Återflytt till Sverige 2014!

Jag flyttade tillbaka i december, 10e december för att vara precis, efter 14 år i england.

Jag försöker etablera mig i Stockholm, och med bara 5-6 år i bostadskö och inga pengar till deposit för lån är bostad mitt största problem. Jag och mina två barn bor hemma hos min mamma, hoppas på att kunna hitta ngt passande under sommaren, i första hand hos privatvärd annars börjar jag kolla andra hand. Om det inte funkar får jag helt enkelt flytta till ngt opassande - min kötid räcker till lägenhet i Märsta, Upplands Väsby, vissa områden i Södertälje - men barnen är inskolade på dagis i området vi bor nu hos min mamma så jag tänker först och främst försöka hitta ngt i den här kommunen.

Jag har inte börjat söka boende på allvar än, eftersom jag fortfarande väntar på beslut från FK. Det är inte FKs fel att det tar sån tid (än så länge...) - dom måste se bevis att man inte är socialförsäkrad i annat land, och jag har väntat på de papprena från UK sen jag anmälde min flytt 10e december. Så det är mitt topp tips - fixa de papprena så fort man kan.

Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men förskoleplatser tar 3-4 månader att få, så kan vara bra att ställa sig i kö.

Jag var inte utskriven, ungefär av samma anledningar som du, Suzysuz - jag gjorde ingen grej av det och blev inte ombedd att skriva ut och in mig (än så länge...)

Ang. föräldrardagarna - man kan ju ta ut alla på lägstanivå om man inte har SGI dagar för man inte jobbat. Dagarna försvinner inte, och om man får ett jobb så börjas den inkomsten att räknas mot SGI efter 6 månader.

Nu blir det lite kort och ingen styckeindelning, men - nej det är inte krångligt, teoretiskt borde det gått på ett kick, men det har tagit så här lång tid att få HMRC att bekräfta att jag har anmält min flytt. Nu har det visar sig att när jag ringde child benefit Office och anmälde flytten och frågade om jag behövde anmäla separat ang child tax credits och dom sa att det skulle gå automatiskt fick jag fel information, så om ni har child benefit och tax credit måste flytten rapporteras till båda. Tyvärr är det inget man kan göra innan man flyttar, man anmäler när man flyttar. Jag tror jag har haft ganska otur, det känns helt galet att det skulle ta så här lång tid som norm.

Förlåt, jag missade inte, tänkte skriva när jag sitter vid dator för det är så irriterande med styckeindelningen, men det händer så sällan att jag har tid att sitta vid dator... Jag känner mig ganska mkt som en utomjording. På ett sätt är det bättre att jag inte har kunnat flytta till ngt eget än eftersom det fortfarande inte känns riktigt, mitt hem är fortf i London, det blir lite mjukstart på ngt sätt. Men det är jobbigt att familjen inte kan vara tillsammans förens jag har en lägenhet - min partner var precis här och hälsade på och det känns skitjobbigt att han åkt. Sen är det en väldigt stor omställning praktiskt för mig, från att inte ha nga måsten i 2.5 år (har varit hemma med barn) till att lämna på dagis, jobba 75%, hämta på dagis... Livet är så inrutat, det finns ingen plats för spontanitet. Mer allmänt så känns det helt klart som om jag inte riktigt passar in, det är ngt med mitt sätt som inte riktigt stämmer in, det kan ju bero på att jag varit borta så länge och att jag har varit borta från vardag, med jobb och rusningstrafik och drinks after work, så länge. Men absolut kan jag tänka mig att det är lättare att vara lite udda i en större stad. Ang hur man bevisar ngt man inte får - jag vet inte hur ni har det, men finns ngt motsvarande Skatteverket så kan du kanske be dom im ngt slags intyg på att du inte får pengar av dom / vad för pengar din man får / och när dessa slutar betalas ut. Dom fixar säkert det ändå, försäkringskassan, men det kanske dröjer lite längre.

Jag har tänkt skapa en Facebook grupp för återvändare, har inte hittat ngn, säger till om jag får upp den (eller im ngn annan som läser känner sig manad att göra det... Får ni gärna posta länk!) Jag har ett jobb, visserligen ett "under tiden / i väntan på bättre"-jobb som receptionist (jag brukade vara projektledare innan jag slutade jobba) men det är en tillsvidare-anställning och vettiga tider. När jag får igång mina pengar från FK ska jag börja söka lgh hos privatvärdar och i 2a hand på allvar - det är ingen ide innan eftersom jag liksom inte är ngn attraktiv hyresgäst innan jag får de pengarna. Min man kan inte komma förens jag har lägenhet, så det är därför det dröjer för oss. Vi har sagt att vi ger det 6 månader efter jag börjar söka på allvar i kommunen, och om det inte funkat tills dess - ta vad som bjuds i bostadskön så att vi kan få ihop familjen / vänta på att hitta ngt efter nga år till i kommunens kö. Jag var väldigt inställd på att det skulle kunna ta lång tid, så jag är inte bitter än.

För m

Hoppsan. För min del som flyttade från GB är det för att vi inte har tillgångarna som behövs för att kunna ha ett bra liv där med barn. Barnomsorgen och hyrorna är för dyra, min partner tjänar dåligt och jag tjänar inte tillräckligt bra för att ha råd att jobba. Visst känner jag också att jag efter 14 år borta vill bo närmre min egen familj, men hade barnomsorgen varit lika billig där som här hade jag nog inte flyttat. Jag tror inte heller att vi kommer bli kvar här hela livet.

Tom Araya - det handlar ju också om att man som utflyttad har fler än ett hemland. För de flesta spelar det ingen roll om man varit borta 5, 15 eller 25 år - man är ju fortf svensk, även om man har ett liv och en identitet i ett annat land också. Sen är det inte konstigt för utlandssvenskar att flytta land - vi har ju redan lämnat ett land där vi varit etablerade en gång när vi lämnade Sverige, så det känns inte så främmande att göra det igen.

Jo, hur man löser praktiska saker var själva poängen av tråden om jag inte missuppfattat Jag kan ju bara tala för mig själv, och jag har förklarat min situation, men generellt hade det också säkert sett annorlunda ut för dom flesta om Sverige hade varit ett skitland. Visst, det är inget fel på GB, USA, Australien, Tyskland eller Norge heller, och om det gällde att återvända till Rumänien eller DR Congo hade vi nog inte resonerat på samma sätt. Jag får för mig att det är ganska ovanligt att folk flyttar tillbaka med större barn - om man fortfarande är kvar i det nya landet när barnen är 10-12 så är man oftast där för att stanna. När det gäller utländska partners finns det ju också lika många inställningar som det finns partners, men i vårt fall känner han absolut delvis att det är jobbigt, men också spännande - han har aldrig bott utanför GB. Jag är närmre min familj än han är sin, så han uppskattar att våra barn har mer tillgängliga släktingar här.

Jag har gjort en Facebook-grupp nu, hitta den, sök "Återvändande fd. utlandssvenskar" så får vi ihop det där. 😊

Hmm, nej, stängd men inte hemlig... Ska undersöka, återkommer (jag är inte så bra på Facebook)

Prova den har lanken: www.facebook.com/groups/766143670075080/
Hoppas det funkar. Det vore kul om det kunde bli nagra stycken.