IVF under 2014

När har du TD? Jag har på Söndag 23/3 men tror mensen är på ingående jag med :( kram

Åh, du ska veta hur jag känner det du känner. Mina vänner å familj har ny kläckta bebisar överallt. Just känslan av att vara misslyckad som kvinna är det som gör ondast oftast. Det är ju SJUKT att vi kan kämna så, för vi ÄR inte misslyckade. Men känslan och tomheten sköljer över en. Varför kan det aldrig lyckas liksom?!? Jag håller tummarna för alla oss som kämpar. Att vi ska sluta känna oss så misslyckade och tomma. Oavsett om vi får våra barn eller inte. Kramar

O

Ja. Och (jag VET att jag inte ska tänka på det. Men kan inte hjälpa attvtankarna flyger iväg) särskilt när man hela tiden "hamnar efter". Alla andra går vidare. Går på RUL, planerar inköp och oroar sig för förlossning medan en själv hamnar tillbaka på ruta 1 gång på gång:((

Men det ska bli vår tur med. Det känner jag. 6 av 7dagar iaf:))

Nä, jag vet.Men hoppet må va det sista som ska överge oss

Tack, jag vet inget ännu dock. Tror bara inte att det är något då jag känner mig totalt ogravid :( Testade iofs svagt positivt RD 8 men kan inte tro att det är något att lita på:/. Vi får se. Vår TD är på söndag. Ska ta digitalt då. Men det är ju bara att "sörja" och gå vidare. Tack för din omtanke och lycka till med ditt ruvande. Kram

Mjo, jag försöker. Men det är svårt. Känner verkligen mig som precis innan mens. Har fått mf tidigare så det gör nog sitt också.. Min man stoppar mig fråm att testa. Jag skulle tänka mig göra ett om dan;)

Jo, han är väldigt hoppfull. Så han tycker att vi gott kan vänta..

Fredag är du på RD11? Jag ska ju inte säga något som testade på dag 8 men det är ju tidigt så man får ju inte bli för ledsen om det inte visar något. Har du ett 2,3-dagars eller blasto?

Jag, vet så kände jag men. Att jag liksom vill veta hur det ser ut med hcg nivån även om det inte spelar någon roll om det inte stannar egentligen. Men det känns som bra att veta att det iaf levde i mig ett tag...

åh, våra fina män som orkar vara så positiva tänker jag <3

Ja, det är så djupt förankrat i en det här med att fortplanta sig och det är så skönt att möta "likar" som inte heller bara slutade med p-pillren och blev gravid. Min syrra hann typ knappt sluta så var hon gravid med båda sina barn, hur kan det vara så olika tänker jag ofta. Men jag önskar ingen den här resan, även om både jag och min man försöker se det som en erfarenhet som gör oss starkare är det så sjukt påfrestande ibland. Vi har berättat för våra familjer och vänner. Det var lite svårt att undvika eftersom att jag genomgick en ganska stor operation innan vi påbörjade ivf:et och det känns både skönt och jobbigt. Skönt för att det inte kommer jobbiga frågor om när och hur och så. Vi lever båda väldigt upptagna liv så många har nog trott att vi inte är så intresserade av att skaffa barn... Samtidigt är det jobbigt för jag märker hur mycket våra familjer hoppas med oss. Då kan jag känna mig ännu mer misslyckad över att jag inte "klarar det". För det är alltid så det känns - som att det är mitt "fel".