När säger/tänker ni att ni är stolta över era barn?

Finns många olika tillfällen mina barn gör mig stolt ,men ett speciellt tillfälle var när min mamma fick nya grannar bestående av en familj från Italien med två små flickor i mina flickors ålder ungefär.

När mina tjejer fick veta att dessa barn inte hade så mkt leksaker så gick de direkt och samlade ihop varsin kasse med grejer dom inte använder och sa "mamma ,kan vi inte åka och hälsa på mormor så kan vi ta med dessa saker till dom nya barnen för dom kan ju inte ha ingenting".

Till saker hör även att vi har väl inte det jätte gott ställt själva och mina barn är verkligen inte bortskämda eller har överdrivet mkt saker så för mig var det ett sådant ögonblick då jag var både sjukt stolt och helt jävla mållös.

Men även efter utvecklingssamtal med stora dottern har jag sagt till henne att hon gjort mig stolt ,hon ligger lite före i skolan och går nu sista terminen i ettan men enligt läroplanen ligger hon ca halvvägs in i andra klass kunskapsmässigt....det gör mig stolt

Asså sånt ingår ju i utvecklingen och det berömmer jag ju ,men det är när barnen verkligen lägger manken till och efter motgångar ändå kämpar för att klara något som man verkligen blir stolt.

Självklart är det mkt som mina barn gör som gör mig stolt men för att det inte ska bli någonting som man säger så fort dom gör något bra så tycker iaf jag att det måste ligga lite tanke och kraft bakom....jag tycker det är skillnad på beröm och att säga man är stolt ,att säga "wow va bra du är,nu blev jag riktigt stolt över dig" ska ju ge barnet en rejäl boost medan "wow va bra du är" är något som man säger för att stärka barnets självförtroende och "ge en klapp på axeln" känsla....fast det kanske bara är jag som är flummig haha ^^