Bonusdotter utan pappa?

Jag är så kluven så det finns inte!
Jag har varit singel i ett och ett halvt år nu, sonens pappa hittade något mer intressant och flyttade 23 mil bort på en knapp vecka - jobbigt men jag kom över det.

I somras flyttade jag till en ny ort inom kommunen (så sonen kunde gå kvar i skolan men vi fick 200 kvm mindre hus att hantera). Här fick vi kontakt med en ensamstående pappa, han har en dotter som är ett år yngre än min son och vi har haft mycket roligt i hop.
Men som det är.. jag har insett att jag inte känner så där jättemycket för honom, men desto mer för hans dotter! Man kan ju inte kidnappa folks barn, ha ha...

Hon är tretton år och vi är vänner på fb, vi pratar i alla fall någon gång i veckan men jag känner att jag hittar på fler och fler ursäkter för att inte hälsa på hennes pappa - till henne... Helt sjukt, så beter sig inte vuxna människor!

Jag vet inte om det är så att jag saknar min vuxna dotter (hon bor 40 mil bort) eller vad men som det är nu är det inte nyttigt.

Saken är den att hennes mamma har rätt stora drogproblem och socialtjänsten vill inte att hon är där så hennes pappa har varit ensam vårdnadshavare sen hon var liten och han bad mig redan från början om jag kunde försöka få kontakt med henne, dottern. De bor rätt långt ute på landet och han har inte träffat någon ny sen mamman.
Jag fastnade rätt snabbt i det där nätet, tjejen är jättesöt och charmig och jag tycker verkligen jättemycket om henne.

Men vad gör man?
Hon hoppas så mycket på att det ska bli jag och hennes pappa men jag har verkligen inte de känslorna. Jag finns jättegärna där som ett stöd för henne, men jag vill verkligen inte trassla in mig i deras liv på så sätt att jag dejtar honom.
Jag har pratat med henne om det här, men jag tror att hon väljer att inte höra de jobbiga sanningarna, tyvärr