• milania

    ångest!

    Satt precis o kollade på "en unge i minuten" där man får hänga med på förlossningen och trots att det e så underbart att se ett nytt liv komma till världen får jag världens panik. Jag har knappt en månad kvar och jag vill int detta längre. Finns dock ingen återvändo, men jag är livrädd.


    Jag klarar inte av smärta över huvud taget. Jag är så rädd för att ha ont så hur ska jag klara av att gå igenom en förlossning? Det går ju inte smärtfritt. Hur klarar man av smärtan? har hört att det gör så ont så man vill dö typ. Så jag är jätterädd.


    Sen har jag en konstig fobi men jag klarar int av tanken av att folk kommer se mitt underliv. det tog nästan ett halvår för mig att kunna ha sex med lampan tänd och täcket av för jag va så rädd att min kille skulle se.


    Sen vill jag absolut inte göra kejsarsnitt för det skrämmer mig ännu mer.


    Det finns inget jag hellre vill än att ha min bebis hos mig nu. För er som gått igenom förlossning, ge mig lite tips och råd. Snälla inga skräckhistorier eller nåt!


     


     

  • Svar på tråden ångest!
  • tundra

    Går du hos Aurora BM som är specialiserade på förlossningsrädsla?

    Har du pratat med din BM?

    Om du är rädd är det bättre att gå den vägen än sitta och "skrämma upp dig" med olika förlossningsserier.

    Hoppas din förlossning går bra och du känner att du har kontroll.

    Jag hade nästan ingen smärta med mina 2. Det var mer som att tvingad lyfta en lastbil - en enorm fysisk ansträngning. Man går in i sig själv, litar på kroppen och kämpar inte emot smärtan så min upplevelse var bra. Sen var det andra komplikationer men inget jag lider av idag.

  • Förkunnaren

    Jag hade också ångest men det gjorde faktiskt inte så ont att jag ville dö, jag minns att jag blev lite förvånad, "jamen jaha det gör jätteont men det går ju det här" ungefär. Ta epidural!

  • Flickan och kråkan

    Tänker också på Aurora.

    Jag har fött tre barn och tycker nog att det gör överdjävligt ont, men konstigt nog ändå hanterbart på något besynnerligt vis. Jag är inte smärttålig generellt men har fött alla tre med enbart lustgas. Man kan aldrig veta. Jag har haft tur med relativt lätta och snabba förlossningar. Det svåra inför första barnet är ju att man just inte vet. Den där totala ovissheten över allt är rätt tärande. 

    Vad gäller din "fobi" så kan jag nog lova att huruvida någon ser ditt underliv eller inte är det sista du kommer att bekymra dig om en bit in i den aktiva fasen .

    Mina tips är att läsa på ordentligt om de olika faserna i förlossningen och om olika smärtlindring. Jag tycker att det hjälper/ger något slags känsla av kontroll när man vet vad det är som händer med den och vad man kan förvänta sig härnäst. Var öppen för allt. Jag har inför mina förlossningar helst velat klara mig på enbart lustgas, men varit öppen för mer eller mindre allt om det hade behövts. Det gör väldigt ont, men samtidigt så är det ingen farlig smärta = man håller ju inte på att dö. Jag tycker att det på många sätt påminner om när man är magsjuk. Kroppen arbetar på egen hand för att få ut det som ska ut och så får man följa med kroppen.

    Kontakta aurora om du inte har det ännu. Det kommer att gå fint .

  • Lottadj

    Få remiss till aurora via din barnmorska. Aurorabarnmorskorna kan hjälpa dig utefter dina behov. Läs Socialstyrelsens text "Nationella riktlinjer - indikationer på kejsarsnitt efter moderns önskan". I den texten kan du läsa både för- & nackdelar om de båda förlossningssätten. Ta reda på vilket som är rätt för dig, då kan du också hitta vägarna till det som oroar dig.

Svar på tråden ångest!