ovis framtid.

Jag förstår att du är orolig & det under en tid när du verkligen inte behöver mer stress.
Otroligt empatilöst av "anonym (??)" att racka ner på TS för att hon mår dåligt i situationen.
Att TS är stressad är inte alls konstigt, graviditeten gör att det är nog med känslor, rädslor, hopp och tankar man ska brottas med i alla fall.

Jag föreslår att TS imorgon ringer till sin barnmorska och pratar om sin oro, barnmorskan kan hjälpa TS till en samtalskontakt på vårdcentralen. Inte för att det är något fel på TS ( för det är det INTE), utan för att hon behöver avlastning i sin fullt förståeliga oro.

Och jag är inte alls så övertygad om att hon behöver oroa sig när det gäller vårdnadsfrågan.
Föräldrar som brukar narkotika brukar inte smälla så högt i rätten.