är en studentlägenhet, jag står på kontraktet, men han står som medboende eftersom man måste vara 2 för att få hyra en 3a. Det är inga problem där, jag får lägenheten liksom, men kommer vara tvungen att hitta någon att bo med i så fall.
Miss Skywalker

Äldre 31 Jan 14:55
#29

Visa endast Anmäl

Anonym (vetinte) skrev 2014-01-30 22:13:08 följande:
Pratade med honom nu, inte för att han sa så mycket...förutom att han inte vet om han älskar mig. Fan! Sen säger han i nästa andetag att vi kanske skulle prova ändå...jag frågar om han känner ett behov av att vara fri, eller att jag hindrar honom på något vis. Men tydligen inte, han ringer upp igen när han är hemma. Tänk om han faktiskt gör slut! Vad sjutton gör jag då?!

Vet man inte gör man det inte.. Som sagt hitta ngn roligare att bo med. Har du ingen polare som vill hemifrån?

«
‹
Sida 2 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Flyttar på måndag, han är osäker

Flyttar på måndag, han är osäker

INNEHÅLL