Pappas kvinna förstörde julen, vad ska jag göra nu till påsk?
Min pappa har ganska snabbt efter min mammas bortgång, hittat och flyttat ihop med en kvinna som inte är speciellt omtyckt av någon, förutom pappas nyfunna vänner...
Varför vi i familjen inte riktigt gillar henne var för att hon är, vad vi tror, en lycksökerska. Dessutom har hon inte varit i Sverige särskilt länge (har PUT), inget jobb (hon påstår att hon arbetat, men hon är nolltaxerad), ingen utbildning och i princip inga ambitioner att göra något i livet heller, hon bodde i ett riktigt kyffe när pappa träffade henne (hon är 45 år, utan barn och ingen karriär).
Pappa är ingen miljonär, men han har det bra ställt.
När vi var hemma på besök över jul, (vilket var en riktig tabbe från min sida, jag borde givetvis tagit in på hotell under vistelsen) så har jag aldrig känt mig så ovälkommen i hela mitt liv någonstans! Hon sa inte godmorgon så länge inte pappa var i närheten, hon satt mest framför sin dator och gjorde inte mycket för att lära känna mig, min familj eller min syster och hennes familj. Man såg riktigt på henne att hon led av att vi var där och hon kunde ju inte bli lyckligare än när vi åkte. Hon ställde sig tex efter två dagar, mitt i huset och skrek efter min pappa och därefter frågade "NÄR DOM SKA ÅKA HÄRIFRÅN?". Hon var ju ingen trevlig prick att ha och göra med över jul, men det värsta i det här är ju att min pappa finner sig i att hon behandlar mig och min man som skit.
Efter allt bråk med pappa kring den här kvinnan ( för jag har ju från början sagt att hon inte är en bra människa, alla historier hon berättat för pappa har visat sig vara lögn och det finns ingen logik i det hon berättat) har han valt att vara med henne i iallafall, så har jag efter alla händelser sagt att jag inte vill ha något med denna kvinna att göra. Vill han vara med henne för att han känner sig ensam får han gärna fortsätta (jag har åtminstone sett till att de skrivit på ett samboavtal) men hon är absolut inte välkommen till mig och jag kommer så länge hon bor i pappas hus kommer jag inte hälsa på.
Problemet är att trots att jag sagt till min pappa hur jag känner och hur jag vill ha den kring denna kvinna så försöker han ändå att "räkna med" henne i planerna. Jag har gett upp med diskussionen och anser att har jag nu sagt vad jag känner ska jag inte behöva upprepa mig för varje "firande" vi ska ha. Jag anser att hon kränkt och förnedrad vår familj och jag finner mig inte i detta.
Nu är det snart påsk och det är sagt att vi alla ska vara hos mig. Jag vet dock inte om jag kommer orka med detta ståhej då jag ska föda ganska snart och min man tycker inte det är första prioritet, då det är han som får trösta mig i flera veckor efteråt, då jag blir väldigt ledsen.
Min syster är lite mer accepterande i det här, men hon vill inte heller ha henne hemma hos sig, Men jag funderar på att skjuta planerna till henne, så jag kan smita iväg till mina vänner om jag känner att firandet blir för jobbigt för mig. Min man vill dock inte följa med om vi ska åka till henne...
Jag vet som inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag skita i allt och bara vara hemma?
Vad hade ni gjort?