Spädbarn fejkgråter

Jag har inte läst studien, men det som skrevs i artikeln du länkade till lät ändå inte helt uppåt väggarna/otänkbart. Den incident som de hittade (enligt artikeln) som de kallar "fejkgråt" gällde ett barn som var nära året gammalt - 11 månader. Det verkar heller inte vara något som varit typiskt för något av barnen utan i nära på 100% av den studerade gråten hos båda barnen så är det vanlig gråt pga rädsla, frustration etc etc. Att ett barn på nästan 1 år så smått har börjat att upptäcka det sociala spelet tycker inte jag låter märkligt. Att använda det som argument för en 4-månaders bebis vid användning av 5mm verkar mest korkat. Det "fejkgråt" som studerades kom hastigt från ett precis innan glatt och förnöjt barn och så fort mamman bra närmade sig så var barnet lika glatt och förnöjt igen. Om man skulle föra över resonemanget på ett barn som utsätts för CIO-metoder så skulle det ju innebära att barnet blev ett solsken så fort mamma eller pappa stack in näsan i rummet igen. Och då skulle knappast någon CIO-meto vara särskilt aktuellt. Jag tycker inte heller att det skulle vara märkligt att barn med äldre syskon snabbare upptäcker och testar det sociala samspelt. Ser ju på min yngsta som är 8 månader.......han sitter ju som hänförd vid matbordet, på golvet, ute, i bilen etc och bara studerar hur de äldre bröderna beter sig och hur vi beter oss. Så för att svara på din fråga. Ja, jag tror att ett barn i 1-årsåldern ibland kan testa det sociala spelet och kommunikationen medvetet. 

Jag verkar vara ensam om att se det som en möjlighet att ett barn som är nästan 1 år kan överdiva sitt uttryck för att få uppmärksamheten snabbare/tidigare än vad behovet egentligen är. Jag ifrågasätter alltså inte behovet utan vad barnet gör för att få sitt behov tillfredsställt. När tänker ni att barn utvecklingsmässigt har förmågan att se samband mellan hur de själva agerar och hur föräldern svarar och själva (ibland) agera utifrån det med viss medvetenhet?

Men det är ju det både artikeln och studien handlade om....om ni läste TS. Barnet i fråga var 11 månader. De två barnen hade studerats från 7 respektive 9 månader. Man identifierade en situation då det ena barnet var 11 månader. "Fejkgråten" ses inte heller från forskarens sida som något negativt utan tvärtom som en del av barns sociala och känslomässiga utveckling liksom utvecklad kommunikativ förmåga. Det barn som uppvisade detta så pass tidigt som vid 11 månader (det andra barnet gjorde det inte alls) hade två äldre syskon och man kan tänka sig att barn med äldre syskon helt enkelt tidigare uppfattar den typen av socialt samspel och själva tidigare kan använda det medvetet. Ser verkligen inget märkligt med detta.

Ja, men tråden/TS handlade ju om "fejkgråt" överhuvudtaget var möjligt och om studien av barnen var rimlig eller inte. Att någon förälder inte kan läsa eller antar att andra inte kan läsa alternativt inte kommer att läsa och därmed använder studien som argument vid CIO-metod är ju något helt annat.

Ja, det är ju jättekonstigt....eller snarare illitterat, men det var ju fortfarande inte det TS handlade om egentligen.

TS handlade ju om Nakayamas studie och vad andra tyckte om den.

Ja, det gör TS, men svaret är ju ändå inte att spädbarn inte fejkgråter utan att mamman i fråga inte vet vad hon har har läst/hänvisar till. Studien går att applicera på spädbarn. Den verkar inte säga något direkt uppseendeväckande.

Varsågod . Det är ju av viss vikt om man vill komma med motargument eller snarare visa på bristen av argument i diskussionen med föräldern i fråga. 

Nej, det är inte det som menas.

Du tror alltså inte det som studerats är möjligt? Jag tror det och bör därför inte ha några barn .

Läs TS länkar så märker du att det inte är det studien handlar om.

?

Men artikeln (och därmed studien) handlar ju inte om en massa pyttebebisar som fejkar gråt? 

TS skriver att hon känner sig skeptisk till studien (som en mamma i en tråd hon deltagit i använt som stöd för att motivera 5mm) och undrar hur vi andra ställer oss till just det studien kommit fram till. Jag svarar utifrån det.

?

Men det handlar ju inte om det. Det handlar inte om att vissa saker är befogade att gråta för/över och andra inte eller att man ska ignorera barnet oavsett. Det man har studerat är barnets agerande precis före gråt/skrik och efter /när föräldern ger respons. Läste du artikeln eller abstract som TS länkade till? Jag förstår verkligen inte hur det som man studerat där skulle vara särdeles kontroversiellt överhuvudtaget. Det enda man egentligen konstaterat är att vissa barn troligtvis har förståelse för det sociala samspelet och kommunikationen något tidigare än vad man tidigare trott och att detta kan bero på att barnet i fråga har äldre syskon. 

6-åringen sitter glatt och pärlar vid köksbordet. Inga tecken på missnöje. Om barnet skulle filmats så skulle ingen se tecken på missnöje eller att gråt var i antågande. Mamman diskar. Plötsligt börjar 6-åringen störtgråta och mamman reagerar självklart omedelbart med att snabbt gå till barnet och fråga vad som hände/vad barnet vill. 6-åringen svarar då som om inget har hänt, lika glad som tidigare, att hen har svårt att välja färg på huset och undrar om hen ska ta gula eller röda pärlor.

Om samma 6-åring hade varit rädd och varit i behov av en kram hade man kunna upptäcka tecken på detta långt innan barnet började gråta. Barnet hade med största sannolikhet kommunicerat detta på olika sätt både verbalt och genom sitt kroppsspråk. Även en bebis som inte kan uttrycka sig verbalt kan ju kommunicera på olik sätt. Om de inte slagit sig illa plötsligt så brukar gråt/skrik föregås av annan kommunikation som talar om att barnet inte är riktigt nöjt och har ett behov. Har det gått så långt som att barnet ändå börjar gråta/skrika så brukar även förälderns respons inte innebära att barnet omedelbart är ett solsken som om inget hänt - kan snyftas lite, klamrar sig fast hos föräldern, klämmer på brösten, vill inte bli nedsatt etc etc.