Inte så barnkär men har barn?

egna barn och andras ungar. Brukar de ju säga! Hihi

oj.. nu har du nog hoppat i galen tunna.. (eller vade det heter) fick mycke skit för att jag tykte så här på fl.. men jag håller med dig är inte så förtjust i barn men försöker få mig ett tredje barn själv

jag är inte heller speciellt barnkär.
eller jo jag älskar små barn men när de kommer upp i 3-4 års ålder o över så gillar jag dem inte speciellt mycket

helt klart annerlunda med ens egna.
men bara för att jag inte vill leka eller busa med alla andras barn betyder det inte att jag inte tycker om barn.
Saken är nog mest att de inte intresserar mig

Joinar!

Hade svårt för barn förut. Visste riktigt inte hur jag skulle bete mig eller handskas med dom. Blev liiite lättare när syrran fick en liten underbar tjej. Men självklart en förbättring när mina troll kom till världen!

Jag gillar mina syskonbarn men inte så många fler barn, jag älskar min egen plutt till vansinne.

Men andras "ungar" - nja... Däremot blir jag numera mycket illa berörd om någon är taskig mot något barn, det blev jag inte innan jag fick barn själv.

Vad exakt menas med barnkär? Jag gillar barn men flyger inte på varenda unge. När jag är fri från mina egna kanske jag inte är supergosig med andras, då vill man ju ofta lite barnfri tid eller?

hehe, tydligen är man inte ensam om denna "deffekt" :P

och det är not som du skriver cappuccino att man ogillar dom inte men intresserar sig inte och tycker dom är ganska besvärande!

Jag igllar mina syskonbarn också men ibland kan även dom bli för mycket. När jag går i en affär med FIa tex och ser en mamma jaga sin treåring mellan hyllorna så kan jag bara tänka "å nej vad jobbigt det är med barn" och så kommer jag på att jag har en själv

Håller helt och fullt med. Innan vi fick barn hade jag aldrig ens hållt i en bebis och var livrädd för dem, visste inte hur jag skulle bete mig och trodde bara att de skulle börja skrika hela tiden. Nu är det annorlunda, är inte lika rädd längre och har upptäckt att även en liten skrutt på 6 mån kan kommunicera. Men jag skulle nog inte ta upp och gosa med någon annans barn... leka är en annan sak.

Det är samma här. När jag var gravid gick jag och oroade mig hur det skulle gå att ta hand om henne. Jag visste ju inget om barn!! Och inte vet jag mycket nu heller.
Men det mesta kommer ganska naturligt! :)

Jag med, trodde det skulle vara jättekonstigt att ha en person till i familjen som skulle bo hos oss men det var inga problem. Hon är ju "oss" också!

Visste inte att även nyfödda faktiskt är ganska bra på att tala om vad som är fel och att man kan ha skoj med en 6 mån bebis trodde jag aldrig. Hade förväntat mig att hon skulle vara samma knyte som när hon föddes till ungefär ett års ålder och då bara resa sig upp och gå typ. Förr kunde jag inte skilja på en 2 mån och 1 åring men idag ser jag skillnad på ett par veckor när.

Ja! Jag är liksadan! Men det tas förgivet att man måste älska allas ungar för man själv är mamma... Eller nu gravid... Helt plötsligt får jag erbjudande om att hålla folks bebisar och det från folk jag knappt känner...
Jag har inget EMOT barn, men jag är heller inte intresserad av att prata eller gulla med alla barn jag ser...

Jag har minsann fått höra att jag är dum i huvudet för att jag inte är särskilt förtjust i barn. Har aldrig velat haft egna barn, men sen när jag fick det så var det den bästa upplevelsen som bara finns. Ja mina barn har jag valt själv, och dem älskar jag högt över allt på jorden. Men bara för det så älskar jag inte alla barn som jag ser. Naturligtvis tycker jag inte illa om andras barn, men jag är inte intresserad av dem. Hm... ? Hoppas det inte låter allt för konstigt.

när jag var höggravid i vecka 38 stötte jag på en gammal vän. vi umgicks jätte mycket typ 1 år tidigare och träffades nästan varje dag. men sen bröts det av flera anledningar. men i alla fall. de hade en dotter som ajg visst kunde hålla men det var itne så att jag var tvyngen

så såg hon mig gå där med min väldigt stora mage. hon kom fram osså sa hon

- jasså ni ska ha barn???!!
* ja sist jag kollade såg det så ut svarade jag
- ja men, jag trodde ju aldrig ni skulle ha barn, du tycker ju inte äns om dom!!
* eeeehh?! jaha?? nä då var det väll ett misstag svarade jag

sen var jag helt skitförbannad över det i flera veckor.
för när jag umgicks med denna tjej så var jag aldrig kylig eller ointresserad av deras dotter, men jag rykte inte henne åt mig.
jag har aldrig sagt eller visat att jag inte tycker om barn
(för det gör jag ju men som sagt innan så intresserar inte andras barn mig för 5 öre)

iofs tror jag det mest var en sårande komentar hon ville smälla fram

Altså...visst gillar jag barn, men inte att bli tvingad att gosa med dem. Det kanske inte är det ts menar, men många föräldrar tror att alla känner samma sak för deras barn som de gör själva, verkar det som. Nu låter det som om jag är en hemsk människa, men jag vill faktiskt inte ha pussar av andra människors barn...lika lite som jag vill ha pussar av deras föräldrar. Jag tycker nog inte att det är så märkligt egentligen. Men man är olika, vissa är väldigt "barnkära" andra är det inte. Men för mig känns det lite fel, för jag gillar barn (inte bara mitt eget) - att prata med dem och busa, men inte pussas och kramas...för mig är det sånt man gör med sin egen familj.

Nu har jag läst igenom lite mer. Gud vad skönt med andra som inte heller är sådär värst intresserade...

Här är en till! Jag vill inte gulla med andras ungar och det verkar som att folk dömer en lite om hur man själv kommer att bli som mamma...

Kan ju tillägga att min egen sötunge pussar jag gärna på hela dagarna. Dessutom är varken hennes bajs eller kräk det minsta äckligt - jag som annars HATAR allt äckel & kladd

hehe ja innan jag fick fia fick ja flera erbjudanden från andra föräldrar att byta blöja på deras barn "för att träna". Mest på skämt naturligtvis Men jag svarade bara "jag jobbar på ålderdomshem så jag får nog min träning" !

Har alltid tyckt att snoriga barnansikten inte varit det sötaste man kan se. Men Fias snor pillar jag bort direkt me handen utan problem