Kenya?

Hej igen!

Ja, det är ju den biten som är den tuffa.....

Vi hyrde ut vårt hus till en person som vi litade på, dock för ett riktigt bra pris.

Våra jobb har varit kanon och försående och hjälpt oss på alla sätt.

Ert andra barn kan gå på svenskaskolan i Nairobi om ni väljer att bo där.

Alla Kenyaadoptioner ser olika ut men för vår del så var vi med vår kille i tre dagar på barnhemmet innan vi fick ta hem honom till vår lägenhet.

Mitt bästa råd är att läsa så många bloggar som möjligt för att få en inblick i hur det fungerar.

Här kommer lite förslag på olika bloggar med många bra tips:

•furaha, i Kenya just nu.

•magnusochmariekenya, i Kenya just nu.

•ajourneyforjames, i Kenya just nu.

•Familjelängtan, i Kenya just nu.

•familjensiira, på väg till Kenya.

•Ninjaträd, på väg till Kenya.

•Safari till vårt barn, på väg till Kenya.

*Fredrikssonskenyaresa, hemma igen.

•Kenyahjärtan, hemma igen.

•Kodakmomntshemma igen, .

•3blir4ikenya, hemma igen.

•Aguayokjellman, hemma igen

•Malimalikenya, hemma igen

•Lofvenberg, hemma igen

•ossiwoss, hemma igen

•Camsel, hemma igen

•Familjen Möller, hemma igen

•Familjen Schröck, hemma igen

•Mwanangu, hemma igen

•Polwacktgoesnairobi, hemma igen

•Annelieinairobi, hemma igen

•Vägen mot tre, hemma igen

Jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att få barn på.

Fantastiskt kul, fantastiskt jobbigt, fantastiskt spännande och fantastiskt störigt och en hel hög med andra fantastiska känslor.

Som du förstår så är vår kille det bästa med allt.

Att få vara tillsammans så här lång tid utan att någon måste gå till jobbet har betytt väldigt mycket.

Detta kommer vi alltid vara tacksamma över och ha stor nytta av i vårt fortsatta liv tillsammans.

Alla människor vi har träffat, både andra familjer, Kenyaner och andra som vi har stött på har gjort denna tid så mycket bättre.

Vi har fått vänner för livet, inte bara som man säger utan jag är faktiskt helt säker på att det finns några stycken här som vi kommer umgås med resten av livet.

 Adoptionsprocessen här i Kenya är inget annat än väldigt jobbig och det är totalt omöjligt att ha någon form av kontroll eller kunna förutse något.

Detta måste alla som funderar på att adoptera här ifrån vara medvetna om.

Försök att ställa in er på att det kommer ta tio månader(den kan ta allt mellan 6 och 12 månader), älta inte processen dagarna i ända.

Ibland flyter allt på så bra det bara går och man börjar tro att det här kommer gå snabbt.

Dagen efter händer något och sen står allt still i ett par månader.

På något konstigt sätt så mår man bäst om man inte blir för glad när det går bra och inte blir för negativ när det stannar av.

Det är bäst om processen inte blir huvudsaken när man är här utan något som bara tickar på i bakgrunden när man är med sitt barn, åker på safari, gör utflykter med andra familjer mm.

Detta blev ett väldigt långt svar men det är svårt att svara kort och tydligt.

Känns allt rätt för er så finns det flera olika forum som ni kan gå med i för att få mer info och tips från många familjer som redan har gjort sin livsresa.