Livet efter en sorg

Tack för att du berättar. Hur känns det att prata om det nu?

Jag tror att du behöver släppa fram dina känslor och försöka förstå vad de säger till dig.

Nu kommer jag vara lite jobbig mot dig. Tillåt dig att dina känslor får komma fram, var inte rädd för dem.

Det första du behöver veta, det är vad du känner skuld för? Det behöver du sätta ord på. Vad jag har förstått så kan det vara två saker. Dels att du "lämnade" din dotter och dels att du satte henne till världen. Stämmer det? Är det fler saker du känner skuld för?

Okey. Då kan vi koncentrera oss på att du känner skuld för att du "lämnade" henne. Jag skriver "lämnar" för du gjorde det inte av egen fri vilja.

Vad säger du till dig själv i dag att du borde eller inte borde gjort vid det tillfället? Lämna en lista på det.

Jag borde ha...

och

Jag borde inte...

Det här handlar inte om rätt eller fel. Det handlar om dina bedömningar du har på dig själv.

Då har du kommit fram till att...

Du borde ha tagit hand om dottern

Du borde inte blivit rädd för hans hot

Du borde ha trott på dig själv, din egen förmåga

Du borde ha ansökt om ensam vårdnad så hon kunde bo hos dig

Du borde inte ha lyssnat på de som ville dig "väl"

Nu är det dags för dig att ta kontakt med de behov som inte blev tillgodosedda. Sånt kan vara lite svåt att sätta ord på men du ska försöka göra det ändå. Jag kommer hjälpa dig på traven.

Behov är sånt som vi flesta av oss behöver för att må bra. Trygghet är ett sånt behov. Jag skulle tro att du upplever att du vill ge din dotter trygghet. Kan du komma på fler behov som inte blev tillgodosedda?

Skäms du för att du inte hade bättre självkänsla och kunde stå för dina önskemål?  Att du borde ha varit starkare och kunnat veta vilka behov du hade för att må bra?

Andra sidan, var det att om du hade varit starkare, så hade det kunnat sluta ännu värre om du valde att ta fighten med din man?

Dina behov som inte tillgodosågs då är följande...

- Ditt behov av trygghet (för dig själv)

- Ditt behov av att ge kärlek och närhet till din dotter

- Ditt behov av att ge din dotter en stabil och trygg tillvaro

- Vara närvarande mot din dotter

- Ditt behov av att få vara en harmonisk familj

- Få vara ett barn när du var liten

- Ha en riktig kontakt med din mamma som byggde på mer närvaro och förståelse från henne.

Jag kokar ner dessa rader till några ord bara. Ord som representerar behoven som inte blev tillgodosedda...

Kärlek, närhet, stöd, frid, harmoni, omtanke, förståelse

Nästa steg jag vill du ska göra är att känna efter vilka känslor som väcks av de behov som inte är tillgodosedda. Ta vart och en av de punkter här ovanför och skriv ner vilka känslor som väcks inom dig. Det är viktigt att du vågar släppa fram dem och nu kan sätta ord på dem.

Det som jag hoppas nu är att du börjar lämna känslan av skuld och istället för chansen att sörja. Det kan komma ångest, det kan komma sorg. Det viktiga är att du nu lämnar dina bedömningar om dig själv och istället tittar på behoven. Känner du fortfarande skuld är det helt okey, då finns det mer som behöver lyftas fram. Men jag vill att du medvetet ska förstå att du ska lämna dina bedömningar om dig själv och nu titta på behoven. Bedömningen av dig själv är en grundpelare i att känna skuld.

Så från och med nu gör du ingen bedömning av dig själv. Längre fram vill jag att du tittar på behoven istället och därefter hittar stategier för att hitta bra och enkla lösningar.

Angående dina inlägg #57 och 58

Du säger att du också vill vara människa. Du vill bli behandlad som en människa. Jag får faktiskt känslan av att du har omänskliga krav på dig själv just nu. Och inte bara det, för att verkligen se till att få dubbel effekt så trycker du ner dig genom att känna skuld för det som hänt och även sätta så orimligt höga krav på kommande liv, att det krävs en robot för att klara av det. En robot som saknar känslor och kan hantera många saker snabbt kan hantera detta. Vill du vara en robot mot din dotter ts?Jag tror att du är helt fel ute genom att ge henne 200%. Om du ger henne så mycket, hur ska hon kunna ta till sig detta tror du? Går det? Finns det möjlighet för henne att andas och bara få vara en liten stund? Finns det möjlighet för henne att bara få vara tillsammans med dig, att ni ger varandra chansen att lyssna på varandra?

Tänk dig att du har sovit dåligt i ett år (Jag har gjort det i flera år). Men nu får chansen att kompensera det genom att sova 16 timmar per dygn. Skulle det vara en bra lösning tror du.

Tänk dig att en person har ätit på tok för mycket under några år och nu vill kompensera det genom att inte äta alls under ett år. Tror du att det skulle fungera?

Jag börjar tror att du tänker mer på resultatet än att koncentrera dig på resan. Jag vet att du vill ha upprättelse för det som hänt och att du vill återgälda men jag tror att du vill för mycket. Du slår knut på dig själv.

Om du ger henne 200%, tror du då att hon kommer få utvecklas i egen takt? Tror du att hon kommer få känna sig säker och trygg i sig själv och tro på sig själv? Jag är rädd för att du blir som ett skyddsnät för henne och det kommer hindra hennes utveckling att kunna bli en stark kvinna. Din tanke är fin men jag tror att det blir för mycket för henne.

Det räcker att du är precis en så fin mamma som jag tror att du är. Ge henne chansen att själv komma till dig och be om saker när hon behöver det. Du behöver bara ge henne kärlek och visa att hon är fin som hon är. Ge henne verktygen för att utvecklas till stark och god människa. Låt henne få uppleva en härlig barndom när hon är hos dig. 
Ge henne chansen att själv få känna att det är så mycket bättre att vara med dig än sin pappa.


Tänk dig en skala med två ytterligheter. På ena sidan finns det som du upplevde som liten, att du inte fick kontakt med din mamma och du tvingades bli vuxen redan då. Det är lätt att tro att på andra sidan av skala är det harmoni och omtanke. Men så är det inte. På andra sidan finns det någon som styr en så hårt att man inte får ta egna steg. Man blir överöst med så mycket uppmärksamhet att det inte finns möjlighet för reflektion och vila. Jag får en känsla av att du är på väg långt ut på den skalan. Försök att hålla dig någonstans i mitten för att hitta ett harmoniskt läge som passar er båda två. Ett glassrån med två glasskulor är gott men tjugo kulor glass är inte gott, det blir för mycket. Så ge dig nu möjligheten att även vara mänsklig mot dig själv ts.

Kan du minnas vilka känslor det var och hur de uppstod? Vore härligt om du kan hitta dem igen  

Vad härligt att jag kan bidra med något som kanske kan få dig att må bra igen, tack för att du sa detta   

Samtidigt känner jag att jag är ute på djupt vatten när jag pratar med dig. Risken finns att jag gör det värre. Men min intention är att du ska må bra igen. Jag kände verkligen att din trådstart berörde mig.