Hoppades innerligt att jag skulle slippa bli en del av den här tråden, men hej här är jag..
För att göra en lång och ledsen historia kort så har jag pco och min sambo lågt antal dugliga spermier..
Så vi blev uppsatta i kö till ivf idag.
Känns som att jag aldrig kommer att sluta gråta.. :'(
Välkommen till gruppen, maka011 :) Jag beklagar att du blivit "en av oss", men förhoppningsvis kommer det snart kännas bättre. Usch, tråkigt att du verkar så deppig. Personligen kände jag lättnad när vi väl började med IVF, för att det kändes som att vi äntligen fick en riktig chans att bli föräldrar. Vår klinik (Sahlgrenska) tar jätteväl hand om sina patienter, vilket är en enorm trygghet när allt är kaos. Hoppas att ni kommer att känna så också :)
Fick ut 38 ägg idag på äggplocket :) väldigt glad att jag fick ta suprefact eftersom de sagt att det är omöjligt att bli överstimulerad då. Får veta på söndag hur många som blev befruktade!
Mådde kasst efteråt och fick stanna drygt de timmar på avdelningen,så det är skönt att vara hemma nu!
Går fortfarande och väntar på att få komma till ivf klinik. Väntan gör mig galen. Är liksom på den nivån att jag stör mig på gravidmagar. Tänker: "Varför ska hon få barn istället för mig?" "Det kan inte komma nån bra avkomma från dem inte" mm mm och jag skäms!
Jag vet ingenting om deras historia. Kanske är de en av alla de öden jag läst om här?
Men avundsjukan är ett fult monster..
Önskar bara att vi kunde få ett datum så vi har något fast att längta till. Det är ovissheten som tär..
Nu börjar det hända lite. Ska till gyn och ta de sista blodproverna imorgon och lämna in hälsodeklarationen.
Hur länge behövde ni vänta innan ni fick börja?
På måndag bär det av till gyn för undervisning av sprutorna. Behövs väl egentligen inte eftersom jag jobbar i vården och är van vid att ge den typen av injektioner. Men men, får se det som en chans att ställa lite extra frågor.
Recepten har redan kommit in och holy f*ck vilka priser de tar för dem! Fine, man kommer in i högkostandskarusellen fort, men damn.. (ursäkta mitt språk men höll på att trilla av stolen)
Maka011: ja de är inga dåliga priser precis..
Är nog lite annorlunda att ge sej själv sprutor skulle jag tro :) den värsta tycker jag har varit Orgalutranen :( så den har jag haft hjälp med av sambon. När är de dax för dej att starta igång?
Idag är jag på ruvdag 6 tyvärr har jag "mensvärk" så de känns inte så bra precis, bara nu blödningen håller sej borta!!
Vi kom upp i högkostnadsskyddet första gången jag hämtade ut allt... Resten blir ju gratis. Men man hoppas ju att man slipper nyttja högkostnadsskyddet... Man vill ju lyckas.
Åh ge mig styrka. Min kropp samarbetar inte alls. Vi vet inte om blödningen jag har är den gamla eller om det är provera blödning. Blir att återigen avvakta. Vul på måndag och ev fredag.
Åh igår började kroppen äntligen bete sig på ett sätt som jag känner igen. Nu känner jag att det är ny blödning. Vul idag eller imorgon, beroende på när de kan peta in mig. (Min ordinarie läkare) är givetvis inte på plats denna veckan) Håll tummarna för mig! Kanske får jag äntligen börja med sprutorna denna veckan! :)
Nä nu är jag trött på min kropp!
Vul i september visade en slemhinna på 12 mm. Den började spontant blöda ut ca 12 veckor senare. Den blödningen bara höll i sig. För 2 veckor sen, blödningsvecka 5, var slemhinnan bara nere på 10 mm. Till detta ska tilläggas att jag har blött så illa att jag får läkemedel utskrivet för att minska mängden, vilket fungerar till och från.
Fick komma på nytt vul idag, 7 blödningsveckan. Då har slemhinnan VUXIT 2 mm så jag är tillbaka på 12 mm! Nytt vul på måndag, men helt ärligt har jag inga större förhoppningar om att jag ska blött ut slemhinnan.
Funderingar väcktes på om jag har någon cysta som de har missat..
Jag tror helt ärligt inte jätte mycket på gud eller högre makter.. Men skulle vederbörande dö av att stå på min sida nån gång?!
Börjar känna att det är inte meningen att det ska bli något. Att det är ingen idé att fortsätta kämpa när min kropp ändå inte vill samarbeta..
Idag är det äntligen min tur att få börja med sprutorna! Har miljontals fjärilar i magen. Är nervös också men framförallt förväntansfull. Nu är vi igång på riktigt! :)
Grattis till er som plussat!
Har bestämt mig för att klockan 21.00 är tiden då jag ska ta sprutan. Men jag håller på att förlora förståndet. Jag är så förbannat rädd. Sambon jobbar så jag kan inte luta mig mot honom. Jag mår illa och panikångesten lurar under ytan. Snälla hjälp. Jag vet att jag låter som en drama queen, men jag är seriöst livrädd för sprutor. ????
Förstår dig till 100%! Som sagt gick jag in i en söags zone och kom inte ur den förän i somras. Har mått apa. Och jag har precis börjat hantera det... Så nu är jag sjukskriven igen...
Tycker kanske att du ska få kontakt med en kurator via familjecentralen med? Där får man kontakt snabbare än via vårdcentralen. Och i många fall är de väl insatta i våra situationer.
Du kommer ånga dig om du inte fortsätter. Och när du kämpat dig igenom detta kommer du vara SÅ lättad över att det är gjort!!
Du har fått många bra råd här, följ dem så kommer det att kännas mindre hopplöst.
Vad är det du är rädd för förresten? I detalj alltså.
Du är i en VÄLDIGT utsatt situation...! Och det ÄR jätte jobbigt! Men när jag hade plockat ut mina ägg och flippat inne i operationssalen och fick veta hur många ägg som blivit befruktade så var jag SÅ glad och stolt!
Min man fick göra en PESA också... Hans könsorgan har fortfarande blåmärke och det är tio månader sedan...