Hade ni tillåtit detta?

Nej skälvklsrt6 inte

Att skrika och straffa kommer troligtvis att skapa ännu mera avstånd mellan er. Vad mår hon dåligt över?

Om du vet att hon mår dåligt, sök hjälp på BUP!  

När det gäller röka och supa är det givetvis totalt oacceptabelt. Var besvärlig, skrika och gapa hjälper sällan men ring till föräldrarna till de kompisar hon umgås med, prata ihop er lite kring detta. 
Se till att hon inte kan köpa cigaretter och sprit, ingen blir bjuden i evigheter. 

när min dotter började röka krävde jag att hon visade kvitton på allt hon köpt för att få månadspeng igen, hade hon inte kvitto för allt drog jag av den summan från nästa månadspeng, tog bara ett par månader innan hon var nere i mindre än 100 kr per månad, och då var det plötsligt inte så intressant att köpa cigaretter längre. 

Förklara att det är jätteviktigt att hon fullföljer grundskolan! Det är bara några få månader kvar för henne ifall hon går i åk 9. Sedan kan hon göra precis som hon vill! Ta ett sabbatsår, gå en enkel och slapp linje, vad som helst. Men just nu är det faktiskt skolplikt och hon måste göra klart det. Annars måste hon ju bara stanna kvar på högstadiet 1 år till och det tror jag inte att någon vill.

Jag hade tillåtit men inte accepterat.

Om man pratar om att inte tillåta uppkäftighet, då anser jag att man har missat oerhört mycket. Som i vad relationer går ut på. Dialog.  Ingen, inte ens en tonåring är uppkäftig baföatt utan det är ett symptom på något. Och det tar man reda på genom att ha en dialog och att man kompromissar.

Lyssna anser jag är svenskans näst mest missbrukade ord (efter kränkt). Jag tror att hon lyssnar men inte gör som hon blir åtsagd.  Tex om hon berättar för dig vad hon tycker att du ska göra och du inte gör det, då "lyssnar" ju inte du.
Varför gör hon inte som ni säger? Det är ganska ointressant att hon inte gör det utan det intressanta är varför. Har du frågat henne?

Ja, det är ett fullkomligt normalt beteende för någon som inte mår bra. Tycker att många (inte bara du) slänger omkring sig kraven i slentrian. Man konstaterar att någon "inte mår bra" samtidigt som man kräver full funktionalitet från personen.

Det kan vara så att hon känner att hon drunknar i krav just nu. Var är din förståelse? Jag saknar den. Du skriver bara vad hon är dålig på och inget mer. Vad är ditt syfte? Att konstatera att det är fel på henne?

Jag har inga egna barn men jag förstår att det inte känns kul att ens ex dotter dricker sig stupfull osv, det förstår jag! Men hon är faktiskt 16 år, herregud. Drack inte ni då ni var 16? När jag var 16 var jag på fester, jag feströkte. Två år senare kommer hon vara myndig och göra precis som hon vill!! Sanningen är att hon är inte så liten längre. 

Nu har ju dock det här ingenting med skolk och TS situation att göra utan jag svarar mest bara på din kommentar, Kaa76.

Ta hjälp av skolan och lärarna. Ibland är det vettigast att ta ett kliv tillbaka och ändrar prioritetsordning. Vad jag menar är att skolan kan man slutföra efter att man ska ha klarat av den. Om risken är att du pressar på och hon helt lägger ner skolan är det bättre att göra det litegrann än inte alls.

Om hon inte tycker att det hjälper, hjälp henne att byta! I bland får man vara besvärlig, det är ofta man inte kommer helt rätt från början, men det är jätte viktigt att du som förälder inte ger upp utan fortsätter kämpa för att hon skall få den hjälp hon behöver. Både för hjälpen i sig och för att visa din dotter att du verkligen kämpar för hennes skull, det behöver man få känna som tonåring med.

Hur är er relation för övrigt? Det låter ju som hon har det jätte jobbigt, men beteendet är ändå inte okej. 
Min äldsta, samma som rökte, mådde också väldigt dåligt under några år. Jag försökt göra mer saker med henne där risken för att det slutar med bråk mellan oss var liten och vi verkligen behövde umgås. Tex cyklade vi och tältade på Bornholm i en vecka, lät henne välja vilka resturanter och cafeer hon ville äta på, vilka affärer vi skulle besöka osv. Blev en osedvanligt dyr cykelsemester men väl värt att verkligen få massa tid just för henne och skönt för oss båda att komma bort från vardagen. Har försökt göra mycket annat sådant i mindre skala, åkt över dagen till Köpenhamn och shoppat, fikat på stan med både henne och hennes kompisar osv. 
Kanske inte hjälper så mycket mot beteendet, men det hjälper lite mot värken i mamma hjärtat att få de där bra stunderna också när allt känns så tungt. 

Ett visst mått av uppkäftighet hade jag tillåtit, jag fostrar henne i princip till det. Och vad menas med att inte lyssna i skolan? Vägrar hon respektera vad läraren säger eller vägrar hon lyssna till undervisningen. Det sistnämnda hade jag "tillåtit", men inte uppmuntrat. Det är hennes studier och hennes ansvar.

Allt annat du beskriver är det fetnej på.

Det är absolut att gå för långt. Vad gör du åt detta då?

Det hjälper inte alltså. Vad blir då nästa steg? Börja med att dra in på hennes privilegier till exempel.

Kan man inte få läsa på distans? Kanske hade varit bättre just nu i hennes situation. Hade hon haft längre tid kvar hade man självklart prioriterat att ta tag i det här med att hon är utfryst osv men med tanke på att det är så kort tid kvar kan det vara svårt att hinna få en förändring utan att hennes skolgång hinner gå åt helvete innan Något förbättrats. Kan ju vara ett sätt att ta bort en del press fram tills hon får en nystart i och med gymnasiet.