Hämta på dagis varannan vecka

Kutym är att uf (umgängesföräldern) hämta och lämnar samt står för kostnader i samband med det vid umgänge. Om det är mer än 10 mil enkel resa bör bf (boendeföräldern) dela på kostnaderna utefter förmåga, men det praktiska står ändå uf för. Man kan ta det till rätten om man vill för att få till ett avtal som säger annorlunda eller om man som uf anser att kostnaderna blir stora 'även om resan understiger 10 mil.
Det handlar ändå oftast om att uf står för det praktiska medan bf bidrar utefter förmåga till det billigaste färdsättet eller till det färdsätt som är mest praktiskt för barnet.

Det finns alltså inga direkta regler, bara riktlinjer. Om ditt ex drar detta till rätten är det tveksamt om de ens tar upp det (eller är såna mål tvingande?) för det handlar om 2 ggr per månad och så pass liten bit.

Om pappan vill dela ska även han dela och ta hälften av TS hämtningar och lämningar.

Ja, strunta i det, för han har dessutom fel.

Alternativt kan du nästa gång ni pratar säga att du har tänkt pås aken och att ok ni delar, och så frågar du om han vill hämta jämna veckor eller udda? Och meddela tid som han ska hämta barnet för att köra det till dig.

Var kan man läsa om detta? För det skulle vara bra om jag kan lämna det till mamman till min mans barn som klagar som fan jämt och hon bor 14 mil bort nu.

Tydligen är det så numer, men förut var det inte så fick vi veta när mamman flyttade. Om vi hittar en text kring detta kanske mamman håller tyst, men vi kommer inte kräva att hon hämtar och lämnar för det för hon har inget körkort så det blir väldigt opraktiskt för barnet och väldigt liten tid för umgänge.

Har man ensam vårdnad gör man som man vill. Vid gemensam måste båda skriva under barnets adressändring. Man kan flytta iaf och då görs en undersökning om var barnets huvudsakliga dygnsvila är. Uf har då endast möjligheten att stämma bf genast och så samtidigt lämna in om interimistiskt beslut om att barnet ska ha boendet hos uf istället.

Ang dagis så måste inte båda skriva under, den som har det huvudsakliga ansvaret måste få bestämma om barnets vardagliga saker själv.