Konstanta utbrott hos en 5,5 åring

Hej!
Jag vet att frågan om utbrott hos barnen ofta kommer upp här, men jag behöver verkligen tips och råd. Jag har en flicka som är 5,5 år (börjar förskoleklass till hösten). Hon är i grunden snäll, smart och framåt, men (eller kanske bör jag skriva OCH) har enorma utbrott väldigt ofta.

Det kommer väldigt ofta när vi är tillsammans med andra föräldrar, på fritiden eller efter dagis. Det kan handla om precis vad som helst. T.ex. att hon vill stanna kvar och gunga längre, att hon vill åka och äta på MC Donalds, att hon inte får sitta bredvid en speciell kompis på ett kalas - ja lite vad som helst helt enkelt.

Jag har säkert varit "för snäll" och mesig redan från början, då vi är separerade och jag alltid har haft skuldkänslor för detta + att det här är mitt första och enda barn hittills. Jag har verkligen försökt bli mer "konsekvent" och bestämmer mig ofta innan dagishämtning mm om vi kan stanna i parken eller om vi ska hem direkt (eller vad det nu kan vara som kan bli problem) bara för att jag själv ska kunna hålla på min sak. Nästan alltid håller jag på min linje, men då blir det alltid enorma utbrott för min 5,5 åring. Och det kan bli utbrott utan synlig anledning också. Det skriks och hon slänger sig på marken och sparkar och lipar. Andra föräldrar och barn i vår omgivning står ju bara och glor och undrar vad fan vi håller på med. Jag skäms. Känner mig som en dålig förälder. Jag ger oftast inte med mig om jag bestäm något, men utbrotten kvarstår. Vad ska jag göra?

Hur hanterar ni era barns utbrott? Tar ni ungen över axeln och går hem, eller försöker ni förklara för det varje gång? För mig går det inte att förklara i den arga stunden, för jag når liksom inte fram. Vad kan utbrotten bero på? Mår hon inte bra?

Tacksam för hjälp och tips!
Mvh

En blå giraff

Äldre 23 Feb 11:20

#1

Jag tänker framförallt på att du kanske måste förbereda din dotter mer inför varje moment. Har en son som tidigare ofta fick vredesutbrott speciellt vid "övergångar", som när vi skulle gå till/från dagis eller åka och handla. Han behövde förberedas genom att vi pratade igenom vad som skulle hända. Kanske t.o.m rita bilder till barnet på varje moment kan hjälpa. Inte göra så mycket spontana saker utan bestämma innan vad som ska ske.

Fundera i vilka situationer det brukar bli värst. Är det om hon blir trött och hungrig? Försök gå på djupet och hitta en förståelse varför det blir som det blir? Kan det vara en reaktion om ni har växelvis boende och hon tycker det är jobbigt när ni byter mellan mamma/pappa? Om det är extra oroligt då ni nyss bytt så kanske det kan vara klokt att undvika situationer de dagarna som du vet lätt leder till bråk. T.ex. så undvek jag en lång period att överhuvudtaget åka och handla med min son, genom att planera handlingen till andra tillfällen.

Så - förbered barnet redan på morgonen angående hur dagen ska bli. Har ni bestämt att ni inte ska till parken så stå på dig. Argumentera inte med det arga barnet utan håll dig så lugn som möjligt. Bär barnet hem under armen i värsta fall. Låt barnet skrika, det är inte farligt. Prata med barnet när hon har lugnat sig och fråga varför hon tror att det blev fel.

Sen tror jag man kan försöka välja att säga "ja". Om hon t.ex. vill på McDonalds men du inte tycker det passar den dagen. Säg JA - vi tar det på tisdag! Eller när det passar. Avled henne genom att fråga vad hon ska äta på Mc Donalds på tisdag när vi ska dit.

orolig2121

Äldre 23 Feb 11:42

#2

"Hur hanterar ni era barns utbrott? Tar ni ungen över axeln och går hem, eller försöker ni förklara för det varje gång?"

Förklara? För en förbannad 5-åring? Hur skulle det gå till? Jag bara undrar.

Jag tror att en förbannad 5-åring är ganska ointresserad av dina "förklaringar". Efteråt, när han har lugnat ner sig, så kan du förklara. Att försöka förklara när han är förbannad tror jag är meningslöst.

Jag tror att det är ditt dåliga självförtroende och osäkerhet som förälder efter skilsmässan som får dig att vilja "förklara", dvs få din vilja igenom utan att han blir arg. Det enda som händer är att du ger barnet en bild av att ni är i en förhandlingssituation där det finns en möjlighet för honom att få sin vilja igenom. Han har som barn rätt att bli arg om han vill och du har rätt att säga nej om du vill. Ta ditt ansvar istället för att be om orimliga saker, som att han ska lyssna på dina förklaringar när han är förbannad.

Skulle du försöka resonera logiskt med en vuxen person som låg på marken och skrek? Folk är helt enkelt inte mottagliga för logiska resonemang i det läget. Och det gäller både vuxna och barn.

Jag har en fantastisk 11-årig son som jag i perioder under hans liv haft rejäla viljekrig med. Han har helt enkelt velat få som han vill, inte som jag vill. Jag har många, många gånger sagt tvärnej, trots att han skrikit och svurit i en timme eller mer, utan att ge mig in i några längre förklaringar. Vi har en jättebra relation. Vi pratar om allt möjligt och jag förklarar och ifrågasätter gärna allting och han är lika intelligent som jag, men inte när han "ligger på marken och skriker i ilska". I det senare fallet säger jag helt sonika nej och han har aldrig visat något agg för det, snarare tacksam över att jag alltid varit förlåtande efteråt.

Missbeetroot

Äldre 24 Feb 10:40

#3

En blå giraff skrev 2014-02-23 11:20:53 följande:

Jag tänker framförallt på att du kanske måste förbereda din dotter mer inför varje moment. Har en son som tidigare ofta fick vredesutbrott speciellt vid "övergångar", som när vi skulle gå till/från dagis eller åka och handla. Han behövde förberedas genom att vi pratade igenom vad som skulle hända. Kanske t.o.m rita bilder till barnet på varje moment kan hjälpa. Inte göra så mycket spontana saker utan bestämma innan vad som ska ske.

Fundera i vilka situationer det brukar bli värst. Är det om hon blir trött och hungrig? Försök gå på djupet och hitta en förståelse varför det blir som det blir? Kan det vara en reaktion om ni har växelvis boende och hon tycker det är jobbigt när ni byter mellan mamma/pappa? Om det är extra oroligt då ni nyss bytt så kanske det kan vara klokt att undvika situationer de dagarna som du vet lätt leder till bråk. T.ex. så undvek jag en lång period att överhuvudtaget åka och handla med min son, genom att planera handlingen till andra tillfällen.

Så - förbered barnet redan på morgonen angående hur dagen ska bli. Har ni bestämt att ni inte ska till parken så stå på dig. Argumentera inte med det arga barnet utan håll dig så lugn som möjligt. Bär barnet hem under armen i värsta fall. Låt barnet skrika, det är inte farligt. Prata med barnet när hon har lugnat sig och fråga varför hon tror att det blev fel.

Sen tror jag man kan försöka välja att säga "ja". Om hon t.ex. vill på McDonalds men du inte tycker det passar den dagen. Säg JA - vi tar det på tisdag! Eller när det passar. Avled henne genom att fråga vad hon ska äta på Mc Donalds på tisdag när vi ska dit.

Tack för tipsen! Ja, mer förberedelser kan nog vara värt att testa.

Natie

Äldre 8 Mar 10:48

#4

Har samma problem... Bortsett från att min son istället för att vara arg på mig, blir arg på sig själv. Han kallar sig idiot osv. Han klarar inte av att misslyckad. Fanns många bra tips här :)

Vem fan är måtta och varför ska jag dricka me honom?

Konstanta utbrott hos en 5,5 åring

INNEHÅLL