Hej för 3 dagar sen föddes barn nr 2 och igår kom vi hem, allt har gått bra och stora syster är väldigt glad i sin lillebror.. Jag känner mig dock lite otillräcklig och känner mig lite nedstämt samtidigt som jag är otroligt glad såklart.. Hur kommer man ifrån det där att känna skuld mot det första barnet?? Känner typ att när jag sitter och myser med bebisen så känns det lite som jag är otrogen mot storasyster som är i sitt rum och leker.
Det går över 
. Jag tror alla känner så på ett eller annat sätt när man får just tvåan. Jag har tre barn nu i åldern 0-6 år och ja visst ibland kan man önska att man hade möjlighet att klona sig men syskonkap är verkligen det finaste som finns. Din stora flicka har fått den finaste gåva hon kunde fått. Ett syskon som kommer att finnas där i vått och torrt. Jag skulle kunna tänka mig fler barn just för att det är så underbart att se syskon knyta an. Tryggheten de har i varandra.....det är vackert . Visst kan de bråka och vara osams men i grund och botten så har de alltid varandra. Verklig kärlek . Att få vänta och dela vissa saker är en droppe i havet i jämf örelse med det och ofta en rätt bra erfarenhet att ha med sig i livet.
Hur gammalt är stora barnet? Jag har också haft massor av dåligt samvete över att jag känner mig otillräcklig med två barn. Men jag brukar tänka att storebror faktiskt fick ha oss alldeles ensam i flera års tid när lillebror inte fanns. Lillebror kommer aldrig att få vara helt ensamt barn och få all uppmärksamhet. Dessutom brukar jag tänka att det är nyttigt och lärorikt för min äldsta att få lov att vänta och lära sig sysselsätta sig själv.
Mina är 2,5 och 6 år nu och jag ser att de har mer och mer glädje av varandra 
Så även om det första året inte känns så, ger man ju barnen en gåva när de får syskon.
Ca tredje dagen efter förlossningen är det helt naturligt att känna sig nedstämd, det är hormonellt.
Det kan också spela in, förutom det som ovanstående skrivit, förstås
Det går över, jag satt och lipade i ca 3 veckor och har ibland fortfarande dåligt samvete men man kan bara göra sitt bästa och ge båda tid egentid. Storebror avgudar sin lillebror och tvärtom.
. Jag tror alla känner så på ett eller annat sätt när man får just tvåan. Jag har tre barn nu i åldern 0-6 år och ja visst ibland kan man önska att man hade möjlighet att klona sig men syskonkap är verkligen det finaste som finns. Din stora flicka har fått den finaste gåva hon kunde fått. Ett syskon som kommer att finnas där i vått och torrt. Jag skulle kunna tänka mig fler barn just för att det är så underbart att se syskon knyta an. Tryggheten de har i varandra.....det är vackert . Visst kan de bråka och vara osams men i grund och botten så har de alltid varandra. Verklig kärlek . Att få vänta och dela vissa saker är en droppe i havet i jämf örelse med det och ofta en rätt bra erfarenhet att ha med sig i livet.