Adhd utredning som vuxen, funderingar kring medicin mm

Jag fick min utredning i vuxen ålder (21) efter år av återkommande depressioner. Har alltid haft problem med minne, uppmärksamhet, vakenhet och motivation och ofta blivit kallad lat och ohyfsad som följd, även av min familj. 

Efter jag började medicinera med concerta har mitt liv blivit helt annorlunda, till det bättre. Jag har kunnat fokusera på ett sätt som jag inte trodde var möjligt och jag minns helt plötsligt saker som har sagts, vad jag ska göra, vad som blivit bestämt etc. som jag aldrig gjort innan. De tillfällen då man reser sig och går iväg för att hämta något bara för att glömma vad det var man skulle göra har gått från flera gånger dagligen till någon gång per vecka. Jag avslutar det jag har påbörjat varje gång och håller tider numera. 
Den har också nästan helt tagit bort suget och behovet av kickar. Tappade suget efter cigaretter och alkohol som jag tidigare alltid haft vilket ledde till att jag slutade röka utan problem efter 7 år och många misslyckade försök. 

De negativa bieffekter som jag drabbas av var hjärtklappning och sömnbesvär de första dagarna (släppte fort), lite ökad ångest nivå men den avtog och idag känner jag sällan ångest över petitesser. Jag fick dessutom mindre aptit och hungerkänslor vilket har blivit ett problem som jag inte haft tidigare och även om en del av det kom tillbaka så är aptiten lägre än innan. Jag misstänker också att det har påverkat min hårväxt. Har, trots att jag bara är 25, fått högre hårfäste (är man) sedan jag började med concerta och jag har hört att det har drabbat relativt många. Som sagt är jag inte säker utan det skulle också kunna vara naturligt håravfall.

Vissa tycker att medicineringen har ändrat deras personlighet eller deras barns personlighet och därför inte velat ta den. T ex. min familj och många vänner tycker jag har gått igenom en total personlighetsförändring och tycker det är lite obehagligt att det bara hänt hux flux (kan tillägga att jag inte sagt det här till någon annan än min flickvän) trots att det bara är positivt. Jag håller med andra om att jag är helt annorlunda än innan men inte i min personlighet. För mig kändes det som att jag för första gången i mitt liv kunnat få vara mig själv. Det som andra ser som en personlighetsförändring ser jag som att de äntligen fått se hur jag faktiskt är. Det är också en ganska bra beskrivning av min upplevelse; jag har fått möjligheten att vara mig själv. 

Det enda det känns som är att min riktiga personlighet äntligen fått lysa igenom och att jag nu fått möjligheten att bli den jag alltid velat vara. 

Får gåshud av att läsa detta. Det du beskriver är precis det jag jobbar med för att förändra men det går inte. Går iväg för att vattna blommorna men hamnar helt plötsligt i tvättstugan, går iväg för att hämta något till barnen men diskar helt plötsligt. Går ut i bilen för att hämta något men kommer in utan. Tappar, glömmer saker jämt. Kör skytteltrafik mellan hem och skola för att saker glöms. Glömmer tandläkartider mm jämt både åt mig och barnen. Har hållit på såhär i mer ön 20 år men nu efter separationen från barnens pappa så är det kaos. Vill bli mer fokuserad, slippa söka kickar i livet som varenda gång leder till en kosekvens som drabbar någon närstående. Vill kunna glädjas åt normala saker, inte bungy jump, jorden runt resor, extrema skidsporter mm. Snusar och dricker kaffe i mängder, dricker alkohol och ballar ur. Fixar inte jobbet längre. Inser att jag sårat så många genom att bara vara jag. Har lagt problemen utanför mig och skyllt på andra. Inser nu att jag är en jobbig jävel att leva med trots att jag bara vill väl egentligen och bara vill må bra. Det du beskriver är det som min psykolog säger att många upplever med medicin. Låter iofs jobbigt att tappa håret, har ett väldigt fint hårsvall:).. Är å andra sidan överjävligt jobbigt att vara som jag är.. Synd bara att utredningen ligger långt borta i tiden pga köer så medicinering är väl något år bort. Är rädd att jag hinner förstöra mycket mer av det jag har i mitt liv som jag mår bra av.. Blir glad att höra att du mår bättre och lycka till i fortsättningen. Ursäkta att jag inte radarsystem, går inte på iPad?

Inte radarsystem utan radbryter..

Känslan av att göra sin omgivningen besviken och att man sårar andra trots att man försöker sitt bästa är fruktansvärt jobbig att bära runt på. Kände mig riktigt värdelös under min uppväxt när jag hela tiden var en konstant besvikelse för min familj. Att slippa allt det är kanske det positivaste och det glömde jag bort att nämna! :O
Planera och strukturera så mycket du kan tills du får din medicin, det var det enda sättet för mig att kunna fungera någorlunda.

Jag har gjort adhd utredning som vuxen provade medicin men tålde inte någon av dem tyvärr fick utslag överallt mm orkar inte berätta utredningen just nu ligger nerbäddad efter att ha vårdat två sjuka barn här hemma känns det igen ? :) att man gör en jobbig sak per dag sen måste man vila tanka energi... affärer går jag inte i länge blir helt dränerad där... har hemkörning av mat så vi slipper kånka på barn och mat varje vecka...

Jag har även obehandlad panikångest och social fobi agorafobi då jag inte tål medicin... hämtar knappt posten på dagarna väntar besked nu i februari på sjukersättning... en sorg men ändå skönt då jag måste sätta barnen före ett arbete och dessutom skulle jag inte klara ett jobb idag...

Fick min diagnos vid 17. Nej medicin är inte lösningen men ett FANTASTISKT verktyg som jag t ex inte klarat mig utan. När jag började medicinera kunde jag börja beteende ändra. I flera pr nu har jag kommit på metoder, tränat, lärt mig och i år har det gått 10 år sen jag fick min diagnos. Jag har idag en universitets utbildning, vänner, ett underbart äktenskap, ett barn utanför magen och ett på jäsning och medicin tar jag endast vid behov som t ex om jag skulle behöva göra ett prov eller liknande som helt enkelt inte går på annat vis :)

Jag är rätt grov ADD och medicinerade högsta dos så som sagt ett livsförlängande verktyg men den gör inga mirakel, man måste själv se till att lära sig det som andra lärt sig naturligt.
För mig var det saker som prioritets ordning (om jag måste göra 5 saker, i vilken ordning bör dom göras), tids planering (om jag ska möta någon kl 5, när behöver jag göra i ordning mig, lämna hemmet), studie teknik (hur studerar jag), dags schema (hur mycket är rimligt att ens göra på en dag, detta block gick ihop med tids planering - är det ens möjligt tidsmässigt att göra de sakerna).

Lycka till, för mig var ADHDn roten till allt ont, till hur hemskt jag mådde, till hur tufft livet var fast jag inte ens var vuxen. Nu idag säger t om min man som följt mig under den här resan att till skillnad från när vi träffades så märks inte ens min ADHD av idag, väldigt sällan den syns.

Igen - lycka till! :)

Jag är sj under utredning nu för ADD. Jag känner igen mig i saker jag läst på nätet om ADD väldigt mkt men är grymt rädd för och börja ta nya mediciner men ni ger mig hopp. Blir gråtfärdig av och höra detta.

Jag fick min diagnos i augusti förra året och min medicin Concerta i sep.Jag kan säga såhär att den tjejen jag var innan min diagnos känner jag inte längre. Jag är en helt annan person idag, på grund av att jag har fått min medicin som hjälp. Utan min medicin skulle jag aldrig klara av en vardag. Jag är väl en av dom som har haft turen att inte få så många biverkningar. Den största biverklingen jag har fått är att jag har gått ner extremt mycket i vikt, men det behövdes ( hehe ) . Jag har aldrig i hela mitt liv fått ett ända IG i skolan och nu pluggar jag igen och får jätte bra betyg hela tiden. Medicinen gör så att jag kan koncentrera mig och så att allt fastnar i huvudet. Jag var också en sån som glömde allt och tappade bort saker. Förr var jag tvungen att sova minst 3 timmar varje dag på dagen för att orka, jag blir så trött av alla intryck under hela dagen. Det spelar ingen roll om jag bara satt hemma eller var tvungen att åka och handla lite mjölk på ica.. så var jag tvungen att sova på dagen. Sen i sep har jag aldrig behövt ta en powernap på dagen. det är så skönt att kunna diska, tvätta,laga mat.. PÅ EN OCH SAMMA DAG! det var omöjligt för mig innan :)
det negativa är att jag ibland känner mig lite bakis och ont i huvudet när medicinen håller på och gå ut ur kroppen, och tydligen ska det vara normalt. jag känner väldigt väl av när min medicin går ut och när den börja värka i kroppen när jag tar den. så de där att jag blir " bakis " är väl det ända som jag kan känna är det tråkiga.

Det går att få fantastiska resultat utan medicin. För det första måste man sluta med allting som triggar en- som man tar för att man tror att det håller en vaken och mer koncentrerad: socker, snabba kolhydrater, kaffe, te, alcohol.
Det är okcså manga som fått fantastiska resultat av att sluta med gluten (vete) och mjölk. Man blir ofta beroende av och sugen på det som man minst behöver.

Är du intresserad av att inte medicinera (som jag tycker är en väldigt dålig lösning innan man provat lägga om kosten) tycker jag du skall googla på en kost som kallas GAPS. Den är lite som LCHF men handlar om att äta giftfritt, nyttigt, äta sådant som läker tarmen, probiotika mm.

Det är en amerikansk läkare som läkte sin autistiska son med den kosten- hon är världsberömd. Det har visat sig att de flesta med allergier och olika nedsättningar (bokstavskombinationer) har läckande tarm- det kommer då ut ämnen I kroppen som inte skall komma ut den vägen- gifter mm. Gluten och olika andra ämnen skadar tarmarna (det finns det forskning på).

Detta kanske låter konstigt I visas öron- pratar ni med en läkare (som btw bara last hör: 7 timmar näringslära under sina 5 år) vad kan de om kost- men, mediciner tjänar de pengar på så det skriver de gladden ut.

Läkarna gör inget för att läka någon kropp- de flesta medicine bara dämpar symtomen.. eller rättare sagt döljer symtomen... men felet I kroppen kvarstår ju!

Jag är en ny människa efter att ha lagt om kosten- har aldrig ångest längre (så fort jag äter socker så får jag hjärtklappning och ångest)- jag är lugnare, har mer tålamod och batter mine.

Mediciner skadar tarmarna ytterligare!