Adoptera som singel?

Det verkar som om det mest handlar om äldre barn, eller special needsbarn. Men Carola adopterade ju ett litet friskt barn fast hon är ganska gammal. Du blir säkert godkänd för adoption om du har ett bra och stort nätverk runt omkring dig och ändrar inställning från att vilja "rädda" ett barn till att du önskar och längtar efter att bli mamma. Man vill inte att barnet ska känna någon som helst tacksamhetsskuld för att ha blivit "räddade" utan det är du som ska vara tacksam att du har fått bli mamma till det här underbara barnet. Adopterar inte du hen gör någon säkert annan familj det.

puffar upp i hopp om att någon kan hjälpa mig att få klarhet i detta=)

Du får räkna med att det kan ta väldigt lång tid eftersom det är mycket få kontakter som accepterar ensamstående. Det som talar för din möjligheter är att du är förhållandevis ung. Om du kan tänka dig ett barn med särskilda behov och/eller ett barn som är lite äldre ökar dina möjligheter. Om du är aktivt kristen finns det fler kontakter som kan tänkas acceptera dig osv. Carola adopterade ju sin flicka från just en sådan kontakt. Frågan är alltså jättesvår att besvara eftersom det är så många olika faktorer som väger in. Om rätt barn råkar finnas där när du skickar dn ansökan och du bedöms vara rätt förälder till det barnet kan det gå fort. Det vet man inte på förhand. Det du kan göra är att ställa dig i kö hos en eller flera av adoptionsorganisationerna, gå den obligatoriska utbildningen, begära medgivandeutredning i din kommun och, om du inte har gott om pengar, börja spara. När du går föräldrautbildningen kommer du att fä fler tips på hur du kan förbereda dig. Att adoptera är en omtumlande och på många sätt komplicerad process som inte tar slut bara för att barnet har kommit.

Fast det är nog just din motivering till att du vill adoptera som kan ställa till det för dig. Huvudmotivet måste alltid vara en stark barnlängtan och en önskan om att få bilda familj, inte att rädda någon utsatt stackare. Men innan du kan utredas kommer du att få gå en föräldrautbildning och då får du möjlighet att stöta och blöta sådana här frågor och tänka och känna efter. Solskenshistoria? Ja, mina två solsken i livet ligger här och sover tätt intill. Mitt ena barn kom som sk special need-barn vilket ingen utanför familjen kan märka. (Med tanke på kommentaren om Carolas barn) Är man inte öppen för lite äldre barn eller barn med något slags special need - ja då får man vänta länge länge länge som ensamstående. Men jag resonera de så att jag ansåg mig kunna bli en tillräckligt bra förälder till ett barn med de separationer och den bakgrund som ett adopterat barn har. Det i sig kan man se som särskilda behov. Och som sagt - här intill sover två ljuvliga små ungar och jag är så tacksam över att få vara deras mamma - varje dag!