Hur berätta för 7-åringen att vår katt inte längre ska vara kvar hos oss ?
Klockan är lite efter sju denna söndag morgon och tårarna sprutar. Vi har en helt underbar katt, men med ett helt ohållbart beteende. Ända sedan han var liten har han kissat i vår säng.
Innan trodde vi att det berodde på att han inte var kastrerad, men det har inte slutat efter att vi har kastrerat honom....
Han kissar i vår säng både när han är själv i den, och när vi ligger i den.
Nu på morgonen vaknade vi bägge av att han kissat igen...
Han har även kissat på min mans huvudkudde, alltså precis brevid hans huvud...
Det känns som att det är något som inte står rätt till i vår älskade kisses huvud när han gör såhär, och läget är ohållbart..
jag är gravid. Om ett halvår kommer lillebror ut och hur blir det då ?
Jag vill tillägga att vår katt har allt han kan tänkas önska.. han får gå ut fritt, vi leker med honom, han får mat och rent vatten, en ren sandlåda. Vi har prövat med att byta kattsand.
Inget hjälper..
Men det som gör mig mest förtvivlad är att jag vet att sonen kommer att ha väldigt svårt att förstå varför hans katt måste försvinna från oss... de är så fina tillsammans, är ute och leker i snön ihop, sonen bygger hinderbanor åt vår kisse som han hoppar över...
men som sagt, detta går inte... nu sprutar tårarna igen...
hur ska vi berätta? vad säger man ? Nästa gång sonen kommer hem till oss efter att ha varit hos sin pappa kommer hans Sune att vara borta...
Någon med liknande erfarenheter? Jag minns att vi fick omplacera vår hund när jag var tolv år, och jag förstod aldrig varför.. jag ville rymma hemifrån och var så arg på mamma...
fy fan, det känns ju overkligt....