Alla som köper sina 1-3 åringar ipad, hur tänker ni?

Min dotter fick en stroke som 1åring, hon är idag sen med talet. Vi köpte en IPad för att logopeder sa åt oss att göra det. Vi har laddat ner massor med spel där man får lära sig tala, ord. Dessutom använde hon den som pekprat.

Jag ser hellre att barn har tillgång till en iPad eller dator kortare stunder än att de får se på tv/film. Att bara titta är passivt. Att spela spel, rita, lägga pussel, skapa musik etc. är mer utvecklande.

Jag tycker också att det ibland är praktiskt. Era barn kanske inte kladdar när de målar men det gör mitt barn om man inte sitter med henne hela tiden. Hon älskar dock att måla så om jag måste fixa något så får hon rita på paddan i stället.

Men teknik ska ju givetvis inte ersätta att man leker med andra saker och tillsammans med barnen. Man bör också välja ut vad barnen får tillgång till med omsorg.

Tror jag inte. Det var samma prat om datorer när mina söner var små; barn som inte fick börja lära sig datorer i späd ålder skulle bli ett B-lag och komma ohjälpligt efter. Datorskolor för småbarn där barnen fick lära sig använda datormus och spela tidiga barnspel av tveksam pedagogisk halt förekom.

Både jag och deras pappa jobbade med datorer och vi konstaterade redan från början att det svåra skulle vara att få BORT dem med tiden och att lära sig använda datorer går plättlätt och fort om man blir visad något roligt att göra.

Så vi höll dem bort från datorerna så länge vi kunde så de fick fokusera på att läsa böcker och leka med annat.. Nu är båda små (eh,eller ganska långa) datorsnillen som programmerar själva. 

Så vi kommer att vara konservativa med lillungen med. Hon får måla, bygga och leka IRL så länge som möjligt...

Vårat barn leker med andra men i bilen, när vi åker långt får vår treåring använda sin Ipad.

Hur vi tänker? Vi har råd, vi gör det vi tror är bäst för vårat barn och skiter i vad andra tycker. Märker att andra mammor ska lägga sig, de borde fokusera på sina egna familjer i stället. ;)

Att ha en Ipad och att leka ute och använda sin fantasi är inga motsättningar, det går utmärkt att göra båda. Det gäller att använda ipaden på rätt sätt, att vara närvarande och styra över vad barnet gör. Rätt appar kan vara oerhört utvecklande för barnen och de lär sig saker de annars inte hade lärt sig.

Våra barn i förskoleålder har varsin iPad. De sitter i snitt 1½ timme om dagen med den totalt skulle jag tippa. Vissa dagar blir det ingenting, andra dagar blir det mer, beroende på förutsättningarna.

Barnens kusiner har inga ipads. De sitter vid tvn minst 3 timmar om dagen. De har sett "Hitta Nemo" kanske 150 gånger.

VIlket är värst? Själv tycker jag att även om det finns pedagoiska tv-program så lär barnen sig oftast mer av en ipad. Mina knattar är absolut över snittet på förskolan när det gäller läsa och räkna och det ger jag ipaden cred för även om vi vuxna så klart har hjälpt till.

Enligt min uppfattning av vår bekantskapskrets så bland de som har iPad så är enda skillnaden att de som har ipad kollar mindre tv/film. Antalet timmar framför en skärm är det samma.

Sedan finns det fantastiska föräldrar som lyckas kombinera samtliga veckans dagar utan minsta tv-tittande eller ipad-användande och enbart bakar bullar, bygger kojor, pysslar och stimulerar barnen pedagogiskt. Samt låter barnen leka själv (utan bråk och gnöl) ensamma och främja sin fantasi. Stor eloge till er, grattis, ni är jättebra föräldrar.

Men det är vi andra också, med eller utan iPad. =)

Spelade spel med kompisens son förra veckan. Han är 3. Han hanterar Ipad och mobil som vilken vuxen som helst. När vi slog tärningen så skulle man flytta steg, själv, genom att föra fram sin figur, med handen, ruta för ruta på spelplanen. Det var för svårt för honom. Samma med memory. Han hade skitsvårt att fixa att vända två kort med handen... Han har ingen koll på hur man spelar vanliga spel... Trist utveckling.

Min son är åtta år och vi införskaffade en surfplatta som gemensam julklapp till familjen, det är alltså inte bara hans.

Men från att ha varit en kille som varit väldigt duktig på att hitta på saker så är det bara en sak som gäller.

Innan var det inga problem att rita ett par timmar, spela spel ihop, läsa böcker, bygga lego, sortera lego, pyssla i pysselböcker, gå ut en sväng med oss eller med kompisarna på gården, titta på en film, baka. Saker som han ofta tog initiativ till själv. Men nu har vardagen blivit ett enda stort TJAT där vår uppgift som föräldrar är att komma med så bra avledningsmanövrar som möjligt för att locka honom från den där abbans mackapären...

Jag tänkte väl i mitt stilla sinne att spel på surfplattan skulle bli en möjlig aktivitet bland allt det andra som han gillar att göra men icke. Hoppas verkligen att det fortfarande är en släng av nyhetens behag, annars lägger vi bort den på obestämd framtid.

Utvecklingen går framåt, i skolan har de både iPads (ett par stycken per klass) som de jobbar med och en stor Active board, och det antar jag att det hör tiden till. Men jag tror ändå att barn, liksom vi vuxna, behöver tid ifrån flimrande skärmar och figurer som rör sig fram och tillbaka, hit och dit. Att man behöver en paus från allt sånt.
Är man stressad på jobbet är det inte bra att sätta sig framför tv'n enligt stresskurser jag gått, utan man ska göra något som ger lugn och så att man använder andra sinnen och andra delar av hjärnan. Typ pyssla med blommor, måla, virka, baka. Och det är väl antagligen likadant för barnen?

Våra 3 åringar har en var platta. Det betyder inte att de får använda konstant. Någon gång ibland på dagen hemma. På långa resor får dom ha dom i bilen, eller om vi åker iväg och hälsar på någon som inte har så barnvänligt. Perfekt för att få dem att fokusera på annat än att bråka i bilen eller borta hos folk. Samt perfekt att ta till för en lugn stund ibland annars.

Jag ser inget galet i det, barnen utvecklas inte snabbare för det men tycker det är häftigt att se en treåring hantera den bättre än jag gör :)