Marionettdocka skrev 2014-02-18 16:57:56 följande:
Jag tycker inte att det är värre att snygga har fördelar än att intelligenta och karismatiska har det.
Jag tycker det är konstigt att just utseendet inte får räknas, när alla andra egenskaper som vi också till stor del föds med får det.
I skolan känner jag dock inte igen din beskrivning. De snygga var ofta populära bland kompisarna men mindre snygga plugghästar (som jag) var lärarnas favoriter.
Ingen ska behöva höra att den är ful och värdelös. Men det är ju inte en fråga om utseende, utan om psykisk misshandel. I vilka sammanhang brukar folk behandla dig så?
Hej där igen
Nu menar jag i åldern INNAN man börjat klassificera så som plugghästar och så, utan redan på dagis, lågstadiet och så. Det börjar ju redan där. De som ser fina ut, långt blont hår eller vad som nu anses vara fint, blir uppmärksammat, bekräftat etc. Hade tre sådana i min klass, rosa pippilotter i håret, så söta och fina, som de fick höra. När de blev äldre, så hade de ju dels redan skapat sig ett starkare självförtroende och självkänslan var högre (vilket inte är så konstigt).
Sedan så är väl inte det så att just endast utseendet ska få eller inte få räknas, men i detta fallet och tråden så var det det yttre som jag ville skriva om i min tråd. Framförallt för att jag är en sådan som alltid får höra att jag saknar "det", att jag inte är attraherad och attraktiv, att jag inte är bildskön och en massa annat. Dejtsidor men även erfarit massor av detta i verkliga livet. Visst, till en början så säger folk inte det "rakt ut", utan jag frågar vad det är som gör att jag blir dissad, då skriver de vänligt men bestämt, saker som jag skrivit ovan.....
När man presenterat sig för flera hundra tusen olika människor på nätet genom åren, med samma resultat, så är det ju inte så svårt att dra den slutsatsen om att det yttre inte är intressant. Har dessutom aldrig blivit kontaktad först på någon dejtsida eller så, (har dock testat med en bild på min vän, då helt plötsligt så trillar det in massor av mail, samma presentation etc, bara annan bild......)
Eftersom jag mår skit till stor del av detta, eftersom jag är och blivit så nertryckt som man kan bli, år ut och år in, så är jag helt säker på att om någon, endaste hade trott på mig, gett mig lite uppmärksamhet, bekräftat mig etc, så kanske även jag hade kunnat kommit något vart, nu bryr jag mig inte längre, mitt liv kommer inte vara så länge till, men ändå.
Och jo, jag stör mig jävligt mycket på folk som har fått det fina yttre, eftersom de får ett bättre första bemötande, det är i det första som chanserna ges och möjligheterna likaså. Men år av ensamhet, dåligt mående som följd etc, så inser jag väl att livet inte är något för mig, men det är ju en annan historia det