En abort slutade i två stycken, fler?
När jag skulle göra en abort för ca 10 år sedan, (då var jag 15 år) valde jag en medicinsk abort, för det verkade lättast och smidigast (då jag genomgått en sen abort också). Jag hade fått tid och hjälp av min mamma hur jag skulle gå till väga med allting.
Jag var på en abortmottagning och fick tabletter på mottagningen som de ville se en svälja (så man inte fuskar eller ångrar sig), och de gjorde jag. Två dagar efter "tablett" dagen vaknade jag (abort dagen) att sängen var genomblöt, av blod. Jag och mamma ringde till abortmottagn. vi skulle till och berättade vad som hänt. De bad oss ta de lugnt och komma in vid utsatt tid (om de inte var något annat vi undrade över eller så).
Vi kom dit kl 09 som vi hade tid, fick eget litet rum där allting skulle "hända". Först och främst, sjukt ointresserad personal, de kändes som att de knappt vågade titta eller prata med mig, oss (jag, min mamma och min pojkvän). De var ingen kul anledning man var där för, aborten och sedan att personalen var den värsta jag och min mamma varit med om gjorde inte saken bättre.
Jag gick och hade ont ett par timmar och sen gick jag själv och frågade en sköterska på mottagningen, "hur lång tid de tar", alltså, hur vet man om allt är ute och när allt är klart.
De enda de sa var "när man har levrat blod, då brukar processen vara klar". De var den enda dem sa. Och då sa jag till dem att jag hade fått levrat blod. Ca 2 h efter jag berättade och frågade de så fick jag en p-stav insatt i armen och sedan fick vi åka hem. Allt kändes ok, jobbig dag men överlag var de ok.
Abort dagen var på en torsdag. När jag var i skolan så hade vi en aktivitetsdag ihop, man fick välja att göra olika aktiviteter och jag med några vänner hade valt ridning. Detta var på en måndag, alltså 4 dagar efter aborten. Jag minns att jag fick outhärdliga smärtor mot underlivet. Åkte hem och ringde min mamma och berättade att jag hade jätteont.
Hon ringde då till Varberg och rådfrågade vad vi skulle göra och de ville ha in oss direkt till akuten på gynn. När vi kom dit någon timme senare så kom vi in direkt till gynn och fick göra en vaginalt ultraljud. Läkaren som utförde UL tittade på mig och de enda han sa var "Det är inte konstigt att du har ont, du har mer än halva fostret kvar".
Läkaren kunde inte förstå den abortmottagning vi var på, att det kunde vara så inkompetenta att INTE göra ett UL efter en abort för att kontrollera så att allt av fostret var borta. Och detta innebar att vi fick sova över, jag och min mamma för att jag fick en tid för skrapning dagen efter, klockan var rätt mycket på kvällen så fick första tid på morgonen till skrapning.
Jag har aldrig sett min mamma så upprörd och ledsen på samma gång, aldrig. Hon var så arg på mottagningen vi var på, att de inte hade gjort som man skall göra och samtidigt ledsen för mig, att se sitt barn behöva genomgå två aborter för samma abort.
Därav har jag tappat total respekt för den medicinska abortmetoden. Visst, de var flera år sedan de hände men jag kan även idag tänka på det när jag pratar med närstående eller bekanta som skall göra medicinsk abort och hoppas att allt går väl för dem!
Nu till min fråga, finns de fler som har varit med om liknande situation?
Det har gått över 10 år för mig men jag känner att de hade nog varit väldigt skönt att kunna prata av sig med någon, några andra...
Tacksam för svar eller tankar.
Med vänliga hälsningar
Madde
