Min dotter behöver tuffa till sig..

Jag känner mig orolig över min dotter. Hon är 6 år (blir 7år till hösten) och har börjat förskoleklass. Vissa dagar så är hon ledsen när hon kommer hem, inte så att hon gråter, men jag märker på henne att hon är nedstämd. Hon säger att hon har ont i magen o haft det till o från hela dagen (har väldigt ont i magen till o från). Hon får även väldigt lätt huvudvärk. Jag har börjat få migrän nu de senaste månaderna och börjar fundera på om hon med har det. Har läst om att barn kan få migrän men vet ej om det är det hon får.

Ibland på kvällen den dagen hon har varit nedstämd att hon har haft ont i magen i skolan men inte sagt till fröknarna. Jag frågar varför o hon svarar att "jag vet inte".. Det är en mening som kommer nästintill hela tiden, vad jag än frågar henne så får jag svaret "jag vet inte".. Är det någon period det här med "jag vet inte"??

Jag frågar henne om hon leker med sina kompisar i skolan. Återigen ett "jag vet inte"...
Jag frågar henne om hon har några kompisar i skolan.. "jag vet inte".. sen brister hon ut i gråt o säger att ingen vill leka med henne.

Det skär i mitt hjärta att veta att mina dotter mår så här. Men det är bara ibland. För stundtals så leker hon med tjejerna i klassen o även killarna. Så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det hela. Det ENDA jag vet är att min tjeja INTE mår bra största delen i skolan, som jag förstått det iaf.. O jag vet inte vad jag ska göra..

Hennes lillasyster är betydligt tuffare i sitt sätt att vara. Hon tar livet med en klackspark och säger ifrån när hon inte tycker det är okej. Sen är hon en liten dramaqueen ibland, men huvudsaken är att hon är 5 år (i sommar) och vågar säga ifrån! Jag önskar att hennes storasyster kan göra samma sak.

Ett tag så var det barn på dagis som var dumma mot henne, hon går inte med dom barnen nu, men jag tror det sitter kvar. Någon har sagt till henne att hon har fult hår (hon har vackert guldrött hår), andra säger att hon ritar fult (hon är en jävel på att rita, för det är det enda hon gör) en annan sa att hon skriver fult (hon är väldigt duktig på att skriva för sin ålder). Några slog till henne när hon gick förbi (alltid samma personer) En pojke klippte i hennes fina hår (även en annan tjej råkade ut för hans klippning). Nu är det så att det har alltid varit samma barn som gjort det här o jag har pratat med min dotter o jag har även pratat med fröknarna på dagis. Jag får till svar att "det är ju barn, de har det inte lätt en del"... Jag blir så JÄVLA FÖRBANNAD.. det är MITT barn som blir utsatt..

Så jag frågade min dotter om hon säger till fröknarna. "inget de fortsätter iaf, de lyssnar inte på vad fröken säger"... Så jag sa åt henne (ni moralkärringar får säga vad fan ni vill nu) men jag sa åt henne att om de fortsätter o inte lyssnar på henne att sluta eller om inte fröknarna gör något så får hon lov av mig att knyta näven o slå dom det hårdaste hon kan på näsan. Att hon ska skrika rakt ut, att hon ska VÅGA bli förbannad, herregud, hennes syster var ju en riktig liten argbigga här hemma. HON har inga problem, min stora tjej behöver få i sig lite jävlar anamma.. Får jag sitta i möte pga att min dotter har slagit till någon för att DE har varit dumma (sa att man får aldrig någonsin slå någon annars) så gör jag gladeligen det, för då kan jag prata med dom föräldrarna.

Hur ska jag göra för att min dotter ska få lite styrka i sig? Hon är en väldigt känslig tjej som bryr sig för mycket om vad andra säger och tycker. Någon som känner igen sig eller någon som har tips på hur jag ska göra? Jag önskar bara att hon kan tuffa till sig o säga ifrån så de lyssna på henne.