Hey Jude!

Hej!

Kände väl att det var en bra tid att komma in genom dörren, nu när definitionen av vem som räknas som jude är uppe på tapeten.

Jag växte upp omväxlande med min far och min mor, har en judisk far, och en ateistisk mor som gick med på att uppfostra mig som judinna när jag föddes, men ändrade sig en del efter skilsmässan. Jag känner själv att judendomen är en mycket stor del av min kulturella och andliga bakgrund. Jag vill delge denna bakgrund, och en stolthet över den vidare till min dotter, men hur hon definierar sig själv får tiden utvisa. Men hon behöver kunskapen, och stoltheten av att ha den bakgrunden, och sedan får hon göra med detta vad som känns rätt i hennes hjärta.

För övrigt Marcin så om jag inte missminner mig så var det någon gång under 80-talet som reglerna angående vem som får räkna sig som jude ändrades, i och med DNA-forskningens genombrott, då man faktiskt kan påvisa vem ens far är. Pappa skickade mig tidningsurklippet om detta då, med en stor smiley påritad då det begav sig...

Tack Hattifnatt för att du berättade att gästboken inte var funkis i betaversionen, har fixat det nu.

Och Chaia, min dotter är 1,5 år

Chaia - Jo,när det kommer till definitioner så lär man sig väl dock med åren att man inte kan låta andra definiera en, eller så blir man bara väldigt konfys .

Chaia: Min man och jag kom överens innan vi skaffade barn att vi skulle lära barnen våra egna värderingar och trosuppfattningar, men ha respekt för att hon/han kommer söka och även finna sin egen väg. Min dotter får äta allt som det är idag, men jag lagar aldrig gris eller häst själv (och det är jag som lagar all den gemensamma maten hemma), och tex då vi köpte barnmat på burk så köpte vi alltid utan de ingredienserna, efterssom jag inte kan tänka mig att smaka av maten som innehåller det.

Det som jag tror kan oroa honom är att jag ska få för mig att bli mer bokstavstrogen själv, alternativt de facto konvertera, och att han ska behöva tänka på vilket porslin samt duk ska vara på bordet för mjölkigt och köttigt osv, han upplever att det skulle vara lite väl komplicerande för vardagen. I övrigt så delar han och jag de flesta grundläggande värderingarna, och respekterar de olikheter som vi nu har. Svarar det din fråga lite ivarjefall?

Chaia: Du har nog helt rätt i att man lätt kan bli mer traditionell, man funderar ju mer på existensiella frågor i och med att man får barn, vad man vill föra vidare osv - och man vet inte heller riktigt hur man kommer att reagera då man hamnar i realiteten istället för tanken... Men jag tror att det underlättar att man lagt korten på bordet innan, och just det där med att ha utarbetat någon form av förhållningssätt som båda kan leva med, och som är respektfullt och inkluderande, som ligger till bas för framtida beslut och diskussioner. Sen hjälper det ju att vara gift med en riktigt vettig människa

Fajga: Har samma badkarsproblematik som du beskriver - men jag är 1,64 och maken 1,97...

Mayasmama: tackar för välkomnandet, väldigt söt liten tjej har du också