Symtom på autismspektrum
Jag har en 3.5årig kille där jag sett en stor känslighet mot intryck och så sen han var mycket liten. Efter många turer främst med sömnen så ska det troligen bli en utredning av bvc-psykolog och om hon ser saker så kan det skickas vidare till Bup.
Satt igår och funderade och läste, gjorde ett självskattningstest och av frågorna så känns det ännu mer som om jag är inne på rätt spår. Testet visade stor sannolikhet för autismspektrumstörning men det säger ju inte så jättemycket. Däremot så funderade jag på de frågor som var.
Bla. detta med ögonkontakt, vad är normalt för en 3.5åring egentligen? Han har ögonkontakt korta stunder men tittar ofta "igenom" mig eller vid sidan, när han var liten tittade han på munnen och ville ofta röra min mun med sin hand när jag pratade. Vi har funderat på om han hör dåligt eftersom han inte reagerat när man sagt hans namn, är lite så nu med att det kan vara svårt att nå fram. Jag lägger ofta min hand på hans axel samtidigt som jag säger han namn numera.
Sen har han mycket välutvecklat språk, "lillgammal" och "lilla professorn" säger många, precis som de gjorde om hans pappa som har AS. Men trots att han har så välutvecklat språk så ropar han ofta på mig. Nu i morses låg han i soffan och tittade på tv medans jag höll på med saker i ett annat rum. "mamma" jag svarar ja vad är det? Men han svarar inte utan fortsätter "mamma" och så håller det på.
När jag gick och kollade så hade blöjan släppt i ena tejpen och hans kommentar är "det hände något". Jag vet att han vet att blöjan lossnade och att han kan säga det men han gör det inte utan forsätter ropa "mamma" tills jag kommer eller han kommer och hämtar mig om det är saker som han vill visa. Är så flera gånger/dag att han ropar på mig och inte säger vad det är utan fortsätter tills jag kommer trots att jag frågar vad det är han vill.
Självklart kan man inte titta på små bitar och säga ja eller nej men det är så otroligt många saker han gör som jag ser som "varningstecken" även förskola och öppna förskolan ser. Tror jag kommit in i någon förnekelsefas nu för jag vill bara ringa psykologen och soc som var de som hjälpte mig att få fart på allt och säga att jag ångrat mig. Att alla omkring mig som inte har koll på NPF som avfärdat min oro har rätt.