Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Visvto: Beklagar det som hänt er... förstår det är jobbigt när ni vill olika saker, men din man kanske ändrar sig när han fått lite tid att bearbeta det som hänt...?

Maoliiin: usch, det låter riktigt tufft med två avbrytanden. Och va jobbigt att proverna inte kommit iväg ens, förstår frustrationen. Hoppas det ordnar sig och inte är en genetisk sjukdom.

Rocktherebell; oj är det tvillingar?! Va kul! Hur känns det? Vilken vecka är du i?

Jag har också tvillingar i släkten, min pappa och morfar är tvåäggstvillingar. Båda har/hade en syster. Sen har jag både trillingar och fyrlingar längre bak i tiden, men trodde bara det var ärftligt om ens mamma, mormor, mormors mor etc var tvilling...?

Då spännande Rock the rebell, tvillingar hade känts otroligt men häftigt. 2 för 1 liksom

Grattis J Hanna! Och grattis till Snerkan och La vie en rose! Ni inspirerar mig. Vi avbröt som sagt i början av mars och iom den här ägglossningen som börjar närma sig känner vi oss redo igen. Så nu ligger vi i, hoppas på att få dela plusset med er när/om det kommer.

Hope27, hmm vi gick bara till barnmorskemottagningen City några gånger och sen då på RUL i v. 19... Cura; är det privat som man får bekosta besök själv då? Jag får gå på specialistmödrarvården om jag vill i nästa graviditet. Och det vill jag!

Ang. obduktionssvar som diskuterats precis i tråden. Vi avbröt för snart 4 mån än och har varken fått de svaren och blivit kallade till återbesök, inte heller brev från begravningsbyrån att han suttits i minneslunden. Börjar bli riktigt irriterad nu. Det stör ju ens sorgeprocess, man vill liksom "knyta ihop säcken" i det hela. Jag har ringt och legat på och de skulle se om du kunde få några svar... Skitdåligt är vad det är.

Idag har jag också gått i tankar att ALLA har barn. Väldigt många kvinnor jag känner eller känt i mitt liv. Känner mig SÅ efter. Är 31 år, visst det är ingen ålder direkt och det var först iom den förra graviditeten som vi kände oss redo. Men ändå en viss bitter eftersmak. En sorg... Och magar överallt. Försöker inte tänka så mkt på alla lyckliga familjer och gravida. Då känns det bättre... Jag hoppas vi får vårt högt efterlängtade barn en dag..

Ha det gott alla, ha en bra helg med massa mys och kärlek.

Åh, grattis hope27! Vilka roliga nyheter. Hoppas verkligen det går vägen denna gång, det är så värd! Appropå det där med strålning på flyget tror jag inte du behöver vara orolig. Hade det funnits några belägg för det, hade man säkert hört om det ellet barnmorskan sagt det. När jag var på inskrivning rekomenderade hon t.o.m oss att resa bort för att ha det gott tillsammans. Hon sa även att en frisk graviditet är väldigt stark och det är inte mycket som kan avbryta den. Men jag förstår att du är orolig, det är inte alls konstigt. Jag hoppas ändå du kan koppla av och ni får en skön resa!

Själv har vi nu, 5 mån(!) efter avbrytandet, blivit kallade till ett återbesök på kvinnokliniken. Jag ringde förra vecka och beklagade mig på hur värdelöst det kändes att inte ha fått komma på återbesök, eller fått obduktionssvar eller besked om att han finns i minneslunden. Att jag börja må riktigt dåligt över det, vilket jag gör. Så det verka ju som att nåt hände då, sen vad de kommer säga vet jag inte. Har de inte fått svaren då går jag nog i taket...

I helgen var jag så illamående 2 dgr innan BIM. Var nästan säker på att jag var gravid. Men så kom mensen och sen migrän på det och allt var jobbigt. Vi låg verkligen i denna månaden, men icke. Efter avbrytandet ville jag bara bli gravid igen, men sorgen har verkligen kommit ikapp mig eftersom vi skulle haft BF nu på lördag 19/7.. Sen har allt tagit sån tid, det är så frustrerande. Det har varit tufft.

Insåg att det jag skrev som barnmorskan sa var lite okänsligt. Jag blir själv lite provocerad när jag tänker på det; att jag inte drack en droppe alkohol, åt alla kosttillskott, gick på akupunktur, tog det lugnt, försökte leva väl för mig och bebisen - och så gick det ändå fel. När jag vet en som rökte under grav och fick en frisk bebis. Det är provocerande. Så varför jag skrev det hon skrev är för att jag tror man inte ska va för hård mot sig själv. Det som sker det sker... Man kommer nog långt med sunt förnuft.

Och vi avbröt i v 21+6 pga stort navelbråck med organ i...Syntes på RUL i v.19. Vi fick inga undersökningar tidigare då jag var under 33 år och vi bor i Skåne.

Vi ska på återbesök nu på onsdag, 5 mån(!) senare och hoppas då få svar på obduktion och prata om det som hänt.

Idag var vi på återbesök på KK, 5 månader efter vårt avbrytande. Jag har ringt dem många gånger och frågat om de glömt bort oss, varför inte provsvaren kommit på obduktionen, när de sagt att detta skulle ta 2-3 mån. Jag förstår att det tar tid. Dock sa doktorn idag att svaren hade kommit i april, men att VI hade inte prioriterats för att få komma på ett besök. Du undrar man om de inte bara kunde ha ringt om det var mycket att göra?

Här har jag gått senaste månaderna och mått bara sämre o sämre. De har sagt att "det är konstigt att det tar tid" när jag ringt. Sen var doktorn utländskt så hörde knappt vad han sa. Jag tycker att om obduktionen gjordes i april borde han ha gravsatts i minneslunden vid det här laget men inte ens det har jag hört om från begravningsbyrån. Sen sa förra läkaren (vid avbrytandet) att vi skulle få fler kontroller vid kommande graviditet. Men det sa han idag att vi inte alls skulle bli erbjudna. Det har de inte resurser till och skyllde på politiska beslut. Och de kan inte se så mkt innan rul.

Efter avbrytandet ville jag bara bli gravid igen, men nu har jag bara en bitter eftersmak i hur man ska behöva bli behandlad. Känner mig så utelämnad! Fattar dom inte att det tär på psyket att va med om detta? När man redan förlorat sitt barn. Alla ni vet hur hemskt det är. De sätter förväntningar och inte infriar dem. Hade de sagt att det kan ta ett halvår hade vi ju vetat om det.

Lyckligtvis var det inget annat än det vi redan visste. Men ändå. Funderar på att ringa och klaga på detta, för där har verkligen de brustit i sina rutiner. Man är inte så sugen på att bli gravid igen... Men det hör nog hemma i en annan tråd.. På den fysiska biten har de undersökt, hjälp mig avbryta och obducerat. Men den emotionella biten finns mycket kvar att önska.

Räkans och Inzmra: tack för omtanken. Jag ringde barnmorskemott idag o berätta vad som hänt och hon tyckte bestämt jag skulle ringa gynmottagningen och be om att få träffa en ny specialist så vi kan få rätt information och känna oss trygga i en kommande graviditet. Så då gjorde jag det och berättade även för dem hur missnöjd jag var med vårt återbesök och den specialist (?) vi träffa. Vi ska få en ny tid. Känns gött. Jag kan inte förändra det som hänt, men jag kan göra nåt åt min maktlöshet och känsla inför det som ska komma.

Räkans: jag var också jätteillamående innan min förra mens i 2 dgr. Fick t.o.m använda mina seaband mot det som jag använde förra grav. Men sen kom mensen, den här gången dag 27 då den senaste gångerna tagit 32 dgr på sig. Trodde verkligen jag var gravid, ville ju det med.. Vi får allihopa kämpa på och hoppas lyckan kommer vår väg så småningom. <3

Samma här. Stressen har tagit ut sin rätt. Var helt knäckt av sorg och ångest i fredags, en av de värsta dagarna i mitt liv. Fick reda på att vårt barn blivit satt i minneslunden i maj och "begravningsbyrån förstår inte vart brevet tagit vägen" som skulle meddela oss detta. Plus det hemska bemötandet vi fick på återbesöket som jag tvingade fram förra veckan. Sen har man gått igenom allt annat som hänt i hela graviditeten, tex att vi fick rul 19+4 och när det konstaterats att nåt var allvarligt fel var läkarn sjuk o det drog ut på tiden att få all info klart. Satt vid telefonen dag 21+6 och fick då info att vi fått godkänt av soc-styrelsen att avbryta och 1 h senare tig jag pillret. En dag senare hade vi inte fått avbryta. Ett rent helvete har detta varit.

Jag hoppas att jag en dag kan hitta styrkan att försöka igen, men just ny har jag inget förtroende för sjukvården o kan inte tänka på att bli gravid. Även fast jag i mitt hjärta längtar efter detta.

Förlåt, jag vill inte oroa er andra och komma med negativ energi men jag tycket det är viktigt att sanningen kommer fram i hur det kan vara, för att andra ska slippa detta vi varit med om. Kommer även framföra detta när vi får ett nytt "återbesök" på fredag.

Hej! Tack alla fina medmänniskor för era kommentarer. Tänkte bara uppdatera er med lite goda nyheter. Vi var på ett nytt läkarmöte på kvinnokliniken i fredags, som jag krävt efter det dåliga bemötandet sist.

Den här gången träffade vi en väldigt bra läkare som lyssnade, beklagade att de tappat bort vårt obduktionssvar. Det var klart i april(!), men hade kommit på villovägar. Han berättade väldigt tydligt och sakligt om obduktionssvaret, vad vi kommer bli erbjudna i en kommande graviditet och att vi t.o.m kunde få träffa honom när vi får reda på att vi är gravida och hur vi ska lägga upp de möten och kontroller vi vill ha t.ex organscreening i v 14, få gå till kurator/psykolog... Jag kunde inte hjälpa att gråta inför honom när vi kom dit för det har varit en sån pärs detta... Men det var ffa skönt att han lyssnade på vår frustration och bekräftade denna. Han sa även att han trodde det fanns en "försvinnande risk" för att det skulle kunna hända nåt sånt här allvarligt igen, eftersom inga kromosomförändringar funnits.

Överlag så var vi väldigt lättade efter mötet. Även han från begravningsbyrån bad om ursäkt att de glömt berätta för mig. Det som är positivt är att de hade tagit hand om vår ängel i god tid. Var så rädd att han var på villovägar... Han hade gravsatts i maj. <3

Tack hope, jo det känns bättre nu.

Ang jobbiga tankar och känslor. Jag kan varmt rekommendera "Lyckofällan" av Russ Harris (finns i pocket) som handlar om hur man kan hantera dessa med hjälp av acceptans och mindfulness. Den har hjälpt mig att avväpna jobbiga tankar och få lite lugn när allt stormar...

Text från adlibris:

"I Lyckofällan får du lära dig att leva ett rikt och meningsfullt liv med hjälp av ACT (Acceptance and Commitment Therapy), en tredje vågens KBT som fokuserar på mindfulness och ett nytt sätt att se på tankar och känslor.

Olika övningar och exempel hjälper oss att tänka nytt, att få ett nytt förhållningssätt till oss själva och allt vad livet innehåller. En övning är att inte ta sina tankar på för stort allvar att inte bli ett med dem, utan att se dem som just tankar.

Lyckofällan kan läsas av dem som vill hantera vanliga mänskliga problem som ledsenhet, depression, dåligt självförtroende, oro, stress, ångest och känslor av meningslöshet och ensamhet. Som terapeut kan man få tips på många bra övningar och exempel att använda med sina klienter och för att behandla sig själv."

Tack xiph! Ja det var jätteskönt.