Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Hej alla fina!

Hope27, jag skrev till dig i en annan tråd men hakar på i den här med. Det är så skönt att veta att man inte är ensam om det här.

Igår avbröt jag min graviditet och födde ut min lilla änglapojke i vecka 21 på grund av allvarligt hjärtfel som upptäckts vid rutinultraljud i vecka 19.

Jag saknar det lilla livet i magen något så fruktansvärt, men tänker också en hel del på hur det ska gå nästa gång, om när den nästa gången ska bli.

Jag har ingen aning om hur länge man ska vänta, men barnmorskan som hjälpte mig vid aborten sa att det kan vara bra att få en mens innan man försöker igen. Att undersökningar har visat på en minskad missfallsrisk då jämfört med om man försöker direkt.

Nu får jag först och främst vänta och se hur länge jag blöder, och känner efter hur kroppen repar sig.

Mina tankar går till er som varit med om samma sak. Jag hoppas innerligt att ni får bli gravida snart igen och att det går bättre då.

Kram till er!

Jag vill också försöka igen. Jag avslutade min graviditet för bara tre dagar sedan så det dröjer nog ett tag innan vi kan försöka.

Tre dagar innan det hemska beskedet på rutinultraljudet så köpte vi ett hus. Bor nu i lägenhet. Vi såg framför oss hur vi skulle flytta in medan jag var höggravid och hur bebisen skulle få komma till oss som en nystart i nya huset. Nu blir det ju inte så, och vi är såklart ändå glada att vi köpt vårt nya hem, men bilden raserade.

Mitt i allt det här har vi blivit lite vidskepliga. Under det år vi bott i den här lägenheten har det hänt så mycket jobbigt i våra liv. Två nära familjemedlemmar dog, jag var med i en allvarlig bilolycka, en annan familjemedlem blev väldigt sjuk. Och nu det här. Innan har livet varit frid och fröjd.
Det var min man som påpekade det, på skoj. Att det liksom skulle vara lägenhetens fel. Jag tror ju såklart inte det på riktigt, men jag tror att min man tror på det tillräckligt mycket för att vilja vänta med att försöka till slutet av maj, när vi flyttar in i huset.

En knäpp parantes bara

Jag hoppas att jag får följa dig framöver. Önskar att det går enkelt och smidigt och att tiden framför dig blir underbar, det är du värd!

Stor kram

Mia8302, jag känner igen mig i allt du skriver.

Den vackra lilla varelse man håller i sina händer är inte längre något "foster" utan världens finaste lilla barn.

Jag ställde om direkt från att ha tänkt att nu är vi "barnlösa" till att nu är vi helt plötsligt föräldrar. Änglaföräldrar. Jag var inte alls beredd på att känna så. Men det kändes underbart och fantastiskt samtidigt som det kändes tomt.

Samtidigt som det känns aningen lättare allteftersom tiden går så känns det tungt att närma sig juli 2014 tycker jag. Jag skulle ju inte ha semester, jag skulle ju ha en bebis...

Tack för att du delar med dig! Vi är många som känner med dig.

Kramar

Och kram till er allihop i den här tråden!

Jag hade rester kvar, men hade inte alls feber. Förutom rikliga blödningar så mådde jag som vanligt.

En månad efter min sena abort gjorde jag återbesök hos läkaren. Hon reagerade på att jag sa att jag blödit konstant i en månad och gjorde vaginalt ultraljud. Visade att något litet troligtvis fanns kvar. Jag lades in direkt för skrapning, mest för att de hade tid, inte för att det var akut.

Efter aborten blödde jag ett par veckor. Sedan avtog det lite, men avstannade inte helt. När det sedan ökade igen anade jag att något var del. Men efter skrapningen har det inte kommit minsta bloddroppe.

Men alltså, det kan finnas rester kvar trots att man inte mår dåligt. Tror det snarare är en infektion man reagerar med feber och liknande.

Hoppas att det löser sig och att du blir av med eventuella rester så kroppen får börja läka sig.

Kram

Ja, kroppen är säkert på rätt väg. Det tar ju sin tid att återhämta sig, rent fysiskt. Hoppas iallafall att du får slippa blodet snart!

Kram

Jag var på återbesök en månad efter. Pratade först med läkaren och gjorde därefter gynundersökning med vaginalt ultraljud. Vet ej om det var pga att jag då fortfarande blödde eller om jag skulle ha fått göra det ändå.

Grattis Snerkan! Hade helt missat att du är gravid igen. Så glad för din skull! :D

Hej fina ni!

Idag plusade jag äntligen. Jag avbröt min förra graviditet slutet av februari. Blödde sedan konstant i en månad och lades in för skrapning slutet av mars. I slutet av april hade mensen kommit igång igen så vi kunde försöka. Så det här blev tredje försöket.
Hoppas hoppas att den stannar kvar där inne nu.

Trodde att jag aldrig skulle bli gravid igen. Det kändes så overkligt att jag någonsin skulle få en liten bebis. Tyckte så även när jag blev gravid förra gången. När jag sedan tvingades avbryta fick jag vatten på min kvarn (läs på min teori om att jag aldrig kan få en bebis).

Det känns jobbigt att behöva vänta så många veckor innan vi vet att det inte är samma fel igen. Hoppas bara att tiden går fort nu.

Kramar till er alla. Ni har varit ett stort stöd, även om ni inte vet om det.

Vill bara säga att du inte är ensam om att känna dig tokig, Hope27. Jag var helt bestämd över att jag var steril och att vi skulle få adoptera. Det var skönt att tänka på adoption i det läget, för då visste jag art vi skulle kunna få barn på ett eller annat sätt.

Och aldrig i mitt liv har jag varit så irrationell som senaste månaderna. Skrik och gap och gnäll och gråt. Gråtit floder över ett litet märke på de nya tapeterna, när det egentligen är något annat jag är ledsen för.

Sista ÄL kände jag mig inte så hoppfull längre. Mest uppgiven. Och det var bara tredje försöket. Men när man minst anar...

Vi väntar alla på vårt speciella barn. Det är ju precis rätt spermie och ägg som ska mötas. Om några år tänker vi tillbaka och är tacksamma över att det blev precis så som det blev. Jag är övertygad om att det gäller även dig hope27

Lolita1, jag avbröt i v 21 då missbildad hjärta visades på RUL i v 19/20. På KUB i v 13/14 så såg allt fint ut.
Har blivit lovad en extra koll av en hjärtspecialist i samband RUL denna gång, men hoppas att det ska kunna göras liiite tidigare åtminstone. Många får ju göra RUL i v 18. Men mycket tidigare än så ska det visst inte gå att se så mycket på hjärtat.

Hej!

Jag mår bra förutom trötthet och graviditetsillamående. Vecka 11 nu :)

Kan tipsa om den här som funkar superbra för mig. Testat 5 dagar nu :) finns på apoteket:
se.clearblue.com/clearblue-graviditet/enhet-for-lindring-av-graviditetsillamaende

Hur mår ni andra i värmen? Kram

Vad underbart Xiph!

Jag väntar på rutinultraljudet fortfarande. Innan v 19 är inte hjärtat helt färdigutvecklat sa de. Så tidigare än så kan det se dåligt ut, men som senare rättar till sig. Vill ju vara säker på att ev fel går att se, och att jag inte är där för tidigt. Mitt KUB visade dock inga fel denna gång, men det gjorde det inte förra graviditeten heller.

Mår riktigt dåligt ibland av oron, men tänker för det mesta att jag inte kan påverka det. Föreställer mig vad jag skulle göra och säga till alla om det visar sig att det ser bra ut. Att jag då äntligen skulle tänka att jag ska ha ett barn. Att samma sak händer igen vore fruktansvärt, men försöker att inte tänka på det allt för mycket. Tänker med andra ord så lite som möjligt på graviditeten nu.

Jag blev gravid igen tre månader efter avbrytandet. Inväntade först första mensen, sedan tre månader framåt.

Kan nu äntligen säga att vi sett vår bebis i magen som den här gången har ett helt och fint hjärta. Allt annat såg också bra ut. Hen är 19 veckor gammal. Nu kan vi äntligen börja tro att vi ska få en bebis omkring 28 februari 2015