Första vaginala förlossningen, hur många stygn?
Hur många stygn fick ni sytt i underlivet efter er första vaginala förlossning?
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
-
Svar på tråden Första vaginala förlossningen, hur många stygn?
-
AnnC skrev 2014-02-21 10:32:48 följande:Är det inte för jävligt att man frågar men så får man inte veta? Verkar vara fler som haft det så, även jag. Jag tycker man har rätt att få veta vad som görs med ens kropp. Fick i efterhand se på min journal att jag brast både i vagina och mellangård. Stygn inre "fortl." så vet inte vad det betyder, yttre 5. Jag hade problem långt efter, när det fortfarande kändes obehagligt flera månader efter kände jag efter och tittade i spegel och ser att nåt hänger ut. Visade sig vara en slemhinneflik som jag fick bränna bort på sjukhuset 7 månader efter förlossningen. Sen dess har det äntligen varit bra... om ca tre månader ska jag föda igen och kommer vara extra noga med att säga att jag inte vill spricka, och om jag gör det kommer jag stå på mig mer och kräva att de berättar vad de gör med mig...
"Fortl" betyder antagligen fortlöpande, att de inte sydde inuti med enskilda stygn (där man syr ett stygn i taget, klipper av tråden, syr ett till) utan att man syr alla stygn på en gång utan att klippa tråden emellan. Det är helt enkelt en skillnad i teknik, och när man syr fortlöpande blir det inte ett visst antal stygn man kan räkna på samma sätt. Vilken teknik man använder beror lite på bristningens utseende och vad den som syr brukar tycka ger bra resultat och sådär.
Sedan tycker jag att det ofta är alldeles för stort fokus på "antal stygn" när man diskuterar förlossningsskador. Antal är inte alls lika viktigt som lokalisation - några få stygn på yttre blygdläppar är liksom inte samma som att behöva sy klitoris eller mellangårdsbristningar. Och ännu viktigare - ett högt antal stygn (och en lång tid som man blir sydd) kan bero på att de är väldigt noggranna. Få stygn går snabbare att göra, men är det för få blir ju läkningen sämre.
Vad jag tycker är viktigt att få veta från den som syr en är en kortfattad beskrivning av bristningen (är den ytlig eller djup och var sitter den?), en kort beskrivning av vad som är förväntad maximal läktid och vad man kan förvänta sig under läktiden (så man vet när det är dags att söka hjälp om man har kvarvarande besvär!) och om det finns något man själv kan göra för att underlätta läkning.
Känner man på sig att man spruckit mycket, sig osäker/rädd med en barnmorska som syr, om det är obehagligt eller drar ut på tiden bör man också fråga vad som är grund för beslutet att inte göra det på operation.
Är man orolig kan man förstås även be sin partner att ställa de här frågorna till barnmorskan när man sys (när man just gått igenom en förlossning är man kanske inte alltid helt fokuserad på underliv och bristningar...)
Nu svävade jag ut lite här, kanske lite OT men vet ju att det är mycket snack om förlossningsvården nuförtiden och en viktig grej med förlossningsskador är ju just att de ska upptäckas och behandlas korrekt. Ju mer påläst man är, desto tryggare kan man känna sig med att det inte missas. Risken för bestående men, oro och lidande minskar ju verkligen om man har koll på vad som hänt där nere egentligen.
Pluggar till läkare, så det är sådant jag lärt mig under utbildningen (samt vid förlossningarna av mina två barn) som jag grundar mina åsikter/info på.
-
Goldie skrev 2014-02-21 20:30:32 följande:.........................
Vad jag tycker är viktigt att få veta från den som syr en är en kortfattad beskrivning av bristningen (är den ytlig eller djup och var sitter den?), en kort beskrivning av vad som är förväntad maximal läktid och vad man kan förvänta sig under läktiden (så man vet när det är dags att söka hjälp om man har kvarvarande besvär!) och om det finns något man själv kan göra för att underlätta läkning.
Känner man på sig att man spruckit mycket, sig osäker/rädd med en barnmorska som syr, om det är obehagligt eller drar ut på tiden bör man också fråga vad som är grund för beslutet att inte göra det på operation.
Är man orolig kan man förstås även be sin partner att ställa de här frågorna till barnmorskan när man sys (när man just gått igenom en förlossning är man kanske inte alltid helt fokuserad på underliv och bristningar...)
Jag håller helt med dig. Men jag tycker inte att det är en havande och förlösande kvinnas ansvar att läsa på så mycket som möjligt och sen under tiden man blir ihopsydd fråga dessa frågor. De bör berättas helt enkelt till alla.
Anställer jag en advokat vill jag inte gärna behöva läsa på själv, utan ändå bli informerad av proffset om allt viktigt gällande min situation.
-
Ingen aning men långt mer än jag kunde räkna!
Blev sydd längs hela mellangården precis hela vägen till analen. Ett enda virrvarr av stygn när man kollade med spegel, kunde knappt sitta på två veckor! Det gjorde så otroligt ont! Ett stygn närmast slidöppningen gick dessutom upp hela tiden
Står inget antal eller vilken omfattning i journalen, endast "sutur av vagina". Men jag blev sydd länge av bm och ont som fan gjorde det. Sydd invändigt också nämnde hon lite snabbt och det jag såg i spegeln var ett "nät" av stygn hela vägen från slidan till analen...
"ser jättefint ut" sa bb-personalen. Kändes inte alls speciellt bra. Hade ont i flera månader och inte heller försvann stygnen efter "en vecka" som dom sa! Nej, nästan en månad !
Snart 5 år sedan, jag kommer aldrig någonsin att föda vaginalt igen. Aldrig.
-
FruSen skrev 2014-02-22 01:42:44 följande:
Ingen aning men långt mer än jag kunde räkna!
Blev sydd längs hela mellangården precis hela vägen till analen. Ett enda virrvarr av stygn när man kollade med spegel, kunde knappt sitta på två veckor! Det gjorde så otroligt ont! Ett stygn närmast slidöppningen gick dessutom upp hela tiden
Står inget antal eller vilken omfattning i journalen, endast "sutur av vagina". Men jag blev sydd länge av bm och ont som fan gjorde det. Sydd invändigt också nämnde hon lite snabbt och det jag såg i spegeln var ett "nät" av stygn hela vägen från slidan till analen...
"ser jättefint ut" sa bb-personalen. Kändes inte alls speciellt bra. Hade ont i flera månader och inte heller försvann stygnen efter "en vecka" som dom sa! Nej, nästan en månad !
Snart 5 år sedan, jag kommer aldrig någonsin att föda vaginalt igen. Aldrig.
:( Ännu en som har exakt samma som mig.
-
Du det här med stygnen så sa de också en vecka ungefär, men det tog nog minst 1 månad för dem att försvinna hos mig med. Sen kände jag att det stack till här och där hela tiden som att jag hade något vasst i mig, även yttre blygdläpparna. Kan det ha varit bitar av "stygnen" som inte lösts upp?FruSen skrev 2014-02-22 01:42:44 följande:
Ingen aning men långt mer än jag kunde räkna!
Blev sydd längs hela mellangården precis hela vägen till analen. Ett enda virrvarr av stygn när man kollade med spegel, kunde knappt sitta på två veckor! Det gjorde så otroligt ont! Ett stygn närmast slidöppningen gick dessutom upp hela tiden
Står inget antal eller vilken omfattning i journalen, endast "sutur av vagina". Men jag blev sydd länge av bm och ont som fan gjorde det. Sydd invändigt också nämnde hon lite snabbt och det jag såg i spegeln var ett "nät" av stygn hela vägen från slidan till analen...
"ser jättefint ut" sa bb-personalen. Kändes inte alls speciellt bra. Hade ont i flera månader och inte heller försvann stygnen efter "en vecka" som dom sa! Nej, nästan en månad !
Snart 5 år sedan, jag kommer aldrig någonsin att föda vaginalt igen. Aldrig.
-
Ingen aning men dom gjorde ett rejält snedklipp och jag fick både bedövning och lustgas när jag syddes.
En månad efter förlossningen hade jag fortfarande väldigt ont. Kontrollen visade då att det fortfarande glipade ordentligt.
Fick läka inifrån och ut så tog ytterligare nån månad innan det var läkt.
Är nu två år senare gravid igen. Har bf om 39 dagar och är orolig för just den biten. Är rädd att ärrvävnaden är "hård" och spricker upp fast värre. -
Noll. Två med andra.
-
Tack för bra info!Goldie skrev 2014-02-21 20:30:32 följande:
"Fortl" betyder antagligen fortlöpande, att de inte sydde inuti med enskilda stygn (där man syr ett stygn i taget, klipper av tråden, syr ett till) utan att man syr alla stygn på en gång utan att klippa tråden emellan. Det är helt enkelt en skillnad i teknik, och när man syr fortlöpande blir det inte ett visst antal stygn man kan räkna på samma sätt. Vilken teknik man använder beror lite på bristningens utseende och vad den som syr brukar tycka ger bra resultat och sådär.
Sedan tycker jag att det ofta är alldeles för stort fokus på "antal stygn" när man diskuterar förlossningsskador. Antal är inte alls lika viktigt som lokalisation - några få stygn på yttre blygdläppar är liksom inte samma som att behöva sy klitoris eller mellangårdsbristningar. Och ännu viktigare - ett högt antal stygn (och en lång tid som man blir sydd) kan bero på att de är väldigt noggranna. Få stygn går snabbare att göra, men är det för få blir ju läkningen sämre.
Vad jag tycker är viktigt att få veta från den som syr en är en kortfattad beskrivning av bristningen (är den ytlig eller djup och var sitter den?), en kort beskrivning av vad som är förväntad maximal läktid och vad man kan förvänta sig under läktiden (så man vet när det är dags att söka hjälp om man har kvarvarande besvär!) och om det finns något man själv kan göra för att underlätta läkning.
Känner man på sig att man spruckit mycket, sig osäker/rädd med en barnmorska som syr, om det är obehagligt eller drar ut på tiden bör man också fråga vad som är grund för beslutet att inte göra det på operation.
Är man orolig kan man förstås även be sin partner att ställa de här frågorna till barnmorskan när man sys (när man just gått igenom en förlossning är man kanske inte alltid helt fokuserad på underliv och bristningar...)
Nu svävade jag ut lite här, kanske lite OT men vet ju att det är mycket snack om förlossningsvården nuförtiden och en viktig grej med förlossningsskador är ju just att de ska upptäckas och behandlas korrekt. Ju mer påläst man är, desto tryggare kan man känna sig med att det inte missas. Risken för bestående men, oro och lidande minskar ju verkligen om man har koll på vad som hänt där nere egentligen.
Pluggar till läkare, så det är sådant jag lärt mig under utbildningen (samt vid förlossningarna av mina två barn) som jag grundar mina åsikter/info på.
Själv fick jag sju inre stygn och yttre fortlöpande. Min bm berättade vad hon gjorde och det står även i journalen (ngt mer utförligt än jag återgivit). Vi pratade också om det i samtalet dagen efter.
Min bm var tidigare operationssköterska vilket jag valde att tolka som att hon visste vad hon gjorde och att hon var noggrann. Det gjorde inte alls ont och jag som är sömnadsintresserad tyckte det var häftigt att jag kunde känna hur hon sydde... (japp, jag är nörd!) Efter läkning har jag inte haft några som helst problem.
Anledningen till att jag skapade tråden var att jag uppfattade det som att personalen tyckte att jag bara blev lite sydd, men när jag har pratat med andra har det verkat som om jag var mer öm i underlivet efter förlossningen jämfört med flera andra. Tex satt de andra mammorna ner på vanliga stolar på bb! Stålmuttor!
Tack till alla som svarar! -
Thaleya1 skrev 2014-02-22 02:00:14 följande:Du det här med stygnen så sa de också en vecka ungefär, men det tog nog minst 1 månad för dem att försvinna hos mig med. Sen kände jag att det stack till här och där hela tiden som att jag hade något vasst i mig, även yttre blygdläpparna. Kan det ha varit bitar av "stygnen" som inte lösts upp?
Precis så hade jag också. Det "stack" liksom.
Gick på efterkontroll 2 mån efter förlossningen och jag tror alla stygn var borta då. Minns inte om bm plockade bort några eller om allt var borta.
-
Thaleya1 skrev 2014-02-22 02:00:14 följande:Du det här med stygnen så sa de också en vecka ungefär, men det tog nog minst 1 månad för dem att försvinna hos mig med. Sen kände jag att det stack till här och där hela tiden som att jag hade något vasst i mig, även yttre blygdläpparna. Kan det ha varit bitar av "stygnen" som inte lösts upp?
Jo det kunde kännas som små stick det ibland, för mig var det nog en månad med ca efter aandra. Frågade bm och hon kollade och tog bort ett stygn som fastnat. Sen kändes det inget mer.