• linda4444

    hur har era relationer påverkas av alla behandlingar och ovisshet?

    Hej! Sedan vi börjat utredning och behandling har hela vårat förhållande kretsat kring min ägglossning. Känns det som. känner mig som en dålig flickvän som inte kan få ett barn. Det gör att jag får dåligt självförtroende och det påverkar då vårat förhållande. Blir osäker på mig själv, oss. Och är bara rädd han ska lämna mig. Även fast inget tyder på det. Har verkligen världens bästa sambo. Hur är det med er andra? Hur ser era relationer ut?

  • Svar på tråden hur har era relationer påverkas av alla behandlingar och ovisshet?
  • Jag är bara jag

    Det är klart att det sliter på relationen! Konstigt vore ju annars.  Men vill man ha barn kämpar man vidare,man går igenom vad som helst till slut för chansen att få barn. Men jag måste medge att maken sa så sent som igår att det vore nästan skönt om det vore sista sexet på ett halvår! Kommandosex i 7 år är rätt trist....

  • jemo2014

    Det är jättejobbigt! Det är  en jäkla press det här som såklart påverkar förhållandet...
    Jag har faktiskt hittat lugnet nu och lagt ner allt testande för ett tag. Jag har tyckt att det har varit så jobbigt att jag insåg att det inte var värt att stressa över. Jag måste såklart gå på vul när jag äter Pergotime men annars tar jag det lugnt och försöker att inte tänka på det för mycket. Fast det ä ju svårt.
    Jag hatar att allt känns så kliniskt, att sjukvården är inkopplad i vårt sexliv. När jag körde med äl stickor var sexet verkligen tvingande. Jag tänkte i mitt huvud "kan han inte bara komma?" för jag vill bara få det gjort. Mekaniskt liksom. Så vill jag inte ha det! Vill ju att vårt barn ska komma till av något kärleksfullt och härligt.

  • linda4444

    Ja, huvva. Jag är inne i en period när jag tappat all motivation. Orkar inget, vill inget. Är mest bara irriterad. (Tro det dock beror på det hormonella). Min sambo få ta onödigt mycket skit. Har ont i kroppen och känner mig bara nere. Usch. Nu har vi (jag) bestämt att vi ska åka iväg någonstans. Hitta på något annat. En resa. Känner vi måste investera lite i vårat förhållande.. fokusera på något annat

  • jemo2014
    linda4444 skrev 2014-03-04 15:19:08 följande:
    Ja, huvva. Jag är inne i en period när jag tappat all motivation. Orkar inget, vill inget. Är mest bara irriterad. (Tro det dock beror på det hormonella). Min sambo få ta onödigt mycket skit. Har ont i kroppen och känner mig bara nere. Usch. Nu har vi (jag) bestämt att vi ska åka iväg någonstans. Hitta på något annat. En resa. Känner vi måste investera lite i vårat förhållande.. fokusera på något annat
    Vi har gjort precis det: investerat i vårt förhållande. Överraskade honom med härlig hotellnatt (och tillhörande icke-mekaniskt sex) på alla hjärtans och så bokade vi en resa tillsammans i vår. Vi är nygifta och det är ju inte så här det ska vara... Vi ska ju vara dödskära och mysa för att vi vill det... Funderar till och med på att inte äta Pergo denna månad bara för att jag vill ta en paus från allt. Vill bara leva, som det känns nu är hela livet sekundärt - allt handlar bara om att bli befruktad haha. Det är inte rimligt att leva så!!! Det kan ju liksom ta flera, flera år om det ens någonsin blir ett barn. Dystert men sant.
  • linda4444
    jemo2014 skrev 2014-03-04 15:43:07 följande:
    Vi har gjort precis det: investerat i vårt förhållande. Överraskade honom med härlig hotellnatt (och tillhörande icke-mekaniskt sex) på alla hjärtans och så bokade vi en resa tillsammans i vår. Vi är nygifta och det är ju inte så här det ska vara... Vi ska ju vara dödskära och mysa för att vi vill det... Funderar till och med på att inte äta Pergo denna månad bara för att jag vill ta en paus från allt. Vill bara leva, som det känns nu är hela livet sekundärt - allt handlar bara om att bli befruktad haha. Det är inte rimligt att leva så!!! Det kan ju liksom ta flera, flera år om det ens någonsin blir ett barn. Dystert men sant.

    Åh vad mysigt! Har föreslagit att vi ska iväg på en veckas semester. Men sambon är inte lika sugen på hitta på något. Så vi få se vad det blir. Ja, nu tar jag snart en paus också. Man vill ju leva lite också. Sedan så har det blivit sådan press att ha sex att sambon inte vill längre. Ska ha ägglossning nu men han vill inte veta av det. Bara så jobbigt. Känns som denna kur va förgäves. .
  • jemo2014
    linda4444 skrev 2014-03-04 18:58:00 följande:

    Åh vad mysigt! Har föreslagit att vi ska iväg på en veckas semester. Men sambon är inte lika sugen på hitta på något. Så vi få se vad det blir. Ja, nu tar jag snart en paus också. Man vill ju leva lite också. Sedan så har det blivit sådan press att ha sex att sambon inte vill längre. Ska ha ägglossning nu men han vill inte veta av det. Bara så jobbigt. Känns som denna kur va förgäves. .

    Ja, jag tror att det är bra med en paus ibland. Just nu är vi även mitt uppe i en flytt och jag känner bara att jag inte orkar äta fler mediciner som gör att jag mår dåligt (förutom Metforminet som redan tar musten ur mig) samtidigt som jag förväntas pippa i tid och otid + hela flytten. Det går bara inte! Måste ringa min läkare och meddela att jag struntar i denna omgång, eller måste jag det tro?
    Jag tycker att ni också ska ta en liten paus, särskilt om han känner så. Förstår männen också, det är ju en väldig press på dem också... 
    Kanske kan du överraska din man med någon kortare "get away", typ en weekend någonstans i Sverige eller så? Ibland behöver man rå om varandra mer än man tror :) 

  • ylva12

    Jag tror det nästan är omöjligt att genomgå behandlingar mot barnlöshet utan att det tär på förhållandet. Ofta har man ju försökt i år innan och längtat och varit ledsen, sedan stoppar man i sig hormoner och genomgår fysiskt och psykiskt jobbiga undersökningar och ingrep. Att man man då ibland känner sig deprimerad och att det går ut över partnern och förhållandet är nog svårt att undvika. Men tror som ni skriver att boka in en resa eller annat kul ihop hjälper. Det är bra att tänka på annat emellanåt och att ha något att se fram emot oavsett om man blir gravid eller inte. Sedan orkar man mer än man tror när längtan efter ett barn är stark. Nu har vi en son på ett som kom till genom IVF och håller på att försöker få ett syskon. När vi genomgick behandling innan första barnet kändes det som att jag kunde göra vad som helst för att få barn, oavsett hur dåligt jag mådde kändes det som det var värt det. Men nu när vi försöker få syskon känner jag och min man att vi inte tycker det är värt att må dåligt en längre period igen. Vi har nu fokuserat på detta i ett halvår men kommer att avsluta behandlingarna innan sommaren och då inte försöka mer oavsett resultat. Man måste känna efter själv hur mycket man orkar och hur mycket tid och energi man tycker det är värt att lägga ner på detta. Vi är alla olika och orkar olika mycket. Jag önskar er alla som kämpar lycka till och hoppas ni snart får ert efterlängtade barn.

  • linda4444
    jemo2014 skrev 2014-03-05 08:46:43 följande:
    Ja, jag tror att det är bra med en paus ibland. Just nu är vi även mitt uppe i en flytt och jag känner bara att jag inte orkar äta fler mediciner som gör att jag mår dåligt (förutom Metforminet som redan tar musten ur mig) samtidigt som jag förväntas pippa i tid och otid + hela flytten. Det går bara inte! Måste ringa min läkare och meddela att jag struntar i denna omgång, eller måste jag det tro? Jag tycker att ni också ska ta en liten paus, särskilt om han känner så. Förstår männen också, det är ju en väldig press på dem också...  Kanske kan du överraska din man med någon kortare "get away", typ en weekend någonstans i Sverige eller så? Ibland behöver man rå om varandra mer än man tror :) 

    Ja, jag tror ni gör helt rätt i en paus. Jag ska göra det efter denna kur. Är på dag 23 nu. Så efter jag får mens nu blir det en paus. (Om jag ens får mens). Bara ta det lugnt och vara ungdom ett tag. Har sådan ångest när jag lever "dåligt". Typ som när jag tar ett glas vin, att det ska påverka ägglossningen osv. Man blir knäpp. Ja, någonting ska vi hitta på:)
Svar på tråden hur har era relationer påverkas av alla behandlingar och ovisshet?