Vill bli gravid efter avbruten graviditet

ingen???

Tack för ditt svar =) Beklagar så hemsk mycket. Jag tror du har helt rätt, man får nog känna efter hur det känns. För jag har nog aldrig hört från läkare så många olika svar på en fråga. Har nog nästan kommit fram till att jag helt enkelt ska försöka känna efter på kroppen och psyket hur det känns efter första mensen. Och känns det bra så kör vi nog på direkt. Rädslan är precis som du skriver att det ska ta tid och all den oro som det kommer medföra. Men samtidigt när jag läser ditt inlägg så blir jag lite glad, för även om det tar tid så kommer det förr eller senare. Och ni lyckades till slut =)

Tog det ungefär den tiden att bli gravid tidigare också, eller upplevde du att kroppen på något vis förändrats, att de tog längre tid efteråt än tidigare? Och kanske men dum fråga, men kände du mycket oro under den nya graviditeten? Är så orolig för att jag inte kommer kunna slappna av. Jag var redan stressad under denna graviditet (pga jobbet) och i mina tankar känner jag ständig skuld för att min stress skulle ha inverkat på graviditeten och att det var mitt fel att min pojke fick en hjärtmissbildning. Läkaren sa att det finns ingen chans i världen att jag har orsakat detta, men hjärnan tänker inte logiskt när man är i chock och sorg.

Jag känner igen mig så i det du skriver, känner jag har hur mycket kärlek att ge, vill ha och älska ett barn. Men jag har inget barn att ge det till. Känner mig som en mamma men utan ett barn. Det skapar en enorm ångest.

Kram =)

Ja, känns det bra tycker jag definitivt att du ska börja så fort som möjligt =) Mitt avbrytande var för en vecka sen så det känns som jag fortfarande läker men vem vet, om det känns bra om en vecka eller två så sätter jag kanske igång då också =) Men senast börjar jag efter nästa mens, tänker inte vänta längre än så. Vill så gärna ha en bebis!!

Ja, är det lite så kommer den säkert när som. Jag har faktiskt knappt haft någon blödning. Ursäkta om jag går in på detalj :P men nu har jag bara typ en ljus ljus rosa flytning. Känns lite konstigt, känns som jag borde blöda mer. Hoppas bara på att mensen kommer i gång normalt och inte dröjer överdrivet länge.

Vi kan ju höras här på familjeliv ibland och stötta varandra med att bli gravida igen :D Känns skönt att snacka med någon som förstår exakt.

Håller tummarna att det går bra med stickan nu för dig!! Kram =)

Vad tråkigt att det har blivit så =( Det påminner rätt mycket om min egen situation. De sista två åren har nog vatt bland de värsta åren i mitt liv (av andra anledningar än graviditeten). En massa dåliga saker hände och dåliga besked. Men en liten tid innan graviditeten började allting bli bättre. Jag jobbade så mycket på mig själv för att må bra och ta mig genom allt skit. Vi började försöka och när jag blev gravid tänkte jag; äntligen kommer något bra i mitt liv, äntligen kommer saker och ting att vända. Jag tänkte att han var min lilla mirakel bebis, han va "ljuset i tunneln" om jag får uttrycka mig lite halvtöntigt. 

Ett tag tänkte jag på allvar att någonstans måste världen ha en rättvisa; att har man redan råkat ut för vissa saker så bör det vara mindre risk till att fler dåliga saker händer. Men jag börjar nu inse att mycket tyvärr handlar nog om inget annat än en slump. Och det hjälper lite att tänka så faktiskt, ilskan lättar lite när jag förstår att det är bara så det är och att jag inte kan göra något åt det. Det är utom min kontroll. Jag kan inte göra så mycket mer än att bara försöka se framåt och inte gräva ner sig för mycket i dessa filsofiska tankarna. Och precis som slumpen sker i dåliga fall ibland, kommer slumpen för något bra att komma förr eller senare också, det tror jag =)

Vi började också tänka på ny lägenhet och planen var att flytta strax efter att bebisen hade kommit. Precis som du, känner jag att den befintliga lägenheten har det bara hänt skit på. Vill bara bort härifrån och ha en ny fräsch start. Och om jag ska vara helt ärlig, även om man aldrig ska fly från sina problem, så tror jag att en flytt kan göra bra för en i det hela. Så vi började leta lägenhet redan nu, och lär snart lägga ett bud. Det ger en något att tänka på, sysselsätta sig och faktiskt att se fram emot.

Jag tror att du kommer må bra av att komma till något nytt så småningom. Även om det kan kännas sorgligt (för att planen ursprungligen var något annat), så tänk på allt gott som faktiskt kommer komma i ert nya hus. Och jag är övertygad om att det finns en ny bebis i bilden =) 

KRAM =)

Vad tråkigt att det har blivit så =( Det påminner rätt mycket om min egen situation. De sista två åren har nog vatt bland de värsta åren i mitt liv (av andra anledningar än graviditeten). En massa dåliga saker hände och dåliga besked. Men en liten tid innan graviditeten började allting bli bättre. Jag jobbade så mycket på mig själv för att må bra och ta mig genom allt skit. Vi började försöka och när jag blev gravid tänkte jag; äntligen kommer något bra i mitt liv, äntligen kommer saker och ting att vända. Jag tänkte att han var min lilla mirakel bebis, han va "ljuset i tunneln" om jag får uttrycka mig lite halvtöntigt. 

Ett tag tänkte jag på allvar att någonstans måste världen ha en rättvisa; att har man redan råkat ut för vissa saker så bör det vara mindre risk till att fler dåliga saker händer. Men jag börjar nu inse att mycket tyvärr handlar nog om inget annat än en slump. Och det hjälper lite att tänka så faktiskt, ilskan lättar lite när jag förstår att det är bara så det är och att jag inte kan göra något åt det. Det är utom min kontroll. Jag kan inte göra så mycket mer än att bara försöka se framåt och inte gräva ner sig för mycket i dessa filsofiska tankarna. Och precis som slumpen sker i dåliga fall ibland, kommer slumpen för något bra att komma förr eller senare också, det tror jag =)

Vi började också tänka på ny lägenhet och planen var att flytta strax efter att bebisen hade kommit. Precis som du, känner jag att den befintliga lägenheten har det bara hänt skit på. Vill bara bort härifrån och ha en ny fräsch start. Och om jag ska vara helt ärlig, även om man aldrig ska fly från sina problem, så tror jag att en flytt kan göra bra för en i det hela. Så vi började leta lägenhet redan nu, och lär snart lägga ett bud. Det ger en något att tänka på, sysselsätta sig och faktiskt att se fram emot.

Jag tror att du kommer må bra av att komma till något nytt så småningom. Även om det kan kännas sorgligt (för att planen ursprungligen var något annat), så tänk på allt gott som faktiskt kommer komma i ert nya hus. Och jag är övertygad om att det finns en ny bebis i bilden =) 

KRAM =)

känner samma... verkar vara gravida överallt. nästa vecka ska jag till jobbet, vi är typ över 100 pers på kontoret.. gissa om inte många är gravida? och jag har ju pratat med de mycket innan allt hände, så jag antar att man inte kan undvika de nu. 

har också märkt hur mycket man drar sig undan. jag undviker alla platser där jag vet att jag kan stöta på någon gravid som jag känner. och har nog aldrig sett så mycket spädbarn som nu, inte ens när jag va gravid såg jag de så mycket.

och jäkla instagram ja, klarar inte av några fler lyckliga mamma + bebis bilder just nu.

man börjar nästan tro att det kommer va så här tills att man blir gravid igen =(