Vågar inte köra bil!!

det är asläskigt tills man har några mil bakom sig!

Man måste hålla i körningen annars blir man rädd/osäker. Dra inte ut på det, då kommer du aldrig våga!

Du lyckades ju ta körkortet, så antagligen kan du köra :) Ta med barnet i bilen och åk till affären eller vad som helst, börja köra på 70 sträckor eller något. se till att barnet sitter säkert och ge dig ut bara, finns inga genvägar, bara köra, köra!
Tänk att det är bättre att du känner dig försiktig än övermodig med dåliga okloka beslut som följd.

Finns inget värre i trafiken än såna som är rädd och inte vågar, såna som tvekar och skapar risker, så om du inte vågar köra så kanske du borde lämna tillbaka körkortet eller helt enkelt klippa det så du slipper vara ute i trafiken...

Jag kör tradare här i sthlm, och stöter dagligen på folk som inte borde ha körkort, dom svajar över linjer, dom ligger och bromsar ner trafiken, sms:ar och inte har koll på resten runt omkrong, dom vågar inte byta fil eller ens köra in i en rondell, fast bilen från vänster är hundra meter bort....

erfarenhet bakom ratten får du inte automatiskt, det måste du köra dig till, och enda sättet och göra det är att just, köra på, mil efter mil....så ut och kör eller gör ovanstående, annars är du en trafikfara för både dig själv och andra...

Nu dags och dra igång lastbilen och åka och jobba, så kör försiktigt där ute och va inte rädd i onödan, visa respekt för medtrafikanter och kör skyltad hastighet och följ trafikflödet!

Rock n roll!

Det är helt normalt.

Själv skakade jag som ett asplöv när jag hade kört hem min nyköpta bil. En vecka efter att jag fått körkortet och första gången själv bakom ratten. 
Samma sak första gången med barnen i bilen, första gången jag pendlade till jobbet (i mörkret) osv. 

Men ju mer man kör ju säkrare blir man. 

Jag kämpade till och från i 5 år med mitt körkort. När jag väl tog det blev jag livrädd, men min bästa vän tvingade mej ut och köra själv, bara runt kvarteret haha. Skitläskigt :) tvingade mej själv att köra till dagis ( fem min) men parkerade en bit bort där det var enklare och gick sista biten etc. Ända tills jag fick ett jobb där jag var tvungen att köra mycket, ca 15 mil/dag kände jag mej osäker att köra nån annan stans än i vår lilla by :) nu är min prövotid slut om en vecka och ärligt är det först nu jag vågar köra bil, även fast jag fortfarande är rädd att köra fel etc. Så för mej tog det iaf 1 1/2 år att lära mej köra på riktigt, mrn jag tvingafe mej som sagt att köra barnen från början, livrädd, med ångest och bara fem minuter... det ger sej! Och stort grattis till kortet!

Din rädsla släpper när du kört själv ett tag.
Tänk på att du aldrig fått körkortet om du inte ansetts kompetent nog.
Du kan det här.

Tycker också det känns tryggare att ha någon annan med sig när man kör. Beror väl förmodligen på att man är så j***a van vid att alltid ha nån brevid sig som man blir så nervös ensam. Själv är jag en mycket bättre förare när jag kör tillsammans med någon eftersom jag inte är så rädd då. Men jag antar att det enda sättet att komma över sin rädsla att köra själv är att sätta sig bakom ratten på egen hand.

Osäker som jag är ifrågasätter jag om jag verkligen borde fått mitt körkort. Tänk om jag bara hade tur vid uppkörningen liksom?? Hur vet man att man är en bra förare nog för körkortet??

Men tänk om jag bara hade tur vid uppkörningen..

Sedan sägs det ju att man inte är en fullärd förare när man fått körkortet utan endast duktig nog för att släppas iväg i trafiken på egen hand.

Shit. För egen del är det väl lugnt men tycker trafiken är så farlig och blir så rädd när mitt barn är med. Kan tillägga att jag bor i en storstad och måste köra mitt barn i rusningstrafik på högtrafikerade vägar.

Tack för alla svar :)

Inser att jag bara måste sätta mig bakom ratten på egen hand och öva. Ska börja utan mitt barn och på enklare ställen. Tror oron kommer att släppa i takt med att jag blir mer van.

Känner mig nervös men taggad :)

Du låter väldigt osäker! Är du det som person, eller bara nu när det gäller körningen?

Du måste tro på din förmåga, annars kommer du aldrig att våga köra bil. Har du möjlighet att pendla med bilen till jobbet ett tag?

Jag är inte särskilt osäker som person men nästan lite fobisk gällande bilar och trafik.

Tänker mycket på hur farlig trafiken är och vill inte utsätta mitt barn för det. Är också rädd för att råka köra ihjäl nån av misstag, särskilt ett barn.

Inte för att vara elak, men jag skulle inte vilja möta dig i trafiken om du är så osäker. 

Prova att köra på någon skogsväg eller nått tills du känner dig trygg. 

Tro mig, då hade du inte fått det!

Ifrågasätter du uppkörningsmannen/kvinnans kompetens? ;) Dom hade definitivt märkt om du varit så pass osäker/okunnig att du vore en fara i trafiken! Jag var ett nervvrak första uppkörningen och det blev givetvis inget körkort, blev totalt fiasko för jag var inte redo :)

Men det är sant som du skrev förut, att man är absolut inte fullärd när man klarar uppkörningen, och det blir man aldrig!

Skaffa barnvakt och åkt och handla medans eller något, åk ut på en landsväg och kör en sväng.
Låt dig inte bli stressad av andra bilister, men pusha dig själv, tillåt dig att tro att du faktiskt kan det.
Körkortet är ju ett bevis på att du kan allt du behöver för att klara dig på egen hand bakom ratten!

Så snart du varit ute ett par vändor så kommer du känna hur kul det är att köra :)

Skulle nästan varit jag som skrivit detta;). Tog körkort förra våren. Körde en del i somras men sen nu i vintern har jag blivit nojig vid halt väglag. Satte mig i bilen med sonen och körde till maxi utanför stan i förra v. Fick 6 motorstopp!! Trodde jag inte skulle ta mig hem. *burr*. Får alltså lättare stresspåslag vid rödljus å ännu värre rödljus å backe. Täck om jag ej kommer upp å backar bakåt?

Tycker egentligen det är kul att köra men jobbar från där jag bor till mitt jobb tar det 10 min att gå men 20 min med bil (då man måste köra runt stan) och sedan 5 min att hitta parkering. Så jag har gått då jag varit själv i v med sonen och varje min är värdefull. Ska flytta å då bor vi på rätt sida om stan till jobbet så då ska jag köra mer. Men ändå detta med backe!!!

Ja det är bara att ut och köra men jag förstår att det är inte lätt att finna tid att liksom mängdträna och dessutom börja köra direkt i storstan på rusningstider. 
Men du kommer snart känna dig säkrare våga tro på dig själv som andra skriver...

Haha :)

Förstår dig faktiskt. Man begår många fler misstag när man är nervös och är oberäknelig för andra trafikanter.

Jag är kanske kärringen du svär över när du stöter på mig på motorvägen där jag rattar i 50.. i fel färdriktning.. ;)

Jag inser att det bara är ut och köra som gäller. Men inser också att jag inte ska börja på de mest trafikerade vägarna under rusningstrafik.

Börjar känna att jag kommer att fixa det om jag börjar lagom lätt.

Tvärtemot vad en del andra säger så tycker jag inte att du ska lägga så mycket krut på "småvägar" och till närbutiken. Men det beror förstås på vart du bor. Jag bor i en stad och blir bara nedstämd av att köra på dessa gator. Hastigheten är låg men det är bilar och folk överallt och det ena misstaget avlöser det andra. När man är ny förare så är det svårt att greppa så många intryck samtidigt. Mitt tips är att ge dig ut på någon okomplicerad motorväg eller landsväg när det är ganska bilfritt. Låter kanske galet, men det är ju den körningen som är enkel > köra på > köra rakt > köra av >. Du hinner slappna av och känna dig trygg i körningen och det ger dig självförtroendet. Struliga smågator med tiotusen olika saker att fokusera på är rena rama mardrömmen om man redan är paralyserad av nervositet.