Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Hej, jag fick också avbryta i v.21+6. Vår lilla pojke hade en allvarlig missbildning. Det var verkligen hemskt. Tog 2 veckor efter RUL  innan vi satte igång med avbrytandet. Innan dess hade vi varken fått sett eller höra nåt. Fick höra att jag skulle ha tillit till att naturen tog hand om det som inte var bra. Det blir som det blir. Och visst andades jag ut lite efter v 13; för det är ju det man fått höra så mycket; att då är det liksom lugnt. 2 veckor som kändes som 3 månader. Snart 3 veckor sedan han föddes. Jag skulle ha BF i juli 2014. Det klingade så fint. Såg så himla mycket fram emot att få en bebis. 

Det tog tid innan jag hade mod att våga skaffa barn. Det var en stor grej för mig. Men jag gjorde det och det är jag stolt för. Och han var så söt när vi fick se honom. Jag kallade honom för foster (visste ej kön förrän han kom ut) tills vi fick se honom. Tror det var för jag skulle få distans. Att det på nåt sätt skulle vara lättare mitt i allt de svåra. Men när vi fick se och hålla honom kände jag att det där är vårt barn! Vår bebis. Vår underbart söta lilla pojk. Han var så himla fin, som en liten docka. Och jag grät från djupet av mitt hjärta när jag höll honom. Det var så sorgligt. 

Vi längtar efter att försöka igen. Man är tillbaks på ruta ett, så känns det. Har vänner som fått barn precis, och när de lägger upp bilder på sina bebisar och säger att det är så fantastiskt att vara mamma...jag då känns det ganska jobbigt. 

Ville bara byta lite tankar. Kram till alla er som gått igenom ett avbrytande. Ni är fantastiskt starka. Önskar er all lycka.

J Hanna: Tack för ditt svar. Skönt att dela det man känner med nån som varit med om samma sak. Så du hade också BF i juli 14... Jag håller med dig; jag skulle inte heller ha semester, jag skulle ju ha bebis. 100 ggr bättre! Men nu blir det istället jobb i juli och semester i augusti. Detta var ditt första? Det ska bli intressant att se när vi plussar igen. För mig var det när jag började med QiGong som plusset kom, redan samma månad. Vi hade försökt ca 6 mån om man räknar de gånger vi verkligen försökte på ägglossning. Så jag hoppas vi kan få barn i mars eller iaf till nästa sommar. Kram

Rocktherebell: Beklagar förlusten! Jag hoppas det går vägen för er. Kram

Rocktherebell: Jag förstår precis det där du menar men att man får höra att det är så liten risk; det betyder inte så mycket längre när man varit med om "den lilla risken". 1-2 % är avvikande vid UL och då kan det vara något inte alls så allvarligt till att fostret inte är livsdugligt. Vi var den procenten, vi var 1 på 5000 graviditeter som hade det felet vår lilla pojk hade. Det är otroliga odds. Men som läkaren sa; det händer ju någon.. Jag försöker tänka att jag inte kunde styra så mycket hur fosterutvecklingen gick. Jag drack inte en ynka droppe alkohol (såklart), åt massa vitaminer, tog det lugnt, gick på akupunktur, använde inte ens parfym..och ändå blev det fel. De säger att det inte var vårt fel. Vi längtar efter att bli gravida igen, och man har ju gett sig in i processen; då får man vara beredd på det ena o det andra. Men jag tar risken att det kan hända nåt igen för så stark är viljan att få ett barn. Jag tror att man får försöka ha tålamod, göra sånt man mår bra av och ha hoppet om att allt kommer går bra nästa gång. För det kan det ju faktiskt göra

Yo81; mitt förra inlägg var till dig också. Ett tips för att hantera oro är att lära sig mindfulness. Jag brukar, när jag är orolig eller spänd, att först konstatera att jag känner så. Beskriva och känna hur det känns, inte tränga undan eller kämpa emot. För mig funkar det. Det är som vädret, kommer o går. Andas djupt. Det är inte lätt men att fokusera på djupa andetag o acceptera känslor o tankar gör att jag har en "livboj"; nåt att fokusera på när det stormar. Så gjorde jag också när vi avbröt graviditeten, mitt i all smärta o sorg..

VickyM: Jag vet, det är så fruktansvärt... För oss har det blivit bättre nu efter några veckor, ta dig tid att sörja ordentligt..det är helt okej.. Vi tänker försöka igen, jag hoppas du gör det med. Kram till dig!!

Nordis: Det som jag upplevde var bra med qigongen var att jag fick mer energi, blev ner samlad och lugn samt kände mer glädje. Harmonisk. Jag satt precis och läste en blogg om en tjej som förlora sitt barn i v.38. Det är så hemskt...!! Ibland har man stunder då man tänker på allt som kan gå fel. Man har ju upplevt det. Läste om en liten pojk som dog i hjärntumör också... Livet är skört, man får hitta en balans mellan att inte ta nåt för givet men inte oroa sig för mycket.. Lite tankar bara här. Och nu har jag haft min första mens. Tror vi ska vänta en mens till innan "vi sätter igång" igen. Hur tänker ni?

Till TS hope27... Jag bor också i Malmö. Avbröt 9 mars på kvinnokliniken. Vi har fortfarande inte fått obduktionssvaren eller blivit kallade till ett återbesök.. Gått snart 3 mån (!). Tänkte kolla om ni också ville ha svar, och isåfall om ni fått det. Till er andra som delat era historier under senaste tiden, ville jag bara skicka styrkekramar. Jag känner med er! Vi har börjat försöka igen lite smått och har BIM till helgen. Men är det bara jag som tappat lite suget...? Känner mig lite nedstämd, och även bekymrad om det skulle hända igen. Kommer aldrig ha den där känslan som det kändes första gången. Då man bara hade tillit till att det skulle gå bra. Man visste ju inget annat. Missförstå mig rätt, jag VILL verkligen ha ett barn..men det känns på ett annat sätt nu. Även min sambo känner så. Jag vill inte gå runt och vara beredd på det värsta under kommande graviditet. Om det blir nån mer gång, det vet man ju inte heller! Känns mer viktigt än nånsin att vara här och nu, hantera eventuell oro och tillåta sig själv att faktiskt hoppas på det bästa!

Hope27, jo de säger att det brukar ta lång tid. Och de har sagt att det bara var en slump att det blev en fosterskada. Jag har bara svårt att acceptera det...tänker att det är nåt jag gjort, även fast jag vet att jag verkligen försökte ta hand om mig under graviditeten och innan. Tillhörde ni också "slumpen"? Vi började försöka lite smått igen denna månaden men fick mens idag. Så jag satsar nu på kommande månader att ge det en god chans. Då blir det en vår/sommarbebis även fast när som är mycket välkommet såklart. Förstår att du blev besatt efteråt, man har ju varit så inställd på att det ska komma en bebis och vill liksom "hoppa på tåget" igen. Jag längtar så efter att få ett barn med min sambo och han också. Och som du säger, det kommer kanske kännas jättebra ändå när det händer. Annorlunda men bra.

Hope27: Nä vi har inte fått svar ännu från sjukhuset. Förhoppningsvis känns det lättare när de kommer och att få träffa en läkare igen för att få prata lite nu när det gått ett tag. De säger att det är en slump men samtidigt tänker jag att om inte alla provsvaren kommit, hur kan de veta det...? Visserligen visade snabbsvaren på fostervattenprovet inga anmärkningar.. Och de visste ganska mycket om anatomin på vår lille, tror de gjorde 4 UL.. Okej, så det var ditt första också. Vi får hoppas det tar sig snart Jag tror jag kommer vilja göra KUB i v 11-14 helst så tidigt det går, kommer ni också vilja ha fler tester? Nu när man "får" det..jag är bara 31 och fick bara ett rul förra gången. Denna gången vill jag ha mer koll!