Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 22:28:35 följande:
Jag beklagar verkligen din sorg och din dotter! Det är det värsta som kan hända en mamma :(
Jag har inte bokstavligt talat förlorat min dotter i döden. Men hon togs ifrån mig av min dåvarande make och hans mamma redan från dag 3. Nätter skrek jag och grät och kräktes av ångest över att vilja ha mitt barn, min bebis bredvid mig, men hon skulle sova med farmor.
(Jag har jättesvårt att skriva eller prata om det för jag mår så illa av det.. Och det de gjorde mot mig och min bebis var rent ut sagt egoistiskt och barbariskt. Jag mår så illa av att jag tillät det ske. Men det skedde bortom min makt. Jag tillät det inte ske. Alltså det är som att säga att någon "tillåter sig bli mobbad". Jag VILLE inte att de skulle göra så mot mig. Men de gjorde det ändå. Och fortfarande lider jag av deras grymma handlingssätt.
Efter skilsmässan, när hon var 2år höll de henne ifrån mig i perioder. Som längst i 2 månader utan att jag varken fick se eller höra henne. Bara för att straffa mig och få mig att gå tillbaka till maken. Då, då dog hon i mina ögon. Då kändes det som att mitt barn dog.. Jag sörjde henne.. Samtidigt som jag tog kontakt med advokat och hela den biten. Men livet blev aldrig det samma.. På något sätt..
Usch jag märker att jag bara skriver en massa osammanhängande händelser och hoppar i tid och rum :(
Det är jättejobbigt att förklara :(
Tack.
Jag försöker förstå vad som hänt.
Om jag tolkat din text rätt så lever din dotter men är hos sin pappa just nu?
Har du förlorat vårdnaden?
