Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Blir snart tokig!! Har tagit testlagrets gravstickor för att se om hcg går ner, tycker det sett negativt ut hela tiden men igår ngt liiiitet rosa streck. Tagit äl test som varit negativa 5 dagar och härom dagen kom en blinkande gubbe som varit där i tre dagar nu, yes tänkte jag!!! Äl på G! Tog ett cb digital och där står gravid 1-2?!?! Va? Kan det vara ett nytt litet liv eller fortfarande gammalt hcg?! Men då bör ju äl testen varit positiva och även testlagrets?!?! Hjälp!! Blir galen

Jag har ju haft blödningar till och från hela tiden och ingen aning när mens eller äl är. Jag vet ju inte om mensen har varit eller om det är blödningar från avbrytandet. Väldigt förvirrande men känns inte som ngn mens eftersom jag blödit ena dagen å varit helt utan ngt blod den andra dagen. Så när eller om ägglossning inträffat har jag ingen aning?! För att spä på förvirringen så tog jag ett äl test nyss där det var en "fast gubbe" vilket betyder MAX stegring och tänkte att jag provar en annan hylsa oxå och där var det en ring alltså negativt?! WHAT?!

Nu har jag svart på vitt! Inte gravid på cb digital så vet jag att allt gammalt hcg är borta!! Jag har haft MAX på cb äl test i helgen och myst fyra dagar, två med blinkande gubbe å två med MAX. Nu är det ca 13 dagars väntan på ett nytt fint plus!

Jag har oxå blivit gravid på första försöket innan, så håller tummarna för oss! Jag har BIM 2 aug :) så när du har positivt äl test har jag förhoppningsvis positivt grav test :)

Hej!

Jag beklagar verkligen det ni alla varit med om. Så hemskt :(

Jag har inte läst hela tråden men undrar om ni som fick avbryta graviditeten pga att ni hittade hjärtfel/missbildning i vecka 18-21 har gjort UL innan dess eller om detta var första ultraljudet.
Jag är i vecka 17 nu och har varit på ett UL där allt såg bra ut, men nu ska vi på RUL den 5 aug och jag är så rädd att de ska hitta något som gör att vi måste vbryta graviditeten. Det känns liksom för bra för att vara sant att jag är gravid.

Önskar er all lycka med att bli gravida igen!

Kram

Charlie: jag hade ÄL för en vecka sen. Första försöket sen avbrytandet. Vill inte hoppas, men kan inte låta bli. Försöker tolka allt som tidiga symptom, men det är nog tyvärr mest hjärnspöken.

Lolita1, jag avbröt i v 21 då missbildad hjärta visades på RUL i v 19/20. På KUB i v 13/14 så såg allt fint ut.
Har blivit lovad en extra koll av en hjärtspecialist i samband RUL denna gång, men hoppas att det ska kunna göras liiite tidigare åtminstone. Många får ju göra RUL i v 18. Men mycket tidigare än så ska det visst inte gå att se så mycket på hjärtat.

Tycker det känns lite jobbigt faktiskt, att det blivit så viktigt för mig att bli gravid igen. Innan kunde jag ju bli besviken, men nu känns det lite som om världen kommer att gå under om det blir negativt. Jag känner mig inte direkt stabil psykiskt, det har bara gått knapptt två månader. Och så känns det så mycket viktigare att få barn, efter att jag fått gå igenom mer än en halv graviditet. Är lite rädd för hur det ska gå och hur jag ska känna faktiskt. Även om det samtidigt känns futtigt jämfört med våra barn som inte fick leva.

Ja, det också. Är orolig både för besvikelsen att inte bli gravid, och för oron om jag blir det...

Räkans och Inzmra! Jag förstår helt hur ni känner, men JA! Såklart att det är ok att vilja bli gravid direkt igen! Ni vill ju ha barn! Inget kan ersätta er lilla bebis som inte kunde fortsätta livet, men en annan bebis kan förmodligen hjälpa till att läka såren i själen. Hen kommer inte bli en ersättningen, utan en alldeles egen liten person som ni kan ge all er kärlek till! En ny graviditet kommer förmodligen att vara fylld av oro, men det är bara att hänga med, det går liksom inte att ta bort oron efter att ha varit med om det ni (vi) har varit med om. Jag håller alla tummar och tår för er!

Hope27, grattis till plusset, jag blev så glad för din skull att det kom en tår! Även om du är orolig, försök att njuta så ofta du kan, om så bara i någon minut i taget!

Idag var vi på återbesök på KK, 5 månader efter vårt avbrytande. Jag har ringt dem många gånger och frågat om de glömt bort oss, varför inte provsvaren kommit på obduktionen, när de sagt att detta skulle ta 2-3 mån. Jag förstår att det tar tid. Dock sa doktorn idag att svaren hade kommit i april, men att VI hade inte prioriterats för att få komma på ett besök. Du undrar man om de inte bara kunde ha ringt om det var mycket att göra?

Här har jag gått senaste månaderna och mått bara sämre o sämre. De har sagt att "det är konstigt att det tar tid" när jag ringt. Sen var doktorn utländskt så hörde knappt vad han sa. Jag tycker att om obduktionen gjordes i april borde han ha gravsatts i minneslunden vid det här laget men inte ens det har jag hört om från begravningsbyrån. Sen sa förra läkaren (vid avbrytandet) att vi skulle få fler kontroller vid kommande graviditet. Men det sa han idag att vi inte alls skulle bli erbjudna. Det har de inte resurser till och skyllde på politiska beslut. Och de kan inte se så mkt innan rul.

Efter avbrytandet ville jag bara bli gravid igen, men nu har jag bara en bitter eftersmak i hur man ska behöva bli behandlad. Känner mig så utelämnad! Fattar dom inte att det tär på psyket att va med om detta? När man redan förlorat sitt barn. Alla ni vet hur hemskt det är. De sätter förväntningar och inte infriar dem. Hade de sagt att det kan ta ett halvår hade vi ju vetat om det.

Lyckligtvis var det inget annat än det vi redan visste. Men ändå. Funderar på att ringa och klaga på detta, för där har verkligen de brustit i sina rutiner. Man är inte så sugen på att bli gravid igen... Men det hör nog hemma i en annan tråd.. På den fysiska biten har de undersökt, hjälp mig avbryta och obducerat. Men den emotionella biten finns mycket kvar att önska.

Fått mens idag Första försöket bara, men ändå en besvikelse. Men jag har iaf inte brutit ihop, vilket jag var rädd för.

Har mått illa det sista, så jag hoppades ju. Men om jag är ärlig mot mig själv så har jag mått illa mer eller mindre sen avbrytandet för nästan två månader sen. Börjar oroa mig lite. Någon som varit med om nåt liknande? Det känns lite som gravidillamåendet vid förra graviditeten, så lite orolig är jag ju att något är knas.

Vad ledsen jag blir av att läsa det här. Och vad jag tyvärr känner igen mig. Vi hade också sent RUL, 19+2. Sedan tog det drygt två veckor innan vi fick besked om hur illa det var, pga av långa väntetider mellan besöken, och en borttappad remiss. Är så oändligt tacksam för min MVC-barnmorska som redde upp den borttappade remissen på eget initiativ, annars hade jag gått här med ett väldigt sjukt barn i magen nu. Så det har verkligen funnits ljusglimtar på vägen också. Iaf fick jag beskedet om att det var riktigt illa på telefon på 21+3. Jag var ensam hemma. Fruktansvärt. Precis som du fick jag besked av socialstyrelsen på förmiddagen 21+6, och åkte direkt in för att ta första tabletten då. Själva födandet var två dagar senare, alltså 22+1. Precis som för er hade vi inte fått avbryta om det varit en dag senare, så känner igen den känslan. Och vill inte heller att någon annan ska behöva gå igenom det.

Kanske lite off-topic för tråden, men kände att jag ville svara. Skicka gärna PM om du vill!

Vad underbart Xiph!

Jag väntar på rutinultraljudet fortfarande. Innan v 19 är inte hjärtat helt färdigutvecklat sa de. Så tidigare än så kan det se dåligt ut, men som senare rättar till sig. Vill ju vara säker på att ev fel går att se, och att jag inte är där för tidigt. Mitt KUB visade dock inga fel denna gång, men det gjorde det inte förra graviditeten heller.

Mår riktigt dåligt ibland av oron, men tänker för det mesta att jag inte kan påverka det. Föreställer mig vad jag skulle göra och säga till alla om det visar sig att det ser bra ut. Att jag då äntligen skulle tänka att jag ska ha ett barn. Att samma sak händer igen vore fruktansvärt, men försöker att inte tänka på det allt för mycket. Tänker med andra ord så lite som möjligt på graviditeten nu.