la vie en rose skrev 2014-05-14 10:31:12 följande:
Grattis till ett viktigt delmål på vägen, kan man väl säga? :) Går själv och väntar på första mensen, det är mitt närmaste delmål.
Sorgen kommer lite som vågor för mig. Jag är igång och jobbar och ibland kan jag hålla mig sysselsatt och må nästan som vanligt. Sedan kan jag se något som påminner, när jag är som minst beredd och då sköljer sorgevågen över mig.
En vikarie på mitt jobb skulle på rutin-ultraljud igår. Jag blev gravid någon månad före henne. Fan vad ont det gör! Hon har dessutom två barn sedan innan. Jag vill inte heller vara bitter, barnlös och obekväm, så jag tvingar mig själv att ställa lite artiga frågor till henne emellanåt och försöker liksom stänga av känslorna...
Tack och jo visst känns det som ett delmål :) Ska bli intressant att se om ägglossningen kommer under nästa vecka :)
Känner igen det du skriver om sorgen, dte kommer i vågor. På hemmaplan är det mesta lite enklare och jag känner mig inte så utsatt. På jobbet är det tuffare. Men små steg åt rätt håll varje dag.
Starkt att kunna kommentera din kollegas graviditet... jag klarar inte att rnga min bästa vän som fick sin lilla dotter 4 dagar innan jag fick mitt MF. Det gör så himla ont att ta sig över den tröskeln. Men jag ska över den, när jag känner mig redo.
snerkan skrev 2014-05-14 18:07:40 följande:
Det känns verkligen som att sorgen aldrig kommer försvinna helt man kanske bara lär sig att hantera den. Vad starkt av dig att ändå engagera dig o försöka vara artig mot din gravida kollega! Jag klarar inte av att träffa andra gravida än faktiskt. Jag har flera i min omgivning som skulle ha fått barn samtidigt o strax efter, granne precis samtidigt i slutet på juni, och min sambos båda syskon ska ha i aug o sept. Men det känns fortfarande för svårt att träffa dem. Jag hoppas att det lilla pyret som växer i magen just nu får stanna kvar och att det hjälper mig att komma vidare! Kram till er allihop!
Kram tillbaka :) Har precis som du ett par som ska ha sina i samma tid som jag skulle fått min. Men nu får jag följa deras magar på FB instället... usch, inte roligt!