Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Även den här tråden har jag läst sen den startades och nu måste jag bara skriva i den.

Jag hade avslag i tre veckor och fick blodblandade flytningar efter att avslaget slutade. Tänkte att det nog var rester som fortsatte komma och funderade till och med på om det kunde vara ägglossningsflytningar då det såg ut som det förutom att de var blodblandade. Cirka fem dagar efter att avslaget slutade fick jag ont i magen i form av molande smärta och blev orolig för infektion. Det började även blöda igen, det var en fredag. Det var maken som påtalade att jag kanske hade fått mens och smärtorna var väldigt lik mensvärk. Vi skulle på återbesök på måndagen och där berättade jag om att jag börjat blöda igen.

Läkaren gjorde ett vaginalt ultraljud och kunde konstatera att jag fått mens och till och med haft ägglossning. Jag blev förvånad att min kropp kommit igång så fort efteråt. Läkaren rekommenderade oss att vänta en mens till så att kroppen kunde få komma igång ordentligt innan en ny graviditet.

Jag trodde att jag skulle vara redo att försöka igen så fort vi hade klartecken

Så kom jag åt en knapp så det skickades innan jag skrivit klart...

I alla fall så trodde jag att jag skulle vara redo att försöka igen direkt men det var jag inte. Jag var mer rädd för att bli gravid igen än viljan att försöka var stark och kände nog också att jag behövde sörja klart.

Första mensen varade i två veckor och var värre än avslaget. Andra mensen kom en vecka för tidigt och när den tredje kom som den skulle hade redan vi bestämt oss för att efter den här mensen är det dags. Jag kände att jag inte längre visste vad jag väntade på, oron skulle alltid finnas där oavsett hur lång tid det skulle ta att bli gravid igen så då kunde vi lika gärna försöka. Längtan efter barn hade inte blivit mindre på grund av det som hänt utan snarare större.

Den 17 maj började mensen som vi efter skulle börja försöka igen. Mensen i juni kom inte och jag hade lite olika symtom på graviditet. Några dagar efter beräknad mens skulle kommit tog jag ett test som var positivt. Jag är alltså i vecka 12 (11+2) nu och exakt lika långt gången som dig La vie en rose. Bland annat därför som jag kände att jag bara måste skriva.

Jag är så glad och tacksam att jag är gravid igen men oron smyger sig på. Vi bestämde oss från början att vi siktar på att det kommer att gå bra den här gången och gör det inte det så får vi ta det då i så fall. Det känns som att det blir svårare och svårare att mota bort oron ju närmare RUL vi kommer. Jag har svårt att somna för jag ligger och tänker så mycket. Försöker tänka på att ta en dag i taget men ibland är det så svårt.

Tack! Jag får gratulera dig och ni andra som är gravida igen också!

Jag träffar fortfarande kuratorn men med glesare intervaller. Vid återbesöket skrev läkaren in i min journal att jag önskade kontakt med samma kurator vid en ny graviditet men jag hann inte sluta träffa kuratorn innan jag hann bli gravid igen och jag har fått bestämma själv hur tätt jag vill ha mellan besöken. Vilket är skönt!

Vid återbesöket till läkaren informerades vi om att det inte blir några extra ultraljud innan rul vid en ny graviditet. Har för mig det är på grund av att det var slumpen som gjorde att det blev fel för oss. Jag är ändå tillfreds med att det bara blir rul för oss men ibland hade det känts skönt att veta mer säkert att det finns liv därinne även fast jag känner att livmodern växer och magen blir större. Det börjar bli svårt att dölja.

Jag tror att jag kommer att bli flyttad framöver då min cykel brukar vara några dagar längre än 28 dagar men går än så länge efter det som barnmorskan går efter. Så vi kanske får bf samma dag till slut ändå =)

Vad skönt att det känns bra efter vul! Vad blir det för tester framöver för er del?

Förstår kluvenheten. Vi funderade på att göra kub privat förra gången då vi inte erbjuds det där vi bor men vi lät bli. Jag frågade specialisten vi var till och läkaren här om det hade gått att se felet vid kub men de sa båda att det var för tidigt att se det när kub görs. Det är en av anledningarna till att jag inte vill göra kub den här gången heller. Jag tror att jag skulle bli mer orolig, om det skulle visa sig att siffrorna blir mindre bra (även om jag då hade velat gå vidare med fvp/mkp), än vad jag redan är nu när vi bara kommer att göra rul.

Förutsättningarna att upptäcka knas låter ju bättre i och med att det är en specialist som utför ultraljudet så jag kan förstå att ni vill göra det. Gör det som känns bäst för er, det tror jag är väldigt viktigt!

Jag har haft mycket mer symtom den här graviditeten än förra. Hade symtom innan jag testade förra gången också men den här gången har jag nog haft det mesta som man kan ha. Blev mer och mer illamående allteftersom tiden gått och det har legat där i bakgrunden nästan dygnet runt fram tills förra veckan. Mår inte illa lika ofta nu längre och jag hoppas att det beror på att kroppen börjar vänja sig vid hormonerna nu.

Jag började nog knyta an ganska snart efter testet och det har blivit starkare. Men jag märker också att jag på ett sätt stoppar mig själv från att känna för mycket då det är relativt tidigt än och oron ändå finns där. Det har hjälpt mycket att kunna skriva av sig här! Har kunnat släppa den lite lättare och jag somnar lättare sen jag började skriva här.

Kram till er!

Varit på inskrivning idag och bland annat bokat tid till rul, blir om cirka en månad. Känns ganska skönt ändå att veta när det blir och överlag känner jag mig mest positiv just nu. Har en del roliga saker inplanerade framöver och oron får inte lika stor plats när jag fokuserar på annat, den finns där men lite mer i bakgrunden.

Hur har ni andra det?

Inte varit så aktiv här på ett tag men måste bara skriva att vi har varit på rutinultraljud. När jag vaknade blev jag riktigt nervös men fick bort mycket genom att tänka på att jag inte kan påverka hur det går. Pratade lite med barnmorskan om förra gången innan hon började och att det kändes nervöst. Jag minns inte ens vad hon började titta på men hon kom till hjärnan ganska snart och när hon sa att vad hon kunde se så såg det normalt ut så pustade jag ut lite. Hon gick igenom allting och det sista hon sa innan hon avslutade var att allt såg ut som det skulle. Liten låg med benen uppdragna mot magen och rörde på armarna ibland så att det såg ut som hen vinkade

Jag är så lättad och glad och känner mig mer förväntansfull nu. Det är fem månader kvar men jag hoppas allt får gå bra nu.

Cirka fyra månader efter avbrytandet blev jag gravid igen, hade mens tre gånger innan.

Tack =)
Jag var i 18+2 enligt senaste mens, blev flyttad till 18+0. Kände mig lite orolig strax efter att rutinultraljudet blev inbokat i och med att det låg i vecka 19 och vi då hade behövt tillstånd igen för att avbryta om det hade varit något fel. Logiskt vet jag dock att tidpunkten när rul görs inte påverkar hur det går, det blir som det blir och jag kunde trots allt landa i det innan vi var på rul. Mitt stående mantra är att jag inte kan kontrollera hur det går, jag kan bara se till att jag tar hand om mig själv.

Igår var känslorna ganska dubbla, och det har kommit en del tårar, då vi i 18+6 förra gången var på förlossningen. Idag, 19+0, är jag fortfarande gravid och det var jag inte förra gången. Känner en tomhet att förra gravideten blev halvfärdig men glädje åt den här graviditeten. Det känns faktiskt som att jag vågar knyta an ännu mer nu efter rul och att jag känner rörelser ibland hjälper till =)

Åh, vad roligt med positiva nyheter från er båda! =D