IVF under 2014

Skulle varit i vecka 7, VUL idag på morgonen.... Inget foster i hinnsäcken (eller vad det hette) :( :( inget foster... Ingen bebis.....
Bröt ihop fullständigt inne hos läkaren.. Benen bara försvann under mig så både hon och min sambo fick hålla mig...
Vad som gör ännu mer ont än min egna smärta, är att se den i min sambos ögon! :( största barn-älskaren på denna jord, lekfarbror nummer ett, alla barns favorit - och så ska han träffa mig och bli kär i mig, en jäkla tjej som inget foster vill leva inuti!

Fy fan för världens jävla orättvisa!!! :(
Idag blir det jag och chokladasken på soffan ihop med en bale papper att torka tårarna med...

Mandelmumsa: vi har bara fått missfall när vi kunde bli gravida på egen hand... Och nu när vi måste köra IVF får vi också missfall..
Så himla tråkigt, men nu har vi iaf landat lite... Hela gårdagen gick åt till att gråta och trösta om vart annat... Men det är alltid mörkast före gryningen!
Stort tack till alla för allt stöd! Det hjälper nåt otroligt, även om vi egentligen är främlingar.. Främlingar med samma vardag, tack!

Mandelmumsa: ja visst är det orättvist, men det är bara till att sänka huvudet och stångas vidare. Nu är kämpandet det enda man vet..
Min sambo är opererad för ljumskbråck på ena sidan, så de antar att han efter de bara hade en fungerande sida på den andra sidan då... Så fick han en kraftig urinvägsinfektion, som förmodligen slog ut det fungerande han hade kvar, det är den enda förklaringen de kunnat ge oss... Så nu får vi köra IVF...
Och min livmoder är hjärtformad, detta har förmodligen gjort att äggen fastnat på fel ställe innan, så vi fått missfall...

Mandelmumsa: nej vår utredning började från början med att ta reda på varför vi fick missfall... Och sen kom de fram till allt på så vis... Vi ställde oss i kö innan sommaren och fick tid i oktober...
Hur lång tid har ni andra fått vänta??
Går det snabbt för er nu när ni väl är inne i hela proceduren??

Plopp76: verkligen jättetråkigt att läsa om hur ni mår, förstår precis känslan - så en bauta-kram till dig/er!!
Vi har också haft det tufft med spolningar, cystor, infektioner, missfall osv , som har drivit oss ifrån varandra.. Han vill och saknar att ha sex, medans jag mest går runt oxh känner mig ofräsch, har ont efter allt och psyket är helt i botten - känns som pm man bara haft en eller två veckor sedan mars då man faktiskt mått riktigt bra och känt sig om vanligt...
Hoppas verkligen allt löser sig för er, ni får försöka hitta det vackra i det enkla - en kvällspromenad för att prata lite, gå ut och äta på nån mysig restaurang osv... Det brukar "rädda" oss iaf! Stor kram igen!

En annan fråga, äääääääääntligen efter missfallet i måndags har jag slutat stört-blöda, utan är mer som sista mens-dagen sådär... När brukar man få sin vanliga mens efteråt?? Bör jag ägglossningstesta innan eller så??

Och med i måndags, så menar jag måndagen förra veckan...

Nicka: så fruktansvärt att läsa! Jag och min sambo känner med er, av hela våra hjärtan...
Man får tillåta sig att stupa, vara ledsen och gråta oceaner och vara så jävla arg på världen - för sedan reser man sig igen och kämpar vidare!
Det är fruktansvärt det som hänt er, ta er tid med varandra, och sök hjälp! Man behöver inte ta sig igenom det här själva...

Det är en nog en viss typ av människor som "råkar ut"/drabbas av IVF - vi är Klipporna, de där personerna som är så jävla starka så självaste Stålmannen ser ut som en tunnis.

Detta forum ger mig styrka att kämpa vidare, man är inte ensam i denna nattsvarta mardröm, och på nåt vis kommer det att ordna sig för oss alla - kämpa på! ð???

Har helt fått hjärnsläpp - vi ska börja med hormonsprutorna igen med nästa mens som borde komma nästa vecka.
Gjorde ju sprutorna sist i februari, och sen var det äggplock, överstimulering, cystor, graviditet, missfall i vecka 8 i juli, så jag har helt glömt bort hur man gjorde.

Vilken dag börjar man ta sprutorna??

På tal om dålig information.....
Försökte nå min lokala IVF-klinik där vi gör alla ultraljud och så...
De ska flytta, stänger i två veckor. Går inte att nå via telefon eller mail, och deras huvudväxel går inte heller att nå...

Paniiiiiiiik, då de skulle förnyat våra recept och inte gjort det... Tanken var att min mens kommer i helgen och vi ska börja med sprutorna därefter, och vet inte ens vilken dag jag ska börja. De sa bara att vi skulle ringa när det närmade sig mensen...
Och nu når man inte ens dom, blir så himla ledsen om det ska skita sig för oss nu för att de inte har vett att höra av sig till oss...
Blir så ledsen.....

Efter 200 samtal kändes det som, ooh en stor klump i halsen, fick jag tag i nån som kunde hjälpa..
Så nu löste det sig för denna gången... Deras ursäkt, "oj vi glömde ringa".
De fick höra precis alla nyanser av mina känslor; att det här är hela vår vardag, vad alla drömmar och samtal handlar om hemma hos oss, vår längtan och vår kamp för att få de som andra tar för givet, hur jävla respektlöst det är att glömma ett par som kämpar och klöser sig fram genom alla käftsmällar och missfall för att nå sin dröm.
Det blev helt tyst i luren, sen fick jag en hyfsad ursäkt...

Vi är iaf back on track, men är nu helt tomma på energi för denna dag...