Vågar man chansa?

Om du inte ska våga satsa på nån så kommer du bli ensam, vill du det?

Visserligen. Men är rädd för att bli sårad och utnyttjad igen. Och framförallt att barnet ska bli sårat igen. Hen har tagit det betydligt hårdare än mig att bonuspappan försvunnit. 

Från att man träffar någon för allra första gången, hur lång tid ska det ta innan man bestämmer sig för att satsa på varandra? (aldrig förstått mig på grejen med att "hoppa i säng" vid första eller andra träffen, men vet inte vad som är "normalt")

Man kan börja som vänner och låta det växa fram.....

Jo, det har jag tänkt på, men vet inte hur jag ska bete mig eftersom han visar ett (enligt mig) stort intresse. Känns som jag är otrevlig om jag säger att jag bara vill va vän

Du kan väl inleda det som en relation som inte just involverar ditt barn, och sen se vad som händer?

Eftersom jag är ensamstående så har jag i stort sett ingen tid alls att umgås med någon utan att barnet är med. Så hur inleder man en relation som inte involverar barnet i så fall?

Ingen aning... Antar att man kanske ses sent när barnet somnat etc. I alla fall en tid. Eller skaffar barnvakt lite då och då.

Du kan väl träffas och umgås med honom utan att han tar något ansvar eller engagerar sig för mycket i ditt barn, utan han är i huvudsak din kille och inte en styv/bonus förälder.
Sen om det funkar och han vill så kan han göra mer med ditt barn. Funkar det inte så är det inte värre för barnet än om du slutar träffa en av dina vänner.

Hoppas du förstår hur jag menar, för det är svårt att få fram det i skrift.

Lägg korten på bordet från början. Ingen kan garantera ngt i förhållande, men att veta förutsättningarna är ju viktigt..

Ja du, gick det att lösa så, vore det ju bra, men det är tyvärr ingen möjlighet då jag själv lägger mig ganska tidigt för att orka upp på morgonen. Barnvakt har jag ingen som kan ställa upp :(Jag har träffat honom och barnet har varit med. Som vänner är okej, men samtidigt brukar jag inte träffa vänner varje dag, så är orolig att barnet kommer att börja undra om jag helt plötsligt börjar träffa en "vän" flera gånger i veckan. Nej, ingen kan garantera något, Men jag vill skydda barnet från att bli sårat igen. Vi har haft en riktigt tuff tid och även om jag kan hantera det, så har barnet tagit det riktigt hårt. Vi har precis börjat "komma upp" igen, och vill inte riskera att allt raseras igen.

Antagligen så överanalyserar jag allt alldeles för mycket, men efter allt jag har varit med om i livet så har jag otroligt svårt att lita på andra. Jag vill bara att jag och framför allt mitt barn ska få ha det bra. Vi orkar inte med mer kaos och brutna löften

Du ska inte säga att det är en vän, utan säga som det är att han är din kille.
Det jag menar är att han inte ska gå in och börja agera som en förälder för barnet, utan koncentrera sig på dig istället. För går han in och tar barnet en massa och det sen tar slut så blir det en separation även för barnet. Men är han mer din pojkvän än barnets styvförälder, då blir det inte lika hårt för barnet om det inte fungerar.

Verkligheten är ju sådan att man byter partner ibland, så du ska va den fasta punkten för ditt barn.

Så du menar att han ska strunta i barnet när vi ses? Det är inte hållbart då han verkar väldigt barnkär och barnet ville att han skulle komma och titta på hens saker och leka osv.