Blir missbrukare någonsin helt friska??

Mm... Får verkligen hoppas att mitt ex klarar sig ur det här. Och synd men sant så, ja... det han missbrukat är ju det som du skrivit i din "lista"... Alkohol var han väl inte beroende av, men har DEFINITIVT missbrukat. Sen var det olika typer av opiater, men också en del annat. Tramal. Det är väl en benzoat? (Att man skulle behöva lära sig dessa saker!!?!) Hasch, varenda dag typ... Usch. Blir alldeles trött då jag tänker på det. Jag bad honom skriva en lista över vad han tagit det senaste året. Tror på intet sett att hans lista är komplett. Men... det är bättre med en inkomplett lista än inge. bad honom skriva den för att han kunde visa det till sion psykolog (hur kan man behandla nån om man inte vet patientens alla problem? För även om han diskuterade andra problem med sin psykolog hade han aldrig nämnt detta. Panacod, upp til 15 om dagen (fick ur kodeinet ur dom som han tagit i droppform), oxynorm som han injicerat. Han har också injicerat tramal. Hasch, alkohol, hostmediciner...  En massa annat. Fy, blev så äcklad. Och då förstår jag inte ens mig på hans lista. Vet inte om det är farliga saker eller ej, vet inte hur allvarligt det är. även om det att man injicerar droger (oberoende vad) är VÄLDIGT allvarligt i mina ögon.... Men oberoende om det han tagit är "farliga"/tunga saker eller ej, så var utsträckningen av hans användande helt, totalt sjukligt, if u ask me. Sjukt.... Äckligt... Han vill att jag ska delta i en anhörigkurs som ordnas på hans rehab. Naturligtvis infaller kursen den helg som jag sett fram emot i över 2 månader, då jag skulle få göra nåt riktigt kul med goda vänner. Känns som att jag verkligen, verkligen INTE vill skippa detta. Inte för hans skull. Visserligen är väl kursen till för MEJ, att jag ska kunna hantera det här bättre. Men ja... känns ändå som att fan... det är hans fel att jag borde åka dit. Känner mej självisk, hemsk, dum, barnslig... då jag INTE vill ändra mina planer. Har SÅ sett fram emot den helgen! Och så känns det som att, ja... varför ska jag uppoffra ÄNNU en sak.. för HONOM? Vad har han gett mej annat än besvär. Ville inte ha mej, sårade mej oerhört djupt, mer än någon annan nånsin gjort. Och så ska jag nu behöva göra allt detta för nåt han gjort... Skulle hellre bara vilja tänka på mej själv och göra sånt som JAG mår bra av... suck...