Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Vad ledsen jag blir att höra det. Stora kramar!

Vi avbröt för en månad sen, pga allvarliga missbildningar på ryggen, också väldigt sent, 21+6. Och vi har faktiskt redan börjat försöka, trots att från det jag hört så borde man åtminstone vänta på första mens. Vår son var en nyårsbebis, blev till på nyår, och när vi insåg att vi skulle kunna försöka få en midsommarbebis, så klarade vi inte att låta bli. Det skulle känts så rätt om det skulle bli så. Sen är väl chansen att det blir nåt minimal, tror inte ens jag har ägglossning, så det blir väl att försöka lite mer seriöst efter att jag fått mens. Vet inte heller om det mentalt är rätt, hela jag längtar efter ett barn, men samtidigt har vi vår stora sorg, och tror oron vid en ny graviditet skulle vara hemsk.

Ja sorgen över min son och längtan efter ett nytt barn är ju helt sammanblandade, redan nu när jag bara precis börjat försöka. Kan bara tänka mig att det blir ännu rörigare med känslorna om man väl blir gravid, med all oro.

Fått konstiga bruna blödningar, som jag inte vet vad det är. Avbröt för en dryg månad sen, och slutade blöda helt för typ två veckor sen. Och så nu det här, får panik för att jag inte vet vad det betyder. Verkar för lite för att vara mens, och borde väl vara rött isf. Är det kanske något som blivit fel, och allt kom inte ut? Men jag har inte ont. Och så det dumma fåfänga hoppet att det ska vara ett konstigt graviditetstecken. Vill ha tillbaks min kropp som den var, så jag förstår den. Hatar den här väntan trots att den inte är lång än.

Inzmra: så var det för mig med, sen sluta det efter typ en vecka med brunt. Men nu har det börjat lite igen.

Snerkan: gjorde du ÄL-tester, eller hur förstod du att något var fel?

Vad mycket som ska behöva vara jobbigt. Jag hatar verkligen att inte förstå min kropp. Bruna blödningar av och till nu, efter att de slutat helt ett tag, och jag trodde allt bara var bra. Och testa något vågar jag inte riktigt, verkar ju inte gå och kolla på nåt vettigt sätt. Har aldrig längtat efter mens på det här sättet!

Jobbigt att vänta på svar också, trots att det bara gått en dryg månad för oss än, hatar att det är sommar nu coh allt kommer att dröja mer, plus att min kurator har långsemester. Men att vänta 4 månader låter ju sjukt.

Verkar jättekonstigt att de inte pratade om vad som skulle hända med era barn. Vi var på Huddinge och. Fixk jättetydlig info direkt, redan innan avbrytandet. Tre tydliga alternativ, och för allt utom egen begravnin så sköter kuratorn om det praktiska. Så vi valde enskilt omhändertagande, alltså att vår som kremeras själv, inte med andra, och så valde vi att inte ta standardminneslunden, utan en nära oss. Kuratorn har skött alla kontakter, och nu står han i kö till kremering, som bara görs en gång i veckan för så små. Och de har lovat att vi ska få veta när det är dags. Blir så ledsen av att höra att det slarvas med sådana saker. Det är ju så viktigt för oss!

Visst är det skit när man behöver vänta mer än nödvändigt. För oss slarvade de bort en remiss innan avbrytandet, så vi bara hade några dar på oss att bestämma innan det blev försent, eftersom jag redan var i vecka 22 då. Fick till slut göra avbrytandet sista möjliga dagen, en söndag, vilket var skit, eftersom de varken hade van personal, eller tillräckligt med personal. De har själva gjort en avvikelserapport på bemötandet vi fick, och bett om ursäkt. vet inte om det är värt att anmäla. Det viktigaste känns som att det inte händer någpn annan än oss, och det verkar som om de redan tagit det på allvar.

Ska få obduktionsresultat på fredag. Fick tiden för att jag orkade ringa och tjata, annars hade de tänkt låta oss vänta till i höst. Så jobbigt att man måste vara stark och ligga på när man egentligen inte orkar. Sedan ska de troligen remittera oss på genetisk utredning, och det känns som om det kan ta hur lång tid som helst. Jag känner redan att jag inte orkar, så fattar inte hur ni som väntat riktigt län pallar med. Kramar!

Grattis, vad kul! Förstår de dubbla känslorna, känner samma för när det förhoppningsvis lyckas för mig.

Vi var på både tidigt VUL för att datera graviditeten och på KUB-UL, och då hittade de inget. Först på RUL hittade de svåra missbildningar på ryggen. De tror dock inte att det hade gått att se särskilt mycket tidigare. Men det är ju väldigt ovanligt att de hittar fel så sent ändå, största chansen är ju att allt gått bra.

Charlie: jag hade ÄL för en vecka sen. Första försöket sen avbrytandet. Vill inte hoppas, men kan inte låta bli. Försöker tolka allt som tidiga symptom, men det är nog tyvärr mest hjärnspöken.

Tycker det känns lite jobbigt faktiskt, att det blivit så viktigt för mig att bli gravid igen. Innan kunde jag ju bli besviken, men nu känns det lite som om världen kommer att gå under om det blir negativt. Jag känner mig inte direkt stabil psykiskt, det har bara gått knapptt två månader. Och så känns det så mycket viktigare att få barn, efter att jag fått gå igenom mer än en halv graviditet. Är lite rädd för hur det ska gå och hur jag ska känna faktiskt. Även om det samtidigt känns futtigt jämfört med våra barn som inte fick leva.

Ja, det också. Är orolig både för besvikelsen att inte bli gravid, och för oron om jag blir det...

MrsP79: tack! Klart det kommer att bli värt det om det händer. Men oron finns ju ändå.

Mia: vad ledsen jag blir av att höra det. När jag ringde om att få våra resultat fixade de en tid. Men när jag frågade sen varför vi inte blivit kallade sa de bara att vi stod på en lista för att bli det nån gång efter sommaren. jag tyckte det var långt att vänta 1,5 månader, så måste varit jättejobbigt att vänta i 5. Har också blivit lovad extra kontroller vid nästa graviditet. Och det känns jätteviktigt. Finns det ingen annan du kan prata om med det än läkaren ni var hos?

Fått mens idag Första försöket bara, men ändå en besvikelse. Men jag har iaf inte brutit ihop, vilket jag var rädd för.

Har mått illa det sista, så jag hoppades ju. Men om jag är ärlig mot mig själv så har jag mått illa mer eller mindre sen avbrytandet för nästan två månader sen. Börjar oroa mig lite. Någon som varit med om nåt liknande? Det känns lite som gravidillamåendet vid förra graviditeten, så lite orolig är jag ju att något är knas.

Mia: vad glad jag blir av att höra att det verkar lösa sig. Vi har också stött på ett par riktigt dåliga personer i vården, men de allra flesta har varit fantastiska och förstående. Skönt att det kan hjälpa att höra av sig igen.

jag ville ju förstås tro att illamåendet tydde på graviditet, men eftersom jag mått så illa änsa sen avbrytandet gjorde det ju mindre troligt. Min första hela cykel nu, och den var 24 dagar, kortare än vanligt, även om ajg oftast är oregelbunden. Blöder mer än vanligt precis som förra mensen. Känns lite oroväckande, borde det inte vara som vanligt nu. När allt annat är skit kunde väl åtminstone menscykeln få vara normal!

Inzmra: börja testa lite innan beräknad ÄL verkar väl vettigt. Cykeln kan uppenbarligen bli knas nu, så det kan vara både tidigare och senare än normalt...

Håller tummarna Charlie!

Själv mår jag fortfarande illa. Mensen är slut och väntar på ÄL.

är så himla ledsen igen också. Varit bortrest ett par veckor och mådde rätt bra då. Men när jag kom hem slog allt till igen. Drygt två månader sen nu. Ska börja jobba om två veckor. Känns skitjobbigt, även om det på nåt sätt känns rimlig. Men har verkligen motivation noll.

Vad ledsen jag blir av att läsa det här. Och vad jag tyvärr känner igen mig. Vi hade också sent RUL, 19+2. Sedan tog det drygt två veckor innan vi fick besked om hur illa det var, pga av långa väntetider mellan besöken, och en borttappad remiss. Är så oändligt tacksam för min MVC-barnmorska som redde upp den borttappade remissen på eget initiativ, annars hade jag gått här med ett väldigt sjukt barn i magen nu. Så det har verkligen funnits ljusglimtar på vägen också. Iaf fick jag beskedet om att det var riktigt illa på telefon på 21+3. Jag var ensam hemma. Fruktansvärt. Precis som du fick jag besked av socialstyrelsen på förmiddagen 21+6, och åkte direkt in för att ta första tabletten då. Själva födandet var två dagar senare, alltså 22+1. Precis som för er hade vi inte fått avbryta om det varit en dag senare, så känner igen den känslan. Och vill inte heller att någon annan ska behöva gå igenom det.

Kanske lite off-topic för tråden, men kände att jag ville svara. Skicka gärna PM om du vill!

Vad skönt Mia, att ni blivit lovade stöd om det händer igen! Det gäller verkligen att hitta rätt personer att prata med.

Jag fick mens idag :( Tyckte verkligen att jag kände en del symptom den här gången, vad lätt det är att lura sig själv. Saknar verkligen känslan innan jag blev gravid förra gången när det inte kändes lika bråttom och viktigt att det gick snabbt som det gör nu.