Då kör vi, försök till att de blir en bebis 2014.

Jag äter också Metformin sedan några veckor och är nu uppe på 3 tabletter om dagen. Det var när jag började äta 3 per dag som mina biverkningar kom. Mådde så illa och var så dålig i magen! Det lugnade ner sig efter en vecka men jag har fortfarande lite biverkningar, eller det beror faktiskt mycket på mig.
Jag mår dåligt om jag äter för mycket kolhydrater och om jag dricker alkohol. Jag kräks någon gång per vecka just för att jag "glömmer bort" vad jag klarar av att äta. Har druckit alkohol vid tre tillfällen sedan jag började med Metformin och har kräkts VARJE gång trots att jag druckit ganska måttligt. Innan jag började med Metformin kräktes jag verkligen aldrig så det är en ny upplevelse kan man säga... 

Nej, enligt mig är det farligt att låta vanliga livet vara på paus för att det kanske blir ett barn i framtiden. Jag menar, jag har försökt bli gravid i över ett år och jag måste försöka få leva som vanligt, annars skulle jag bli ännu mer nedstämd än jag redan är. Metforminet gör dock att jag mår jättedåligt av alkohol, trots att jag försöker dricka mellanöl, varannan vatten och måttligt blir jag väldigt snabbt berusad och har kräkts varje gång. Bra tips att skippa Metforminet när det vankas alkohol! Ska ha 30-årsfest i början av maj och är redan nervös för hur jag ska kunna hantera alkoholen!

Hallå ni som äter Metformin

Alltså jag undrar bara: får ni hemskt doftande (och många) fisar av Metforminet?
Spelar ingen roll vad jag äter och inte äter, jag läcker fis haha. Annars är det inga fel på toabesöken, ingen diarre eller liknande. Men jag orkar inte gå och hålla mig från att fisa på jobbet hela tiden.. Så jobbigt!

Det är så konstigt för jag äter nästan inget mjöl och väldigt lågt med kolhydrater. Endast morgonmacka och sedan inget mer mjöl på dagen... Stackars min man alltså haha.

Livet är jobbigt när man inte vet om det kan bli barn i framtiden. Nu står ett jobberbjudande på tur, ett ordentligt kliv i karriären med fet lön, mycket ansvar, massa tjänsteresor och såklart: provanställning. Är detta rätt i tiden? Men tänk om jag går miste om jobbet och sen inte blir gravid i alla fall?
Tänk att man ska behöva tänka så här som kvinna. Inte konstigt att det är ojämställt.

Ja, och det måste väl ändå kännas tråkigt? Hur känner du nu?
Jag menar hur långa ska man ha livet på paus för barnverkstaden som aldrig ger resultat? Livet pågår ju faktiskt under tiden. Men det är riktigt läskigt att våga satsa på ny karriär när jag omöjligt kan veta om/när vi blir gravida. Jag förstår ju att det kan resultera i att jag tyvärr står utan jobb och det är inte att föredra om man nu skulle får barn... Så svårt! Och jobbigt! Och orättvist!

Ja, man lever väl på hoppet :)
Fast nu när jag börjat mediciner och det fortfarande inte händer något så känns det liksom lite surt... Att även ge upp karriären liksom. Äsch vi får se vad som händer!

Jag missar denna månaden eftersom min man inte fått tummen ur *** för att göra ett spermamaprov. Jag sa till honom att jag inte vill äta Pegotime mer om han inte kollar upp sig först. Jag menar att jag inte vill äta en massa hormoner (och behöva gå till läkaren/gå ifrån jobbet) om det sedan kanske visar sig att han inte har några spermier. Det känns så dumt... Och jag känner mig arg på honom... En månad till liksom...

Idag föddes min bästa kompis flicka. Är superglad och rörd! Och otroligt avundsjuk! Hoppas på min tur 2015 :)

... och så är det en till i min närhet som är gravid "bara sådär"... Jahapp... Glad, men ändå ledsen och avundsjuk. Jobbigt det där, när jag läste hennes mejl gick det en kall kår i mig och så vill jag ju inte känna. Hon är såklart värd det!

Ja, man vill ju inte vara bitter och de allra flesta människor "förtjänar" såklart att bli gravida. 

För min del har allt hänt så plötsligt, bara för ett par år sedan var det inte tal om barn i min umgängeskrets. Nu har jag tre personer i min absoluta närhet som är gravida + en som födde för en vecka sedan + en som har en ettåring. Och här kämpar jag på... med noll resultat. Vill också vara med i gemenskapen, känner mig så exkluderad. Och egentligen är jag glad för deras skulle, det är så kul att få var med och se deras magar växa och deras barn växa upp. Önskar bara att jag hade en liten kotte som också var med.

Du inger i alla fall lite hopp! Vi funderar på att prova ivf i höst om det inte tar sig... Jag har ju ingen egen ägglossning heller och Pergotime verkar ju inte funka... 

Hallå på er! På tisdag ska jag göra en äggledarspolning som "en del av utredningen om ofrivillig barnlöshet" som det hette i kallelsen :) Är det någon här som gjort en äggledarspolning? Något man bör tänka på? Känns lite läskigt!

Nu har jag och min man gjort färdigt utredningen i alla fall. Alla blodprover var bra, hans spermaprov var helt normalt och mina äggledare visade sig vara på topp. Allt som står i vägen för oss är den där jäkla pcos:en jag har, alltså ingen ägglossning. Vi bestämde med fertilitetsläkaren att vi tar en paus över sommaren och sätter igång med nya hormoner i augusti. Vi skulle testa något nytt, inte Pergotime som förra gången, kommer dock inte ihåg vad det hette...

Det känns bra! Skönt med sommarlov från bebisplaner! Nu blir hösten spännande :)

ÄR GRAVID i vecka 6! Blir inte 2014, men i februari 2015 smäller det förhoppningsvis :)
Fertilitetsutredning och hormoner har präglat denna vår. Till slut var det en äggledarspolning och INGA hormoner som gjorde sitt... :) (Har pcos)

Hej, det var precis det jag skulle prova!
Men behöver ju inte det nu :) Är gravid!!! :)