När skiftarbetet sliter....

Med risk för att bli avstängd av en moralisk moderator så tycker jag att du kanske ska läsa en del av de trådar och inlägg skrivna av de som kämpar för att få barn. En del lyckas aldrig och får leva väldigt olyckliga med en ouppfylld önskan.
Du har lyckats att få 3 och det verkar som du har det med samma man som dessutom bor kvar med dig och barnen. Det här är vad ditt liv blev, sug i dig.

Oj. Vilken käck ton vi använder här, Ful Anka. Lite onödigt, kanske.

Att ha tre barn är tufft. Att ha tre barn i de här åldrarna är en utmaning. Att sköta det "dolt" ensam (när man utåt sett är två om det, men ansvaret eg. bara ligger på dig) är tärande. Det är inte undra på att du känner dig sliten. Du och din man måste snacka med varandra. Och vad gör du när han är hemma - har du möjlighet att  satsa på egen träning och gör andra saker utanför familjen som också kan ge dig energi? Får han ställa upp för dig/stå tillbaka/prioritera om sitt schema för att få familjen att fungera? 

Jag hade inte tänkt skriva något men kan inte låta bli. Genom att du skriver sådär verkar du inte må så bra, men hur du än mår så behöver du inte försöka få andra att må lika dåligt som dig. Att skriva på det där viset till någon som har det jobbigt är varken konstruktivt för ts samt knappast något ts ska ha "dåligt samvete" för, att hon kan få tre(!) barn medan andra inte kan få barn alls. Det har inget med saken att göra så försök INTE att lägga den bördan på hennes axlar. 
Att vara barnlös är inte det enda verkliga problemet i världen, även de som blivit lyckligt lottade att få barn kan faktiskt ha problem också vet du.

Ts, har du försökt att prata med din man? Han kanske inte inser hur du känner. Kan ni skaffa barnvakt en kväll/natt och göra något tillsammans?

Hej.

Ful Anka... det är inte mitt fel att du mår dåligt och inte kan få barn.
Ja jag är lyckligt lottad och har kunnat få tre fantastiska små killar, men det innebär inte att mitt liv är friktionsfritt.

b90: tack! Nä det där med "dold" ensamhet är det ingen som tror på. Dessutom så tycker alla synd om mannen som måste gå upp hyfsat tidigt för att köra de två stora till skolan morgonen efter att han har jobbat sent.
Att han sen kan vila efter lunch när alla är i skola eller på dagis är det ingen som verkar ta hänsyn till. 
Jo jag inser att jag måste ta diskussionen med honom igen. Problemet är bara att det har jag redan gjort ett ANTAL gånger. Men det verkar liksom inte fastna.
Jag har svårt att hitta på saker själv även när han är hemma, känns som om huvudet och kroppen är inställda på att jag ska vara hemma och ta hand om hushåll och barn. Svårt att släppa när man är så van att fixa allt själv och ha kontrollen.
Gissar att det ändå inte finns annat att göra än att försöka prata med honom igen.

leehlo: Visst kan vi prova skaffa barnvakt en kväll för att försöka göra saker tillsammans. Men det känns just nu som att intresset finns inte där. I min värld skulle det räcka att han har kört en tvättmaskin när jag kommer hem, eller att jag kan få en kram och lite beröring när han väl är hemma... Inga stora grejor. Bara lite uppskattning.

För egen del så hade det varit en dröm om mitt ex hade jobbat skift så man kunde vara mer från varann och ha kvällar för sig själv. Men som det då såg ut så vart han jämt hemma om kvällarna och de få gånger som han drog ut så kände man äntligen...!!!

Jag barnlös?? Knappast men, jag har erfarenhet av livet och vad som helst som inte får hända, händer ibland.
Att prata med varandra kan man göra och det är ett av 2 råd som existerar på detta forum när den ena partnern är missnöjd med den andra. Det jag menade med mitt inlägg var att du ska vara medveten om att det finns de som känner att de har det värre än du. Så är det alltid, helt enkelt.
Du kan prata med din man tills du bli blå i ansiktet men det kommer inte göra någon skillnad. Han är inte intresserad av att vara mer med barnen. Hans träning eller vad det är han sysslar med är mycket viktigare för hans endorfin beroende.

Så antingen är man nöjd med vad man har eller så..ett ultimatum? Kanske du kan erbjuda??

Ska snart åka och jobba kväll.
Några frågor.
Måste han träna på kvällarna?
Kan någon av pojkarna följa med på träningen.?
Med ob blir det bättre lön, kan ni jobba tex 80%?
Har du pratat med din man?
Fixar han i hemmet innan han jobbar kvällar?

Ful Anka: ge dig ur min tråd. Om du inte är villig att inse att folk har olika problem och att det som är väldigt jobbigt just för mig kanske är en promenad i parken för någon annan.
Dock tycker jag att alla har rätt att ha sin åsikt om livet. Jag bad inte att få veta alla orättvisor i världen.
Jag bad om råd för att lösa något som JAG just nu i MITT liv tycker är en belastning.
Att min man tränar och att det får honom att må bra har jag inget emot.
Jag har aldrig skrivit att han inte bryr sig om barnen. Det jag har sagt är att vi får väldigt lite tid vi tillsammans och att jag känner att han inte hjälper till med det vardagliga hemma.
Han är med barnen när han är hemma. Han är myspappan som leker, busar och tycker om. MEN han glömmer att ett hem måste fungera även om man arbetar eller tränar.
Snälla du ge dig ur min tråd. Du tar energi av alla och jag ber dig att sluta nu.

Det är så lätt stt fastna i dåliga spår och svårt att ta dig ut på egen hand. Jag tror att Man ibland Helt enkelt mår bra av att ha någon utifrån dom styr upp samtslen och gör dem framåt. Jag skulle rekommendera er att prova med någon rådgivning av något slag. Innan det går för långt.