Återflytt till Sverige 2014!

hej!
Jag ska antagligen också flytta hem men från USA. Har varit här i 6 år men dock varit utskriven så länge också.
Jag har småbarn med mig hem. Får tyvärr ingen mammapenning så det blir tufft innan den lila börjar dagis.
Var flyttar du i sverige?

Vad jag förstår är det bara att anmäla sig på f-kassan när man skrivit in sig.

Jag flyttade tillbaka i december, 10e december för att vara precis, efter 14 år i england.

Jag försöker etablera mig i Stockholm, och med bara 5-6 år i bostadskö och inga pengar till deposit för lån är bostad mitt största problem. Jag och mina två barn bor hemma hos min mamma, hoppas på att kunna hitta ngt passande under sommaren, i första hand hos privatvärd annars börjar jag kolla andra hand. Om det inte funkar får jag helt enkelt flytta till ngt opassande - min kötid räcker till lägenhet i Märsta, Upplands Väsby, vissa områden i Södertälje - men barnen är inskolade på dagis i området vi bor nu hos min mamma så jag tänker först och främst försöka hitta ngt i den här kommunen.

Jag har inte börjat söka boende på allvar än, eftersom jag fortfarande väntar på beslut från FK. Det är inte FKs fel att det tar sån tid (än så länge...) - dom måste se bevis att man inte är socialförsäkrad i annat land, och jag har väntat på de papprena från UK sen jag anmälde min flytt 10e december. Så det är mitt topp tips - fixa de papprena så fort man kan.

Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men förskoleplatser tar 3-4 månader att få, så kan vara bra att ställa sig i kö.

Jag var inte utskriven, ungefär av samma anledningar som du, Suzysuz - jag gjorde ingen grej av det och blev inte ombedd att skriva ut och in mig (än så länge...)

Ang. föräldrardagarna - man kan ju ta ut alla på lägstanivå om man inte har SGI dagar för man inte jobbat. Dagarna försvinner inte, och om man får ett jobb så börjas den inkomsten att räknas mot SGI efter 6 månader.

Jag flyttade tillbaka i december, 10e december för att vara precis, efter 14 år i england.

Jag försöker etablera mig i Stockholm, och med bara 5-6 år i bostadskö och inga pengar till deposit för lån är bostad mitt största problem. Jag och mina två barn bor hemma hos min mamma, hoppas på att kunna hitta ngt passande under sommaren, i första hand hos privatvärd annars börjar jag kolla andra hand. Om det inte funkar får jag helt enkelt flytta till ngt opassande - min kötid räcker till lägenhet i Märsta, Upplands Väsby, vissa områden i Södertälje - men barnen är inskolade på dagis i området vi bor nu hos min mamma så jag tänker först och främst försöka hitta ngt i den här kommunen.

Jag har inte börjat söka boende på allvar än, eftersom jag fortfarande väntar på beslut från FK. Det är inte FKs fel att det tar sån tid (än så länge...) - dom måste se bevis att man inte är socialförsäkrad i annat land, och jag har väntat på de papprena från UK sen jag anmälde min flytt 10e december. Så det är mitt topp tips - fixa de papprena så fort man kan.

Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men förskoleplatser tar 3-4 månader att få, så kan vara bra att ställa sig i kö.

Jag var inte utskriven, ungefär av samma anledningar som du, Suzysuz - jag gjorde ingen grej av det och blev inte ombedd att skriva ut och in mig (än så länge...)

Ang. föräldrardagarna - man kan ju ta ut alla på lägstanivå om man inte har SGI dagar för man inte jobbat. Dagarna försvinner inte, och om man får ett jobb så börjas den inkomsten att räknas mot SGI efter 6 månader.

Förlåt, jag missade inte, tänkte skriva när jag sitter vid dator för det är så irriterande med styckeindelningen, men det händer så sällan att jag har tid att sitta vid dator... Jag känner mig ganska mkt som en utomjording. På ett sätt är det bättre att jag inte har kunnat flytta till ngt eget än eftersom det fortfarande inte känns riktigt, mitt hem är fortf i London, det blir lite mjukstart på ngt sätt. Men det är jobbigt att familjen inte kan vara tillsammans förens jag har en lägenhet - min partner var precis här och hälsade på och det känns skitjobbigt att han åkt. Sen är det en väldigt stor omställning praktiskt för mig, från att inte ha nga måsten i 2.5 år (har varit hemma med barn) till att lämna på dagis, jobba 75%, hämta på dagis... Livet är så inrutat, det finns ingen plats för spontanitet. Mer allmänt så känns det helt klart som om jag inte riktigt passar in, det är ngt med mitt sätt som inte riktigt stämmer in, det kan ju bero på att jag varit borta så länge och att jag har varit borta från vardag, med jobb och rusningstrafik och drinks after work, så länge. Men absolut kan jag tänka mig att det är lättare att vara lite udda i en större stad. Ang hur man bevisar ngt man inte får - jag vet inte hur ni har det, men finns ngt motsvarande Skatteverket så kan du kanske be dom im ngt slags intyg på att du inte får pengar av dom / vad för pengar din man får / och när dessa slutar betalas ut. Dom fixar säkert det ändå, försäkringskassan, men det kanske dröjer lite längre.

Låter som mig en gång i tiden ;)
Bodde i Perth i 10 år, var SAHM i 4 år innan vi bestämde oss för att flytta till Sverige. Sambon hade eget företag och allt var väldigt lättsamt och enkelt, speciellt med tanke på klimatet.

För 3 år sedan gjorde vi flytten. Barnen var registrerade, hade svenska pass (med samordningsnummer) och jag har varit utskriven från FK och Skatteverket sen 9 år tillbaka. Sambon skaffade permanent uppehållstillstånd och sen åkte vi. Det första vi gjorde var att knalla in hos skatteverket och folkbokföra oss, sen gick vi till försäkringskassan och hade möte och skrev in oss där, det tog ungefär en månad tills vi fick första barnbidraget (retroaktivt från när vi folkbokförde oss), sen skrev vi in oss hos arbetsförmedlingen bara för att... Barnen satte vi i kön för förskola från första dagen också, men vi kunde ha skrivit in dem innan (jag mailade dem innan vi flyttade och frågade och dem behövde egentligen barnens personnummer men var flexibla). Det tog 2 månader innan vi fick plats på förskolan. Vi bodde hos mina föräldrar i 6 månander innan vi hittade lägenhet att hyra och efter 1 och ett halvt år köpte vi hus. Vi fick fulla föräldradagar för båda barnen, men som sagt första 180 är grundnivåbeloppet eftersom vi inte jobbat i sverige innan barnen föddes. Dagarna får användas tills dess att dem fyller 8 eller slutar 1a klass.

Fråga om det är något, jag har som sagt nyligen gjort allt detta :D

Vi bor i Luleå, var ska ni flytta?
Sambon kunde svenska på en tvåårings nivå när vi flyttade så han började med SFI ganska så snart vi kom, han skrev in sig på en gång och fick vänta kanske en månad innan nästa kurs skulle börja som han hoppade på då. Han började i SFI C kurs om jag inte missminner mig. beroende på vilket visum och vilket land man kommer till sverige från så kan man få en bonus om man genomför två kurser på SFI inom ett år. Sambon gjorde C och D kursen klar på 7 månader och fick då 12000kr som bonus. Under D kurser fick vi också nys om instegsjobb vilket är tillgängligt för invandrare utanför EU. Då läste han på SFI 50% och hittade en arbetsgivare som ville ha honom 50%. Arbetsförmedlingen betalade då majoriteten av hans lön och arbetsgivaren resten. Han är kvar på detta jobb än idag och är en uppskattad och respekterad medarbetare. Jobbet hjälpte honom jättemycket med Svenskan. Fikarasterna var jobbigast tyckte han, för då var det så många konversationer samtidigt med massor med nya ord :)

För oss har det gått bra, det har varit en omställning att gå från att vara en SAHM till att jobba 100%. Jag började jobba efter 3 månader och jobbade 100% i 8 mån för att få mitt SGI räknat på lönen, sen har jag jobbat 90% bara för att ha lite mer flexibilitet med trötta barn på morgonen. Att behöva passa tider på morgonen var kanske det jobbigaste för barnen, dem är inte morgonmänniskor.

För oss har det flytit på ganska så bra och det mesta har bara varit positivt. Folk är nyfikna när man säger att man bott i australien i 10 år och Sambon som även är gym instruktör har hittat sina intressen och kommit in i både jobb och socialliv ganska så lätt, vilket såklart underlättar.

Det undrar jag också.  Jag känner flera som har gjort så och de har inte trivts bra i Sverige, inte fått jobb (eller väldigt dåliga jobb) och sedan lämnat Sverige igen.  Visst funkar det för en del, men för många blir det en stor besvikelse.  

Skolan har generellt sett blivit sämre i Sverige, men variationerna i kvalitet har också blivit större, först i och med kommunaliseringen av skolan och sedan vidare via privata alternativ. Så det finns bra skolor fortfarande här.

Där får barnen inte vara barn, dem börjar skola från 4 år (kan även börja tidigare), dem har kl 9-15 skoldagar från 4 eller 5 års ålder (beroende på vilken stat) med lektioner där dem förväntas sitta stilla och räcka upp handen. Hysterin kring skola är oerhörd, privat vs public, man ska bo i rätt område, man ska vara aktiv förälder i skolan (vilket är svårt om man jobbar)  man ska som förälder köra och hämta (vilket gör att man kan inte jobba fulltid även om man skulle jobba när barnen börjar skolan). De måste välja väldigt tidigt vad dem ska bli när dem blir stor, dvs de måste läsa vissa specifika ämnen ibland redan på högstadienivå för att sen kunna fortsätta på gymnasienivå (TEE) för att sen kunna komma in på universitetet. De läser 6 ämnen på gymnasienivå, så det är ganska så snävt och det är en generell stress över att välja rätt för att hamna rätt i karriären.

Vi ville att barnen skulle få vara barn ett tag till och själva slippa stressen som pulserar ur allas porer vad gäller skolval ;) och att dem skulle ha en bredare utbildning när dem kom upp i åldrarna. Min sambo känner själv att de var väldigt restrikterade och han hade gärna läst mer ämnen han var intresserad av och mindre av de som han var "tvungen" att läsa för att kunna fortsätta till universitet.

Hmm dokument, jag hade nog inte speciellt mycket. Jag hade Family tax benefit A and B i Australien men aldrig föräldraledigt då de introducerades i samband med att vi flyttade. Det jag fick i Australien påverkade därför inget i Sverige. Vet inte om det gör det nu heller. Är det ett EU land man flyttar från så brukar FK vilja veta vad man fått ut i föräldradagar osv men oss frågade de aldrig.

Jag hade vaccinationsschemat med mig till BVC dock :)

Ja just det aj, jag begärde även ut mina journaler från förlossningarna från sjukhuset, och resultat på andra medicinrelaterade saker.