Adoptera som singel?

Hej allihopa!
Har satt mig ner och läst och kollat och undersökt möjligheterna att adoptera som singel. Jag skulle vilja rädda hela världen, men kan jag underlätta livet för iaf ett barn så hade jag känt att jag kommit långt. Men så som jag uppfattat det hela så får man stå på kö oerhört lång tid för att adoptera när man inte är gift, och att i stort sett alla länder enbart tillåter adoption av äldre "oönskade" barn eller handikappade av olika slag. Finns det några solskenshistorier ni kan dela med er av?
Hur stora anses mina "odds" vara att bli godkänd för adoption? (Jag är 29 år i år, fast helttidstjänst, inga betalningsanmärkningar, inga sjukdomar vare sig psykiskt eller fysiskt, bor i en etta på 47km2 men flyttar givetvis till en trea eller ett mindre hus om barn skulle komma på tal).

Som sagt- alla historier och erfarenheter och hjälp mottages oerhört tacksamt!