• Anonym (ambivalent)

    Hur gör ni?

    Hej! Lever vv styvfamiljsliv. Min partner har 2 barn och jag ett. Jag tycker periodvis att det är pest och pina att leva med "andras ungar" men älskar verkligen min partner och vill ha en framtid med honom. Det ena av hans barn är inte hans biologiska utan bonusbarn från hans tidigare relation som han tar fullt föräldraansvar för. Hans barn är snälla men bortskämda. Jag undrar om det finns någon som lever i liknande situation som vill bolla lite tankar och tips hur man kan hantera sina jobbiga känslor och vilja att ibland bara fly från det hela...

  • Svar på tråden Hur gör ni?
  • nymedlem

    VAD är det som är så jobbigt undrar jag?

    Min numera exsambo hade ett barn varannan vecka och en till lite då och då. Det barnet flyttade hemifrån när han var 17 pga sin karriär men kom ofta och bodde hos oss några dagar i taget.

    Jag förstår fortfarande inte vad som är så jobbigt, själv tyckte jag det bara var kul och positivt med bonusbarnen.
    Därför är jag ofta nyfiken på vad det jobbiga ligger i?

    Du har dessutom träffat en underbar människa som fortsätter ta föräldraansvar för en tidigare flickväns barn. Var rädd om honom, ett riktigt kap.

  • Anonym (ambivalent)

    Jobbigt: att dela hemmet och att behöva ta hänsyn till människor man inte har några känslor för, se sin partner passa upp en tonåring och ej ställa lite krav, att partnern knappt har pengar till sig själv men lägger pengar på en annan mans barn, att behöva höra om exet i tid och otid och att min partner inte vill stöta sig med henne, att inte kunna slappna av i sitt eget hem pga barnen har nycklar och deras mamma bor på gångavstånd osv osv osv.

  • nymedlem
    Anonym (ambivalent) skrev 2014-03-08 12:10:17 följande:

    Jobbigt: att dela hemmet och att behöva ta hänsyn till människor man inte har några känslor för, se sin partner passa upp en tonåring och ej ställa lite krav, att partnern knappt har pengar till sig själv men lägger pengar på en annan mans barn, att behöva höra om exet i tid och otid och att min partner inte vill stöta sig med henne, att inte kunna slappna av i sitt eget hem pga barnen har nycklar och deras mamma bor på gångavstånd osv osv osv.


    Då föreslår jag att du skaffar en egen relation till barnen. På så vis kommer dom kännas som del i familjen och du kommer förmodligen börja tycka om dom.

    Dessutom kommer du inte känna det som konstigt när dom bara klampar in eftersom dom faktiskt bor där lika mycket som du själv och ditt barn gör.

    Lycka till.
  • Anonym (ambivalent)
    nymedlem skrev 2014-03-08 12:32:36 följande:
    Då föreslår jag att du skaffar en egen relation till barnen. På så vis kommer dom kännas som del i familjen och du kommer förmodligen börja tycka om dom.

    Dessutom kommer du inte känna det som konstigt när dom bara klampar in eftersom dom faktiskt bor där lika mycket som du själv och ditt barn gör.

    Lycka till.

    Ja det stämmer.. Jag tror det handlar om vilken personlighet man har till viss del. Du kanske är en person som har lätt för att fokusera på det positiva och att ta lätt på saker och är barnkär? Jag är tyvärr ganska negativ, svartsjuk och överanalyserar saker. Inte speciellt intresserad av andras barn ( men beter mig alltid vänligt skulle aldrig vara uttalat elak).

  • Anonym (lika)

    Jag är likadan som du och jag valde bort det livet. Jag vill inte ha med andras bagage att göra varken barn eller exfruar. Vill leva mitt liv som jag vill och jag vill vara prioritet nummer ett i min partners liv, liksom han är i mitt.

  • Fånga dagen
    Anonym (lika) skrev 2014-03-08 13:13:56 följande:
    Jag är likadan som du och jag valde bort det livet. Jag vill inte ha med andras bagage att göra varken barn eller exfruar. Vill leva mitt liv som jag vill och jag vill vara prioritet nummer ett i min partners liv, liksom han är i mitt.
    Jag önskar att fler var som du! Det skulle bespara många en massa tråkigheter.
  • nymedlem
    Fånga dagen skrev 2014-03-08 13:44:21 följande:
    Jag önskar att fler var som du! Det skulle bespara många en massa tråkigheter.
    Ja verkligen! Håller med dig till 100% !
  • Fanny b
    Anonym (ambivalent) skrev 2014-03-08 12:10:17 följande:

    Jobbigt: att dela hemmet och att behöva ta hänsyn till människor man inte har några känslor för, se sin partner passa upp en tonåring och ej ställa lite krav, att partnern knappt har pengar till sig själv men lägger pengar på en annan mans barn, att behöva höra om exet i tid och otid och att min partner inte vill stöta sig med henne, att inte kunna slappna av i sitt eget hem pga barnen har nycklar och deras mamma bor på gångavstånd osv osv osv.



    När det gäller det sista du skrev så tycker jag det är rimligt att begära att de ringer innan de kommer, så om ni har andra planer kan ni säga åt dem att de får komma någon annan dag.
  • Anonym (isis)
    Anonym (ambivalent) skrev 2014-03-08 12:10:17 följande:
    Jobbigt: att dela hemmet och att behöva ta hänsyn till människor man inte har några känslor för, se sin partner passa upp en tonåring och ej ställa lite krav, att partnern knappt har pengar till sig själv men lägger pengar på en annan mans barn, att behöva höra om exet i tid och otid och att min partner inte vill stöta sig med henne, att inte kunna slappna av i sitt eget hem pga barnen har nycklar och deras mamma bor på gångavstånd osv osv osv.

    Det sista är inte så svårt, antingen lär ni barnen ringa innan dom dyker upp. Eller som vi gör (som dock inte är populärt här på fl) nyckeln hit stannar här vid byte och vise versa alltså mammas nycklar stannar hos henne.
  • nymedlem
    Fanny b skrev 2014-03-08 22:42:00 följande:

    När det gäller det sista du skrev så tycker jag det är rimligt att begära att de ringer innan de kommer, så om ni har andra planer kan ni säga åt dem att de får komma någon annan dag.
    Det här gäller tonåringar som klarar sig själva och inte behöver någon passning. Däremot kan man tycka att mamman bör informeras om barnen är hos sin pappa på "fel" dag så hon inte blir orolig.

    Men pappans hem är även barnens hem ALLA dagar året om!
  • Anonym (ambivalent)

    Jag stack! Nu är det slut. Aldrig mer.

  • nymedlem
    Anonym (ambivalent) skrev 2014-03-21 09:23:33 följande:
    Jag stack! Nu är det slut. Aldrig mer.
    Det var nog ett bra beslut, nu vet du i framtiden att du ska hålla dig borta från män som har barn.
  • Anonym (vi finns)
    nymedlem skrev 2014-03-21 09:25:57 följande:
    Det var nog ett bra beslut, nu vet du i framtiden att du ska hålla dig borta från män som har barn.
    Vi är många som lever med en partner som har barn sen innan, och som inte har alla de här problemen och konflikterna vi läser om här. Att varna för män som har barn, är ungefär samma sak som att varna någon från att ha relationer med män, om de någon gång blivit utsatta för otrohet. Alla män är inte otrogna.
  • nymedlem
    Anonym (vi finns) skrev 2014-03-21 10:23:29 följande:
    Vi är många som lever med en partner som har barn sen innan, och som inte har alla de här problemen och konflikterna vi läser om här. Att varna för män som har barn, är ungefär samma sak som att varna någon från att ha relationer med män, om de någon gång blivit utsatta för otrohet. Alla män är inte otrogna.
    Jag lever med en man som har barn så jag vet precis hur fantastiskt det kan vara. Men den jag citerade klarar inte av rollen som bonusmamma och DÅ ska man strunta  i det och välja barnfria män. Bäst för alla.
  • Anonym (vi finns)
    nymedlem skrev 2014-03-22 11:55:03 följande:
    Jag lever med en man som har barn så jag vet precis hur fantastiskt det kan vara. Men den jag citerade klarar inte av rollen som bonusmamma och DÅ ska man strunta  i det och välja barnfria män. Bäst för alla.
    Där har du alldeles rätt naturligtvis. Jag ville väl mest bara påminna om alla oss som inte lever i en familj med bonusbarn där livet är ett rent helvete, med ständiga konflikter. Solig
  • Anonym (Lina)

    Jag tycker att diskussionen om huruvida man är en person som trivs med bonuslivet eller inte är felaktig, det beror väl såklart på VILKEN bonusfamilj man tillhör, hur personkemin stämmer med just den bonusen. Precis som med vuxna så "klickar" man inte med alla barn, inget konstigt alls med det! Sen har man som vuxen ett ansvar att inte behandla barn illa men det är en annan sak. Jag arbetar på förskola och bland Mona kollegor och andra jag känner som arbetar med barn är det en självklarhet att man tycker mer om vissa och mindre om andra, precis som man gör med vuxna. Vi får såklart inte visa våra känslor och favorisera vissa barn men vi har all rätt i världen att känna som vi gör. På jobbet är detta full hanterbart, jag behandlar såklart även de barn jag tycker "mindre om" med respekt och kan även se till deras positiva egenskaper, men det betyder absolut inte att jag skulle vilja bo med dom och vara en del av deras familj. Jag har inte tillräckligt mycket känslor för dom för att vilja dela mitt hem med dom, kunna känns mig bekväm med dom i min privata sfär. Jag vill inte fira jul med dom eller försöka "uppfostra" deras felaktiga beteenden eller leva med att blunda för dom. Därför skulle jag inte vilja ha ett förhållande med en man som har barn som jag inte klickar med, det skulle vara fel mot både dom och mig. Däremot finns det många barn jag kommer oerhört bra överens med, som jag tycker fruktansvärt mycket om och som jag gärna skulle se tillhöra min familj.. Det jag försöker säga är alltså att det inte är så lätt att som att man "antingen eller" är skapt för bonuslivet, utan det beror på så mycket mer, och kanske bör man tänka på det om man har haft turen att hitta en man vars barn man trivs bra med. Man kanske inte ska döma andra och tro att det alla gånger går att "jobba på relationen" med barnet, eller vara oförstående för att andra inte kam slappna sv med sina bonusar i samma hem bara för att man själv kan det. Med det sagt finns det självklart de som inte trivs med någon annans barn, och jag anser att de som haft "oturen" att hamna med barn de inte trivs med har ansvaret att inte låta barnet känna av detta. Men som sagt, man kanske inte ska döma andra och tro att dras situation är densamma som ens egna bara för att båda har bonusar, det kan skilja enormt mycket.

  • Anonym (lika)
    Anonym (Lina) skrev 2014-03-22 15:05:51 följande:
    Jag tycker att diskussionen om huruvida man är en person som trivs med bonuslivet eller inte är felaktig, det beror väl såklart på VILKEN bonusfamilj man tillhör, hur personkemin stämmer med just den bonusen. Precis som med vuxna så "klickar" man inte med alla barn, inget konstigt alls med det! Sen har man som vuxen ett ansvar att inte behandla barn illa men det är en annan sak. Jag arbetar på förskola och bland Mona kollegor och andra jag känner som arbetar med barn är det en självklarhet att man tycker mer om vissa och mindre om andra, precis som man gör med vuxna. Vi får såklart inte visa våra känslor och favorisera vissa barn men vi har all rätt i världen att känna som vi gör. På jobbet är detta full hanterbart, jag behandlar såklart även de barn jag tycker "mindre om" med respekt och kan även se till deras positiva egenskaper, men det betyder absolut inte att jag skulle vilja bo med dom och vara en del av deras familj. Jag har inte tillräckligt mycket känslor för dom för att vilja dela mitt hem med dom, kunna känns mig bekväm med dom i min privata sfär. Jag vill inte fira jul med dom eller försöka "uppfostra" deras felaktiga beteenden eller leva med att blunda för dom. Därför skulle jag inte vilja ha ett förhållande med en man som har barn som jag inte klickar med, det skulle vara fel mot både dom och mig. Däremot finns det många barn jag kommer oerhört bra överens med, som jag tycker fruktansvärt mycket om och som jag gärna skulle se tillhöra min familj.. Det jag försöker säga är alltså att det inte är så lätt att som att man "antingen eller" är skapt för bonuslivet, utan det beror på så mycket mer, och kanske bör man tänka på det om man har haft turen att hitta en man vars barn man trivs bra med. Man kanske inte ska döma andra och tro att det alla gånger går att "jobba på relationen" med barnet, eller vara oförstående för att andra inte kam slappna sv med sina bonusar i samma hem bara för att man själv kan det. Med det sagt finns det självklart de som inte trivs med någon annans barn, och jag anser att de som haft "oturen" att hamna med barn de inte trivs med har ansvaret att inte låta barnet känna av detta. Men som sagt, man kanske inte ska döma andra och tro att dras situation är densamma som ens egna bara för att båda har bonusar, det kan skilja enormt mycket.
    Bra skrivet! Och så beror det också till stor del på mannen, hur han klarar av att ena familjen till en familj så att alla känner sig sedda och prioriterade. En man som enbart prioriterar sina barn och sätter dem först kommer inte lyckas skapa en fungerande ny familj.
  • Anonym (allt är svårt)
    Anonym (lika) skrev 2014-03-22 15:45:09 följande:
    Bra skrivet! Och så beror det också till stor del på mannen, hur han klarar av att ena familjen till en familj så att alla känner sig sedda och prioriterade. En man som enbart prioriterar sina barn och sätter dem först kommer inte lyckas skapa en fungerande ny familj.

    det är svårt även med de män som INTE prioriterar sina barn
  • Anonym (lika)
    Anonym (allt är svårt) skrev 2014-03-22 15:50:09 följande:

    det är svårt även med de män som INTE prioriterar sina barn
    Ja, det måste vara ännu svårare kan jag tänka mig.
Svar på tråden Hur gör ni?