Information inför vuxenlivet?

Jag har nog fått vara med när mina föräldrar har gjort mycket praktiska saker och har dem att tacka. Jag har varit med när mitt sparande bytt konton och sparformer, jag fick mitt första minutenkort vid 16 med eget konto jag kunde ta ut ifrån. Jag har sysslat med löpning från 9,5 år och då behöver man se till att hämta ut nummerlapp, vara närvarande vid avprickning, börja värma upp i tid och ta av sig överdragskläder mm, så en del av min framåtanda har jag lärt mig där genom att få ta ansvar. Sedan har jag fått bo inackorderad under gymnasiet och fått vanan att kolla busstider och byta bussar och tåg. Däremot tycker jag det är väldigt skönt med manlig hjälp när det kommer till bilar, punktering på cykeln mm för det har inte mina föräldrar lärt mig så mycket om. Likaså hade jag nog inte fått igång smartphonen eller senaste datorn utan hjälp av sambon. Visst bruksanvisningar är bra, men ibland har man inte den tiden med småbarn runt fötterna som skriker på uppmärksamhet.

Det ekonomiska har jag fått lära mig i etapper. Under gymnasiet fick jag matpengar att handla för utöver att mamma skickade med en del matlådor och matvaror som t ex bröd. Jag lärde mig på så vis att hushålla med pengar och se vad som var ett bra pris på olika varor. Kunskapen att laga mat las grunden till både hemma och i hemkunskapen och sedan har jag lärt mig vidare med hjälp av kokböcker som jag fått följa steg för steg. Allt blir inte bra jämt, men övning ger färdighet.

Efter gymnasiet blev det högskola och jag fick hjälp av mina föräldrar hur man använde bankgiro för att betala hyra för studentrummet, då var det pappersblanketter som gällde. Senare fick jag hjälp av banken att lära mig grunderna med dosa. Vid deklarationen kan jag fortfarande behöva fråga mamma och pappa om råd, särskilt när min andel av huset skulle gåvodeklareras tillbaka var det knivigt. 

Så fortfarande 38 år gammal får jag ibland ringa och fråga någon, besöka banken eller liknande och fråga mig fram. I vissa frågor är det lättare att googla eller läsa t ex myndigheters hemsidor. I vissa fall har jag familjeliv som bollplank för att få andra infallsvinklar och veta i vilken ände jag ska börja. Det svåraste på sista tiden har varit att förstå hela processen med att få hjälp när umgänget strular och tösens vistelse i pappans hem har varit tvivelaktig säkerhetsmässigt med hans psykiska sjukdom och socialen säger vissa saker och familjerätten andra ...

Så ja, livet är en livslång resa med nya frågor och kunskaper som behöver nås.