Dilemma när "killens" barn vill kalla mig mamma

Självklart ska hans barn inte kalla dig för mamma!

Det borde du kunna hantera på ett bra sätt genom att exempelvis säga "jag är mamma till NN (ditt barn) och din mamma heter ju NN (barnets mamma).

Inte svårare än så om du inte gör det svårare genom att bli upprörd och ledsen!

men det tycker jag verkligen att hon ska få! ni ses ofta, hon tycker om dig och för henne ÄR du hennes "låtsasmamma"! 

Pappan kanske skall fundera på hur hans inställning till "att inte vilja ha nåt fast" påverkar hans barn. i mina ögon låter det som att ni mer eller mindre är en liten nyfamilj...

Vill inte pappan så tycker jag att det bara är att acceptera. Dessutom hade jag kollat med mamman innan jag tillät något sådant...

Jag har alltid varit NN här just för att dom har en mamma. Själv hade jag inte velat att någon skulle kallas mamma mer än jag om jag och min man slulle gå isär.

Man kan vara en superbra vuxen utan att ta titeln mamma.

Jag tror att man kan skada relationen med mamman om man inte har hennes medgivande. Det kan leda till mer tråkigheter i längden. Det finns en mamma och pappa. Det kan barnen förstå och ta om man inte gör en stor grej av det.

Att flickan vill säga mamma till dig tror jag inte du ska ta på så blodigt allvar, eller dramatisera upp. Det hon frågar om är inte ovanligt på något sätt. Det gjorde mina bonusbarn också. Tror de tyckte det var lite spännande. När jag förklarat varför de inte skulle kalla mig mamma - för att jag inte var deras mamma - för att de redan hade en mamma - och för att jag var mamma till mina barn, så var det inte så mycket mer prat om det.

Jag och mina bonusbarn har ett jättegott förhållande och står varandra nära, men det innebär inte att jag är nån "låtsasmamma". De tilltalar mig med mitt förnamn.

Att en bonusmamma går med på att barnet får säga mamma bäddar också för att trampa på flera ömma tår. Både biomammans och de egna biologiska barnens. Det kan vara väldigt känsligt, inte minst för ens egna biologiska.

Håller med Anonym (mamma) ovan. Förstår inte killen att barnen 'bildar familj' oberoende hans önskan? Umgås jätteofta, tillsammans med bådas barn + 'lite till' !? Hur skall det INTE ses som en familj av barnen?

Denna lilla ungen.... Förra lördagen ligger hon i mitt knä efter en heldag på lekland... Vi är hos hennes pappas vänner och jag o den lilla tösen har busat med leksaker så hon slappar lite och när hon då ligger där med huvudet i mitt knä säger hon "Kan inte du bli min mamma" åter igen. Då svarar jag att jag tycker jättemycket om henne men att hon redan har en jättefin och snäll mamma men att jag faktiskt kan vara hennes alldeles egna "NN", mitt namn. "Men jag vill att du är min låtsasmamma NN" fortsätter hon då. Men jag började leka med annat så vi slutade diskussionen där. Jag tog upp det med pappan i bilen på väg hem till dem och han bara "jaså sa hon så". Jag ville gärna få lite mer svar än så.. Vet inte, att han visar oro/känner sig trygg i det eller vad som. Jag vet inte alls... Vet bara att han letar ny tjej och då kommer min plats i tösens liv att bytas ut av den tjejen. Och det gör ont i mig. Men jag är inte i position till att bestämma här. Så jag är den tryggheten flickan behöver just nu så får pappan stiga in o ta över sen. Men när flickan inte ens somnar på kvällen om inte jag är där... Jaaaa. Han ställer till det för sig om hennes pappa. Men jag kan inte göra något. Du som skrev att jag inte ska ta det så allvarligt, det gör jag inte heller. Jag tycker det känns toppen att hon tyr sig så till mig, det betyder ju att hon litar på mig. Jag har egna barn och är en rätt mogen insiktsfull kvinna. Men tack alla för insikterna! Jag får vara flickans trygghet tills jag blir avvisad av pappan när hans nya är den som tar över min sängplats. För vi sover tillsammans med. Jaaaa. Så kan det va , livet är inte lätt inte Kram o njut av våren nu!