Hur säga till min dotter att familjehemmet inte vill se henne mer?

Oj vad svårt,ev

* Säga att de inte kan/får ta hand om henne mer eftersom hon skall flytta hem till er (nödlögn)
*Säga som det är på en 6 årings nivå

Men ta hjälp av en psykolog och se till att hon får fortsatt stöd tex av skolkuratorn i detta. Gissningsvis är det en ganska lång sorgeprocess, att bli bortvalt som barn är bland det värsta som kan hända. Kanske att ni pratar med en barnpsykolog och får handledning därigenom och även att det är de som lyfter frågan med flickan.

Har inte soc några förslag, det kan ju inte vara första gången något liknade händer.

Hur tänker hon kring familjehemmet idag där hon är nu? Saknar dem mycket eller är glad att vara hemma?

Tycker det är djupt beklagligt nära oförlåtligt att det finns sådana brister i ett familjehem som skall hantera små barn. Visar ju samtidigt att kontrollen av hemmen har sina brister. Men vad jag tänkte på för barnets bästa finns det inga möjligheter att uppdragsgivaren tillser att hemmet "styrs upp" och får rätta bristerna så att barnet kan bo kvar? Eller är det så illa ställt att det var så att säga bortom all lösning.
Ett känsligt barn har ju svårare för uppbrott än andra.
Frågan är vad som är bäst en 6 åring är ju så liten, att du inte konsulterar BUP om bästa sätt att förmedla detta där finns ju specialister.

Kan bara instämma, har ju varit en hel del såna fall på tapeten med både familjehem ich adoptivföräldrar, beklagligt att barnen skall "räddas" från sina föräldrar eller på det viset de levde och sedan kanske får det ännu sämre.

Är det socialtjänsten som är huvudman för familjehemsverksamheten så blir man väl tyvärr inte direkt förvånad. Tycker skandalerna avlöser varandra i deras verksamhet. Kanske skulle man låta någon utomstående typ riksrevisionen/kommunrevisionen granska socialtjänstens sätt att hantera hela verksamheten just på grund av att de faktiskt hanterar de mest utsatta. Då är inte fel acceptabla.

Tack för dina råd! Soc har avskrivit fallet så vi lär inte få så mycket hjälp där. Ska rådfråga på bup hur de tycker att vi ska göra.

Hon är inte så lätt att läsa, väldigt avtrubbad. Hon trivs med sina syskon här men pratar ganska ofta om de andra barnen i familjehemmet. Den nya handläggaren gjorde bedömningen att hon kändes tryggare hos oss och tog mer plats än vad hon gjort vid observationerna där. Hon verkar inte ledsen men det är svårt att veta.

Eftersom hon uppvisar problem troligtvis pga hur hon blivit behandlad där och efter umgängena så är hon som en bebis så bedömde utredaren och soc att hon inte kunde bo kvar. Det finns annat också som jag inte vill skriva.

Ja, jag ska absolut prata med bup om hur vi ska berätta för henne.

Vår kommun blev ordentligt granskad och de har fått utarbeta en ny plan hur de ska hantera sådana här fall och får kontenuerlig utbildning. De hade anlitat ett företag att utreda familjehem åt dem men de kommer att sköta allt detta själva från och med nu. Vill bara nämna att de handläggare som vi har träffat mot slutet i detta är helt underbara och gör ett utmärkt jobb, så det finns många bra som jobbafr inom soc. Så tänkte jag inte för några år sen när vi hade en fruktansvärd handläggare som gick in i detta så personligt och betedde sig fruktansvärt illa tilsammans med några i nämnden och chefen för familjeenheten. De finns tack och lov inte kvar!

Jag blir faktiskt fruktansvärt frustrerad att man gång på gång finner felaktigheter i samhällets hantering som här nu när tillsyn av familjehem verkar brista. Har TS kontaktat tidningarna/media för sådana här missförhållanden borde bli kända för en vidare allmänhet, tredje statsmakten kan ibland vara bästa recept på att förändring sker.

Det är ju små barn som kommer i kläm. Fullständigt horribel utveckling i Sverige. Jag lider med dig och hoppas på bot och bättring i nytt familjehem. Hur känns det för TS själv, det måste ju varit rena kallduschen?

Vi beslutade att inte gå till tidningen, dels för att vi inte vill skylta med vår dotter i media och dels för att vi behöver lägga energin på att bli en familj igen. Däremot har lokala tidningen skrivit om detta, det fanns två andra fall också som uppdagades vid samma tidpunkt.

Tänker du att det vore bättre för henne att komma till ett nytt familjehem eller hur menade du?

Ja det var verkligen en kalldusch! De har behandlat mig och min man väldigt illa, men nog trodde jag att de bahandlade vår dotter bra! Vet inte vad jag hade gjort om jag vetat det när hon bodde där utan att kunna göra något alls...

Det låter väldigt jobbigt, tyvärr kan det bli så med barn som haft det jobbigt en längre tid eller fått klara sig mycket själva med bristande vuxenstöd.

Men som sagt, sök proffesionell hjälp och diskutera där hur ni skall lägga fram det för henne, kanske är det läge nu men eftersom hon inte frågar efter dem så mycket kanske man skall avakta tills hon blir starkare och mår bättre. Det finns folk som är utbildade till att avgöra sådana saker tyvärr kan det ibland vara svårt att få den hjälpen så man måste verkligen som anhörig stå på sig.

Hur som helst lycka till.