I natt sörjer jag...
I natt sörjer jag min barndom, den tog slut för fort. Jag var bara 8 år när den tog slut.
I natt sörjer jag min ungdom. Jag fick ingen alls.
I natt sörjer jag min mor. Jag önskar att hon hade fått bli gammal och grå och få barnbarn och vara lycklig.
I natt sörjer jag min mormor, men bara lite. Hon var ändå ganska nöjd.
I natt sörjer jag mina barn som jag aldrig fick lära känna.
I natt sörjer jag mig själv. Själviskt, jag vet, men jag kan inte låta bli.
Jag lovar att skärpa mig imorgon bara jag får sörja här och nu.
Ett jävla missbruk gjorde att jag inte kunde få en bra barndom. Var inte meningen att ta din tråd och klaga, men jag tänkte dela med dig och säga att du är inte ensam.